Hade Lenin rätt, då han förde en oförsonlig kamp emot försonlighetsmännen? Ja, ty annars skulle partiet ha blivit urvattnat och inte utgjort en organism utan ett konglomerat av olikartade element, partiet skulle inte äga den inre fasthet och sammanhållning, den exempellösa disciplin och enastående smidighet, varförutan det och den av partiet ledda sovjetmakten inte hade kunnat hålla stånd mot världsimperialismen. »Partiet stärkes genom att det renar sig«, säger med rätta Lassalle. Först och främst kvalitet, sedan kvantitet.

generaldepoten/rkst/node2.html

Historiska vändningar i Rysslands utveckling.

1. Vändningen under åren 1904-05 (rysk-japanska kriget blottade självhärskardömets hela ohållbarhet å ena sidan och å den andra proletär- och bonderörelsens styrka) och Lenins »Två taktiska linjer«[Not] som marxisternas mot vändningen svarande strategiska plan. Vändningen till den borgerligt-demokratiska revolutionen (i detta låg vändningens innebörd). Inte en borgerligt-liberal kohandel med tsarismen under kadeternas[Not] hegemoni utan en borgerligt-demokratisk revolution under proletariatets hegemoni. (I detta låg den strategiska planens innebörd.) Denna plan utgick ifrån att den borgerligt-demokratiska revolutionen i Ryssland skulle ge en impuls åt den socialistiska rörelsen i väster, utlösa revolution där och underlätta övergången från den borgerliga till den socialistiska revolutionen i Ryssland (se också protokollen från partiets tredje kongress, Lenins tal på kongressen samt analysen av begreppet diktatur såväl på kongressen som i broschyren »kadetternas seger«[Not]). Obligatorisk värdering av de kämpande krafterna, de inre såväl som de internationella, och analys av vändningsperiodens ekonomi och politik överhuvud taget. Februarirevolutionen avslutade denna period i och med genomförandet av minst två tredjedelar av den strategiska planen i »Två taktiska linjer«.

2. Vändningen till sovjetrevolutionen i februari och mars 1917 (det imperialistiska kriget, som sopat bort självhärskarregimen, blottade kapitalismens fullständiga ohållbarhet och påvisade den direkta nödvändigheten av den socialistiska omvälvningen som den enda utvägen ur krisen).

Skillnaden mellan den »ärorika« februari revolutionen, som genomfördes av folket, bourgeoisin och det engelsk-franska kapitalet (i internationellt avseende medförde denna revolution, då den överlämnade makten till kadeterna, inga nämnvärda förändringar i läget, ty den utgjorde en fortsättning på det engelsk-franska kapitalets politik) och Oktoberrevolutionen, som vände upp och ner på allt.

Lenins »teser« som den strategiska plan, vilken motsvarade den nya vändningen. Proletariatets diktatur som utvägen. Denna plan utgår ifrån att »vi skall börja den socialistiska revolutionen i Ryssland, störta vår egen bourgeoisi och på så sätt utlösa revolutionen i väster, och sedan skall kamraterna i väster hjälpa oss att slutföra vår revolution«. Obligatoriska analys av ekonomin och politiken, den inre såväl som den internationella, under denna vändningsperiod (»dubbelväldets« period, koalitionskombinationerna, Kornilovs revolt som kerenskijregimens dödssymptom, jäsningen i västländerna på grund av missnöjet med kriget).

3. Vändningen i oktober 1917 (en vändning inte endast i den ryska historien utan också i världshistorien), upprättandet av proletariatets diktatur i Ryssland (oktober-november-december 1917 och första hälften av 1918) som ett genombrott på den internationella sociala fronten mot världsimperialismen, vilket markerar en vändning i riktning mot kapitalismens avskaffande och upprättandet av den socialistiska ordningen i internationell skala, och som ett skede vilket inledde inbördeskriget, som trädde i stället för det imperialistiska kriget (dekretet om fred, dekretet om jorden, dekretet om nationaliteterna, offentliggörandet av de hemliga fördragen, programmet för uppbyggnadsarbetet, Lenins tal på andra sovjetkongressen, Lenins broschyr »Sovjetmaktens uppgifter«,[Not] det ekonomiska uppbygget).

En allsidig analys bör företas av skillnaden mellan kommunismens strategi och taktik, då den inte befinner sig vid makten utan i opposition, och kommunismens strategi och taktik, då den befinner sig vid makten.

Internationella läget: det fortgående kriget mellan de båda imperialistiska klickarna som en gynnsam betingelse (efter Brest-Litovskfredens ingående) för sovjetmaktens existens och utveckling i Ryssland.

