Inledning

Efternamnet STÅLNACKE har förekommit inom två olika yrkesgrupper från 1600-talets mitt i Sverige:
1) Bruksarbetare, exempelvis smeder och gruvarbetare. Se nedan.
2) Båtsmän (sjömän), exempelvis båtsmannen "Olof Pärsson Ståhlnacke" som omnämndes från 1683
i Bergshammars socken i Sörmland.

Det finns minst fem olika bruksarbetarsläkter Stålnacke i Sverige.
Det finns inga belägg för att de olika släkterna har några närmare släktskapsförhållanden.
Dessa är följande:
1) Jöns Olofsson Stålnackes ättlingar på Nordkalotten.
Släktnamnet omnämndes omkring 1663. Några av släkten med efternamnet "Stolnack" och "Steelnack" bor i USA.
2) Erik Olofsson Stålnackes ättlingar i Närke-Värmland.
Släktnamnet omnämndes omkring 1664. Några av släkten bor i Danmark
3) Bröderna Anders och Jonas Mattsson Stålnackes ättlingar i Värmland-Närke-Götaland-Södra Norrland.
Släktnamnet omnämndes omkring 1697.
En liten del av släkten bor i Sverige, Azerbajdzjan (Baku) och västra Georgien.
En stor del av släkten med efternamnet "Steelnack", "Stolnack", "Stolnacke" och "Stolnacker" bor i USA.
4) Lars Pettersson Stålnackes ättlingar i nordöstra Värmland.
Släktnamnet antogs omkring 1817. Familjen bodde i Färnebo/Filipstad (S).
5) Anders Gustav Andersson Stålnackes ättlingar i Götaland.
Släktnamnet antogs omkring 1849. Alla av släkten med efternamnet "Stohl" bor i USA.
6) Anders Gustav Gustavsson Stålnackes ättlingar i Västergötland.
Släktnamnet antogs omkring 1876. Familjen bodde i Mariestad (R).
7) Karl August Stålnacke i Örebro (T).
Han var ogift. Släktnamnet antogs omkring 1863.
8) Övriga släkter Stålnacke i Närke (T).
Släktnamnen antogs troligen i början av 1700-talet.

Släkten Jöns Olofsson Stålnacke på Nordkalotten

Det finns idag över 3000 medlemmar på Nordkalotten, samt i städerna Stockholm och Göteborg som bär på släktnamnet.
Medan de övriga bär på andra efternamn, t.ex. Blomgren, Hansson, Johansson, Krutrök, Enbuske och Hvit.
De flesta Stålnackar bor inom Kiruna och Rovaniemi kommun. Två släktgrenar förfinskade släktnamnet till Teräsniska
Tre släktgrenar förnorskade släktnamnet till Staalnacke, Tornakk och Enbusk.
En norsk släktgren amerikaniserade släktnamnet till Enbusk och Enbysk.
De flesta av Enbuskarna bor i Pendleton City i Umatilla County i staten Oregon, USA.
Två svenska släktgrenar amerikanserade släktnamnet till Steelnack och Stolnack. De flesta Stolnackar bor i Newell City i Butte County i
staten South Dakota, USA och i Negaunee City i Marquette County i staten Michigan, USA.

