"FILUR, DIN FILUR" ( En vacker dag sitter två männniskofigurer vid ett frukostbord. ) ( Utanför gassar solen och allt är stämningsfullt.) ( De har just plockat en vacker blomma , ställt den i en vas mitt på bordet och tittar på den) Filur: - Så vacker blomman är, så fulländad i sin skapelse. Icki: - O-ja, vilken symmetri! och dessa färger! Blomman: - Vad glor ni på, era uppblåsta lamm? Förtrollar jag er eller är det ni som förtrollar mig? Ni är mina tjänare och jag är ni. Tillsammans är vi här för att ni ska förstå vad allt det här handlar om. Jag är en blomma och samtidigt inte. Jag "är" i min fulländade precision och har samtidigt aldrig funnits! Fördjupandet är min sanna natur, jag är hjälpen i nöden. Jag tillfredsställer begären i materien. Filur & Icki: - NEEEEEEEEJ! Filur & Icki: - Vad är det som händer med oss? Vilka är vi? Var är vi? Icki: - Jag är ett embryo omsluten av en droppe i kosmos. Filur: - Vem vet vad jag är? Jag är förintelsen i skapelsen, ett liv utan kropp, kärnan i vaccum. Finns det över hudud taget någon sanning om mig? Icki: - Jag är också tanken. Det är också den som gör att jag gror. utan den finns jag inte. Jag är rädd att försvinna och rädd för att träda fram. Jag vill inte bara vara tanken! Jag vill hitta ut ur mörkret! ( Ej så fagra väsen dyker upp bara för Filur.) Filur: - Vik hädan! Jag vill inte kännas vid er! Avlägsna er! Ve och fasa! Jag börjar bli som dem. Varför var jag tvungen att hata dem? Jag sköt undand dem och fängslade dem, men nu ser jag att det inte finns ett tillräckligt solitt fängelse som kan hålla de inspärrade! Icki: - Är du där, Filur? Jag ser dig inte? Filur: - Jag är precis intill dig, men du är väldigt liten. Vänta lite nu, vad är nu detta? En damm! Kan den göra mig fri? Vattnet: - Fniss, fniss, fniss, fniss Filur: - Hör du vattnet, Icki? Det fnissar så konstigt, eller är det jag som inbillar mig? Icki: - Jo, jag ser det!.ytterst märkligt. Men det fnissar inte, det gråter. Filur: - Jag ska böja mig ner och smaka på det. Icki: - Nej, gör det inte, ser du inte. Neeej!!! Väsen: - Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej Filur: - Det är inget farligt, Icki, vattnet smakar gudomligt! Smaka själv? Icki: - Nej, ser du inte att det gråter, det vill inte bli drucket. Vattnet: - Ha ha ha ha ha ha ha Filur: - Ha, ha, vattnet skrattar åt din inbillning. Icki: - Jag inbillar mig inte, jag ser också en massa väsen runt dig. Filur: - Ja, jag ser de också, men jag bryr mig inte, deras ord betyder inget för mig. Så länge jag har mitt hjärta kvar, finns det hopp. ( En lång bläckfiskliknande arm med en massa människoögon kommer upp ur vattnet ) ( och tar tag i Filur.) Filur: - Neeej, inte mitt hjärta! Varför var jag tvungen att tänka på det? Väsen: - Dyk inte efter det. Glöm ditt hjärta nu! Väsen2: - Vi tappade honom. Om han bara inte hade varit så impulsiv. Filur (under vattenytan): - Ha Ha Ha Det här vattnet får mig verkligen att skratta, men utan mitt hjärta blir skrattet så ytligt. Ju mer jag vistas i det, desto mer blir jag lik det. Varför kan jag inte skilja på det som är jag och det som är utanför? Icki: - Filur, din filur, var är du? Filur: - Jag hör dig knappt, Icki, men nu vet jag vem jag är! Jag är definitivt det här fnissvattnet. Men varför tyckte du att jag grät? Icki: - Jag växer inte längre, allt börjar kännas så stort. Filur: - Var inte rädd, drick mig bara, så kan vi vara tillsammans! Icki: - Jag vet inte, jag är rädd, du är inte dig själv. Filur: - Struntprat! Nämen titta, en flaskpost! Men om jag är vattnet, hur kan det då komma sig att jag inte har läst det som är i mig? Och inte kan jag göra det heller, jag är ju vatten! Icki: - Vad var det jag sa? Du är inte dig själv, vattnet är inte du. Filur: - Jag vet inte, min vattenlöslighet minskar, drick mig så att vi kan vara tillsammans! Icki: - Ok då, vad har jag att förlora? ( Icki dricker och dricker och blir mer och mer beblandad med Filur. ) Filur: - Kul att se dig, Icki! Icki: - Kul att se dig, Filur! Filur: - Nu gör vi oss till en virvel och spolar oss ut genom avloppet. Icki: - Ha ha ha, vad otroligt kul, jag blir alldeles snurrig. Filur: - Splosch!!! Ha ha ha! EPILOG: Icki: - Var är vi, filur, din filur? Filur: - Jag vet inte, men nu är vi i alla fall inte vattnet, utan ligger i det. Icki: - Ja, skönt är väl det. Filur: - Jag vet inte om jag kan hålla med om det, Icki, det verkar som om vattnet vi ligger i är inslutet i en slags stor glasburk. Icki: - Du inbillar dig, Filur. Filur: - Ja, jag gör väl det. ( en stund senare öppnar en jätte sitt kylskåp, tar fram en glasburk med två små frön i, tar ut dem och planterar de i en kruka med jord)