"ENDAST JAG"

Jag befinner mig i en avgrund där inga människor vistas.
Jag är ensam
Övergiven.

Jag vandrar i skogen
Det är så underligt
jag upplever allt det vackra jag tidigare aldrig sett
Jag är förundrad.

Jag förenar mig själv med stolen
Utan att kunna skydda mig sätter sig alla på mig
Det gör ont.

Jag jämför mig själv med Solen
Inser att min inre sol inte är lika bländande
Jag tynar bort.

Jag förväxlar mig själv med Döden.
Jag ser Livet utifrån och känner avund
Jag avundas.

Jag upplever mig själv och inser att jag inte förstår.
Endast JAG finns kvar.