Släktnamnet i äldre tider stavades olika såsom "Ståhlnacka, Stålnacka, Ståhlnackare och Ståhlnack". Det normaliserades till Stålnacke under andra hälften av 1700-talet. Släktnamnet "Stålnacka" omnämndes första gången i Svappavaaras bruksräkesnkaper, Momma-Reenstiernas arkiv, Riksarkivet år 1663.
Släktnamnet är sammansatt av orden Stål och nacke. Det äldre ordet "nacka" är det samma som ortsnamnet Nacka som innehåller "bergshöjd" och "å".
Släktnamnet omnämndes inte så ofta än patronymikon under andra hälften av 1600-talet.  Detta var ett vanligt förekommande under hela 1600-talet. Jämför det med t.ex. borgliga och millitära släktnamn.
Jag anser därför att släktnamnet antogs för ungefär 340 års sedan i sambandet med anställningen vid Svappavaara bruk i Norrbottens län av Jöns Olofsson Stålnacka. Anledningen till antagandet av släktnamnet kan har varit i sambandet med då han blev utnämnd till gruvfogde i Södergruvan, Gruvberget omkring 1660. Jag anser att släktnamnet påminner mer om ett "brukshantverkarnamn" än ett knektnamn. Anledning till det är att stamfadern Jöns Olofsson Stålnacka var byggmästare (erfaren timmerman) och hjulmakare, vid de uppländska bruken åren 1642-1658. Dessutom var bruksarbetarna befriad från utskrivning eftersom de var "fast" anställda på bruket. Jöns praktiska lärotid som "timmerman" var troligen i Dorkarbys såg- och mjölkvarn i Tolftas socken i Uppland till augusti(?) 1642. Han blev där upplärd hos troligen storebrodern, kronosågaren och kronomjölnaren Erik Olofsson.

Jöns Olofsson Stålnacka 1613-1675
Han var således stamfader till manliga ättlingarna på Nordkalotten. Han var född omkring 1613 troligen i ett torp i Årsta ägor i Tierps socken i Uppsala län. Han var troligen son till sockenskräddaren och sedermera reservknekten Olof Eriksson nämnd i Dorkarby ägor i Tolfta socken, Uppsala län från 1625. Jöns var troligtvis timmerman, såg- och mjölnardräng i Dorkarbys kvarn i Tolftas socken i Uppsala län åren 1630-1642. Dessutom var han dagsverkare under vinterhalvåret vid Västlands bruk från 1638(?). Han blev senare anställd där som "byggmästare" och sedermera som hjulmakare vid Strömsbergs bruk i norra Uppland åren 1642-1658. Under vintertid var han kolkörare åt Västlands bruk. Familjen var bosatta vid Dorkarbys ägor i Tolftas socken, norra Uppland. Därefter anställd som gruvarbetare/gruvfogde vid Svappavaara bruk, Jukkasjärvis socken i Norrbottens län. Anledning till varför han blev "uppköpt" var att han hade skulder i kredit till före detta bruksägaren vid Västlands bruk. Men detta var allmänt bland bruksarbetarna. Enligt anställningskontaktet den 30 augusti år 1658 har han "hustru" och "två söner". Jöns gifte sig med sin hustru troligen sommarn 1641. Under den sommarn byggde paret ett eget kronotorpboställe på Dorkarbys ägor i Tolftas socken. Jöns hustru hette antagligen Abrahamsdotter i efternamn och hon var troligen syster till forbonden Abraham Abrahamsson på gården Bro under Österby bruk i norra Uppland. Hustrun hade en bror som var inhyses i Jöns brukstorp i Dorkarbys ägor omkring 1653 (testamentpenningar, Tolftas kyrkoräkenskaper, ULA). Jöns kända söner var gruvarbetarna vid Svappavaara bruk Erik och Abraham Jönsson Ståhlnacka. Abraham avled möjligtvis år 1662. Jöns avled möjligen i början av 1680-talet.

Om du vill titta på ett släktträd över den äldre släkten Stålnacke på Nordkalotten. Klicka här!
Här nedan ser vi gruvfogden Jöns Olofsson Stålnackas skuldebrev till patronerna Momma i Stockholm omkring 1663.