4. Kursen på militära operationer mot interventionisterna (sommaren 1918 till slutet av 1920), vilken inleddes efter en kort period av fredligt uppbygge, d.v.s. efter Brest-Litovskfreden. Denna kurs började efter Brest-Litovskfreden, som återspeglade Sovjetrysslands militära svaghet och underströk nödvändigheten av att i Ryssland bilda en Röd armé som huvudstöd för sovjetrevolutionen. Tjeckoslovakernas aktion, ententtruppernas ockupation av Murmansk, Archangelsk, Vladivostok och Baku, ententens krigsförklaring mot Sovjetryssland — allt detta föreskrev slutgiltigt vändningen från det påbörjade fredliga uppbygget till militära operationer, till att värna världsrevolutionens härd mot överfall från inre och yttre fiender. (Lenins tal om Brest-Litovskfreden m.m.) Eftersom den sociala revolutionen länge låter vänta på sig och vi — särskilt efter ockupationen av ovannämnda områden, som inte utlöste någon allvarlig protest från proletärerna i väster — måste klara oss på egen hand, nödgades vi ingå den skamliga Brest-Litovskfreden för att få andrum, så att vi skulle kunna bygga upp vår egen Röda armé och med egna krafter värna Sovjetrepubliken.

»Allt för fronten, allt för republikens försvar.« Härav bildandet av Försvarsrådet m.m. Detta var en krigsperiod, som satte sin prägel på Rysslands hela inre och yttre liv.

5. Kursen på fredligt uppbygge från början av 1921 efter Wrangels krossande, fred med en rad borgerliga stater, fördrag med England etc.

Kriget är slut, men eftersom socialisterna i väster tills vidare inte är i stånd att hjälpa oss med att återställa vår hushållning och vi i ekonomiskt avseende är omringade av industriellt mera utvecklade borgerliga stater, så nödgas vi gå med på koncessioner, på handelsavtal med enskilda borgerliga stater och koncessionsavtal med enskilda kapitalistiska grupper, vi nödgas klara oss själva även på detta område (det ekonomiska) och vi är tvungna att manövrera. Allt för folkhushållningens återställande (Se Lenins kända tal och broschyrer.) Försvarsrådets omvandling till Arbets- och försvarsrådet.

6. Partiets utvecklingsetapper fram till 1917:

a) Skapandet av huvudkärnan, särskilt »Iskras« grupp m.m. Kampen mot ekonomismen. Credo.[Not]

b) Utbildningen av partikadrer som grundval för det blivande arbetarpartiet i allrysk skala (1895-1903). Andra partikongressen.

c) Kadrernas utveckling till ett arbetarparti och dettas förstärkande med nymobiliserade partiarbetare under den proletära rörelsens förlopp (1903-04). Tredje partikongressen.

d) Mensjevikernas kamp mot partikadrerna för att upplösa dessa i en partilös massa (»arbetarkongress«) och bolsjevikernas kamp för att bevara partikadrerna som grundval för partiet. Londonkongressen och nederlaget för anhängarna av en arbetarkongress.

e) Likvidatorerna och partiförkämparna. Likvidatorernas nederlag (1908-10).

f) Åren 1908 till och med 1916. Perioden av de illegala och de legala arbetsformernas samordning och partiorganisationernas tillväxt inom alla arbetssfärer.

7. Kommunistiska partiet som ett slags svärdsriddar-orden inom sovjetstaten, vilken leder den senares organ och inspirerar dess verksamhet.

Gamla gardets betydelse inom denna mäktiga orden. Gamla gardets förstärkande med nya funktionärer, som stålsatts under de senaste tre-fyra åren.

Hade Lenin rätt, då han förde en oförsonlig kamp emot försonlighetsmännen? Ja, ty annars skulle partiet ha blivit urvattnat och inte utgjort en organism utan ett konglomerat av olikartade element, partiet skulle inte äga den inre fasthet och sammanhållning, den exempellösa disciplin och enastående smidighet, varförutan det och den av partiet ledda sovjetmakten inte hade kunnat hålla stånd mot världsimperialismen. »Partiet stärkes genom att det renar sig«, säger med rätta Lassalle. Först och främst kvalitet, sedan kvantitet.

8. Frågan huruvida det proletära partiet är umbärligt eller oumbärligt samt om dess roll. Partiet är proletariatets befälskader och stab, som leder proletariatets kamp i alla dess former och på alla dess områden utan undantag samt förenar de olikartade kampformerna till ett helt. Att tala om att kommunistiska partiet inte skulle vara nödvändigt är detsamma som att tala om proletariatets kamp utan stab, utan en ledande kärna, som speciellt undersöker betingelserna för kampen och utarbetar kampmetoderna, det är att påstå att man kämpar bättre utan stab än med stab, vilket är absurt.

[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Nästa: Frågor. Opp: Om de ryska kommunisternas Bakåt: Terminologiska definitioner och undersökningsobjekt.

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).