Abbaye du Mont des Cats, en
småpipig
Port Salut liknande ost, med mycket fin smak. Den görs av
opastöriserad mjölk och
håller en fetthalt på 50%. Lagras minst en månad
innan den går ut på marknaden.
Precis som namnet antyder kommer den från ett kloster som ligger
i Mont des
Cats, i franska flandern. Under lagringstiden tvättas den
upprepade gånger i saltat vatten och ostskorpan färgas
med
annatofrön från en sydamerikansk buske. Varje gång den
saltbehandlas vänds den
efter ett gammalt och sinnrikt system.
Ostetikett från Mont des Cats
Munkarna började sin ostproduktion 1890, men de har också annan
merkantil verksamhet bland annat ett större bageri på klostret. Klostret, som
faktiskt har ett längre namn än osten, Abbay Sainte Marie du Mont des Cats, är
idag ett trappistkloster.
Egentligen heter de inte eremitmunkar utan
denna munkorden är
uppkallade efter den egyptiske eremiten S:t Anton och heter då förstås
antonianer. Alltså nästan som indianer.
Den helige Anthony, målad av Piero di Cosomo
(1462-1521) cirka 1100 år efter den egyptiska eremitens död.
Men under franska revolutionen var det inte bara adelsmän som fick pröva in en ny och mindre kragstorlek, en hel del munkordnar, ofta välmående och rika sådana, fick fly från sina kloster. Precis som kungahuset och adeln betraktades många kloster som utsugare av folket.
Faktiskt med all rätt.
Eremitorden fick lämna sitt berg 1792 och vad som skedde med dem skall nog sökas i Vatikanens arkiv. Trettiofyra år senare, 1826, startades en ny munkorden upp i klostret. Men denna gång av trappister.
Namnet på osten kan få de allra flesta att tänka på en katt, men så enkelt är det förstås inte. Mont des Cats betyder berget som det bor Chatten på.
Vad i hela friden är då chatten?
Jo, ett folk eller kanske snarare en stam som slog sig ned på den enda höga punkt som fanns i trakten och försvarade den förtjänstfullt mot rövande och desillussionerade romerska soldater, på väg tillbaka till Rom under 400-talet.
Men det är ju en annan historia som inte har med osten att göra.
copyright o. saemund 2008