Erik Jönsson Ståhlnacka 1642-1723
Han var troligen född på våren 1642 i ett kronotorp vid Dorkarbys ägor i Tolftas socken i Uppsala län. Han var troligen barnarbetare vid Strömsbergs bruk, norra Uppland. Han flyttade senare med sina föräldrar till Svappavaara bruk i Norrbottens län i början av augusti år 1658. Han var anställd som vindkörare och gruvarbetare, sedermera som mästersmältare och gruvfogde vid Svappavaaras och Sjangelis koppargruvor. Det finns två uppgifter om hans ålder: 1717, över 80 år (bergsmästaren Sadlin) och 1723, över 90 år (dödboken). 
Han ägde 29 renar, enligt domboken år 1697. Han var gift omkring 1664 med Cherstin Olofsdotter 164?-1715. Hon var möjligen barnfödd på en bondgård i byn Roknäs i Piteå socken och möjligen dotter till brukssoldaten och gruvarbetaren vid Svappavaara bruk Olof Nilsson från hösten 1657. Hans övriga familj (hustru, dotter och son) kom hit från Roknäs på hösten 1658.
Eriks kända söner var gruv- och hyttarbetarna Jöns, Johan, Erik, Jöran och Anders Ersson Ståhlnacka. Dessutom hade han döttrarna Cherstin, Margareta och Annika "Anna" Ersdotter Ståhlnacka. De levde från 1690-talet och till första hälften av 1700-talet.
Erik Jönsson Stålnackes tre äldsta barn Johan Ersson Ståhlnacka, Erik Ersson Ståhlnacka och Cherstin Ersdotter Ståhlnacka var ingifta med den tyska kopparsmedssläkten Thun.
Den mellersta sonen Jöran Ersson Ståhlnacka var ingift med den svenska gruvarbetarsläkten Spett vid Svappavaara bruk.
Den äldsta sonen Jöns Ersson Ståhlnacka var gift med Margareta Mickelsdotter från Tärendö. Och hon var troligen en yngre syster
till korpral och sedermera länsman Olof Mickelsson Törnqvist som rymde med en lappiga till Norge år 1698.
Erik Jönsson Stålnackes två yngsta barn Anders Ersson Ståhlnacka var ingift med borgarsläkten Chore, och Annika "Anna" Ståhlnacka var först
gift med bruksskrivare vid Masugnen Johan Högberg. Och andra giftet med furiren Nils "Niklas" Hällberg från Vaasa.
Den sistnämnda mannen flyttade med familj från Övertorneå socken till Limingo socken, Finland. Och där han var kronolänsman och kommissarie.
De hade döttrarna Anna Margareta Hällberg och Christina Elisabet Hällberg.
Dottern Anna Margareta Hällberg (1723-1766) var gift 1747 med prästen i Korsholms och Kvevlax socken,Österbotten Gabriel Arenius (1720-1778).
Dottern Christina Elisabet Hällberg (1727-178?) var gift 1748 med köpmannen i Brahestad Gabriel Carlén-Carlenius (1708-1755).
Gabriel var ättling till den "berömda" svensk-finska släkten Sursill från Umeå.

Migration
De flesta av Erik Jönsson Ståhlnackas ättlingar blev fiskare och nybyggare på slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet eftersom det var bruksdöd i Svappavaara, Junosuando masugn och Svanstein i Norrbottens län. Under 1800-talets olika perioder av nödår utvandrade några familjer till Nordnorge, norra Finland och USA., där det var gott om arbetskraft.
När LKAB:s malmgruvor bildades i början av 1900-talet blev det stor inflyttning til dessa gruvor. Bland dem var t.ex. släkten Stålnacke. De flesta av släkten Stålnacke under 1900-talet var och är fortfarande gruvarbetare. Släkten har igenom tidernas gång varit:gruvarbete--jordbruk/skogsbruk--gruvarbete. 

Migrationskarta över Nordkalotten åren 1658-1998


Nyhet om släktboken:
Min första upplagan (1996): "Släkten Stålnacke 1658-1900"; Jöns Olofsson Ståhlnacke och hans ättlingar i Norrbottens län" (A4 häfte). Släktboken är slutsåld!!
Min andra upplagan: " Släkten Stålnacke 1658-1980; Jöns Olofsson Stålnacka och hans ättlingar på Nordkalotten". Boken kom ut hösten 2011!

Vem är författaren till släktboken?

Har du kommentar till släkten Stålnackes hemsida? Klicka här nedan!
Sign Guestbook

Åter till hemsidan