 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
|
hiStoRia |
|
|
|
|
|
Christian ber�ttar... |
|
|
|
|
|
Det var den f�rsta november 1978, d� fyra �riga Annette fick sin efterl�ngtad lillebror. Platsen var Bor�s BB men famlijen bodde strax utanf�r i samh�llet Kinna. Ett �r senare begav sig mamma Gun och pappa Jouko med sina tv� barn norrut och bosatte sig i gr�nsstaden Haparanda. Det s�gs att jag var en glad pojke som tyckte om att skratta. L�ter som att jag var den perfekta ungen, men s� var givetvis inte fallet. Jag tyckte om att g�ra bus och ofta var det stackars mormor Clara som fick vara provkanin f�r mina ibland h�nsynsl�sa ide�r. Det startkaste minnen som jag b�r med mig fr�n min barndom �r n�r mamma Gun under vintern skjutsar mig till dagis p� sin cykel i -20 graders kyla. Eller n�r jag varje natt inte v�gade sova ensam utan i st�llet fick sova mellan mamma och pappa. Jag har �ven m�nga minnen fr�n idrottshuset i Haparanda d�r jag ofta sprang omkring som liten. Pappa Jouko som var grundare och huvudtr�nare i Haparanda Boxnings klubb tog ofta med mig till tr�ningarna. Min kontakt med kampsport kom allts� v�ldigt tidigt. |
|
|
|
 |
|
|
Genom detta drar man l�tt kopplingen att jag var en atlet redan i unga �r. Dessv�rre hade jag "beg�vats" med plattf�tter och v�ldigt sneda h�lsenor. En l�kare ska vid ett tillf�lle ha sagt att det var de fulaste f�tterna han sett. Genom detta var jag givetvis lite klumpig av mig, vilket ofta gjorde mig frustrerad. Det s�gs att jag ibland gr�t och sade att jag inte ville vara den enda plattfotade mullsorken i Haparanda. Inte l�tt att vara liten ibland. |
|
|
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
|
Tack vare inl�gg och specialidrott p� schemat under l�g och mellanstadiet f�rb�ttrades mina f�tter. N�r jag i sj�tte klass fick h�ra att en karateklubb startats i kommunen visste jag direkt att det var vad jag ville g�ra. Efter mitt f�rsta tr�ningspass hade jag best�mt mig. Jag skulle ta svart b�lte!! Jag avgudade mina tr�nare Tomas och Marcel men �ven de �ldre eleverna var stora f�rebilder f�r mig. |
|
|
|
|
|
P� senare �r fick jag veta att de kallade mig f�r den "svarta ninjan" f�r att jag var den enda i klubben som hade en svart dr�kt. Efter n�gra �r b�rjade klubben Haparanda Wado Kai att utveckla sin t�vlingsverksamhet. Jag minns hur jag fick snegla p� de stora killarna n�r de fightades inf�r stundande t�vlingar och att jag till min stora besvikelse inte fick deltaga. Tr�nare Tomas sa att jag fick v�nta tills jag blev lite �ndre. Jag best�mde mig tidigt f�r att b�rja t�vla och att jag skulle bli bra, riktigt bra.
T�vlingsdebuten kom i Norbottens Distriktm�sterskap f�r seniorer. �ret var 1994 och jag var femton �r gammal. Trots att jag var f�r ung f�r att deltaga fick jag dispens och kammade hem min f�rsta pokal. Resultatet blev ett brons i 75kg klassen och ett brutet ben i handen. Jag hade f�tt blodad tand och nu var karaten pl�tsligt p� allvar. |
|
|
|
 |
|
|
|
1996 som sjutton�ring fl�g jag med klubbkamrater till Amsterdam f�r att gradera till svartb�lte. �ntligen var det dags. Jag klarade graderingen och en barndomsdr�m hade g�tt i uppfyllelse. Med en dr�m uppfylld tog jag genast sats mot n�sta. Som alla andra pojkar ville jag t�vla f�r Sverige och ta en plats i den svenska juniorlandslagstruppen. �r efter �r slutade jag som fyra p� JSM. Det r�ckte inte f�r att ta en plats i juniortruppen som bara ville satsa p� vinnare. Motg�ngarna st�rkte mig bara och jag tr�nade bara h�rdare f�r att s� sm�ningom kunna n� mina m�l.
|
|
|
|
|
|
Efter tio m�naders milit�rtj�nstg�rning vid Lapplands J�garregemente flyttade jag s�derut, n�rmare best�mt till V�xj�. Vid sidan om studierna fortsatte jag min satsning f�r att en dag kunna ta en plats i landslaget. Med b�ttre f�ruts�ttningar genom tillg�ng till fler t�vlingar och ypperliga tr�ningsm�jligheter forts�tte jag att utvecklas.
Efter ett �r tr�ffade jag en viss Karoly Simon som �ven han studerade vid Universitetet i V�xj�. Han var en duktig fighter med m�nga nya tr�ningsmetoder p� "lager". Vi sporrade varandra och utvecklingen tog fart p� allvar. Vid mitt sista JSM 1999 i Nacka tog jag silver i den �ppna klassen. Jag blev erbjuden en plats i den svenska juniorlandslagstruppen. Jag fick dock avb�ja eftersom jag skulle bli senior inom kort. N�gra m�nader senare tog jag mig till final p� stora SM d�r jag sedan f�rlorade med ett po�ng. N�gra dagar senare fick jag meddelandet att jag var uttagen till den svenska seniorlandslagstruppen. Detta var en av de b�sta dagarna i mitt liv.
Framg�ngarna fortsatte och de smittade av sig p� andra. Mina Adepter Petter Olausson, Johan Bj�rserud och Marcus Thorsell b�rjade vinna t�vlingar och inom kort var vi alla med i landslaget. Jag gjorde landslagsdebut p� Finish Open 2001, och tog mig sensationellt till final efter bl.a. seger mot fransmannen Ludovic Cacheux. Det stora internationella genombrottet kom �r 2002 p� Wado EM i Dublin. Jag tog silver i den �ppna klassen och brons i viktklassen -78kg.
Efter avslutade studier flyttade jag till Katrineholm d�r jag tillsammans med n�gra andra grundade klubben Karate Dojo. I klubben blev jag kvar och �r �n idag ansvarig f�r klubbens t�vlingsverksamhet. Jag startade en l�ngsiktig satsning och har n�gra riktigt ambiti�sa adepter. St�rsta framg�ngarna har David Magnusson och Ted Andersson st�tt f�r genom att blivit uttagna i svenska juniorlandslaget. Samtidigt s� fortsatte jag min egen satsning och utvecklingen gick fram�t. �r 2006 tog jag steget till att p� allvar konkurera med v�rldseliten d� jag tog brons i Paris Open. Tv� �r senare vann jag denna t�vling och slogs om bronset p� EM senare samma �r.
Privat s� forts�tter jag ocks� att utvecklas. Nu som pappa f�r min lilla �gonsten Adori. Se bilder p� henne under l�nken adori. |
|
|
Tillbaka |
|
|
|
|