Dadel, Phoenix dactylifera, som enligt ett arabiskt ordspråk bara trivs om den får ”stå med fötterna i vatten och samtidigt hålla huvudet i himmelens eld.” Det vetenskapliga namnet kommer från latinets dactylus som betyder finger – många frukter är också fingerlika.
Dadel har en spännande kulturhistoria och för nomadfolken i Sahara har den varit lika viktig som riset är för det kinesiska folket. De första fynden av dadel är från Shanidar-gravarna i norra Irak och kan dateras till en ålder av 50.000 år. I nutid har Irak också varit världens största dadelproducent. Hur det ser ut idag efter ”Operation Desert-storm” och dess efterföljande krigiska expeditioner är svårare att avgöra.
Dadelpalmen finns i betydligt fler områden än där de bär fram fullmogen frukt. För den som varit i Nice och spankulerat på Promenade des Anglais, är dadelpalmen ett typiskt semesterminne. Men någon frukt får inte turisten med sig hem från de niceanska dadelträden.
Medelhavsscen, Dufy
Raol (1877-1953)
Faktum är att det bara är på en enda plats i Europa som dadel kan skördas och det är i ett smalt område av Alicante i Spanien. Det var förstås var kartagerna som planterade dadelpalmer i Spanien. Dadelns fruktmognad störs av fukt - till och med lite dagg kan ödelägga produktionen. I USA, där man odlat dadel sedan 1902, använder man då och då helikoptrar för att blåsa bort fukt ur trädkronorna. Det mest kända amerikanska odlingsstället är Coachelladalen i Carlifonien, som under somrarna har mycket varm och torr väderlek. Det är också i denna dal som huvuddelen av all amerikansk dadelodling pågår. För att ”blöta fötterna” på dadelpalmerna leder man in vatten från Coloradofloden.
Dadelpalmen är också bibelns palm. När den döende Moses tittar in över det förlovade landet så ser han en grön oas – Jeriko. Det blev den första staden som de israelitiska krigarna erövrade.
Detta slag besjungs än idag – vem har inte hört Louis Armstrong (1901-1970) sjunga Joshua fit the battle of Jericho!
Under antiken var Jeriko välkänt för sina fina dadlar. Plinius skriver i sin Naturalis Historia att ”från Judeen kom en speciellt smaklig dadelsort – finast var de som växte kring Jeriko.” Dadelpalmens blad har stor symbolisk betydelse för judarna, ett exempel är lövhyddofesten. Ett annat är att när Jesus red in i Jerusalem under den omtalade påsken för ett par tusen år sedan, så lade man dadelpalmblad varvade med klädnader på vägen framför honom. Ett tredje exempel är att på både antika och moderna israelitiska mynt finns palmblad inpräglade. Palmbladet var symbol för seger. Även greker och romare använde det som segersymbol. I Egypten är dadelpalmen en fruktbarhetssymbol och dessutom var den en god inkomstkälla för staten då alla honträd beskattades. En del av skatteintäkterna försvann dock när Assuandammen byggdes mellan 1959-1971, då mer än 1 miljon dadelpalmer dränktes.
”Dadelandet”, som
araberna kallar Beled el geridi,
sträcker sig utefter atlaskedjans södra fot från Nilen ända till Atlanten.
Utefter hela området finns oaser ”som fläckarna i en leopards päls” och vid
oaserna odlas dadelpalmer. Området passar gott för dadelproduktion, då det milt
uttryckt är ett regnfattigt område. Nomaderna i området brukar be till Allah att
förskona dem från nederbörd. Detta är enligt den vittre Matts Bergmark, Tistron
och Tränjon (1963), inte bara på grund av att det skall bli goda skördar utan
då de traditionella hyddorna var gjorda av saltblock kan man bli bostadslös om
det blir ett slagregn. I arabvärlden äger dadelpalmen också en
central religiös symbolroll: ”Ära din fars syster, palmträdet”, säger Muhammed.
Ett annat uttryck för hur viktig dadelträdet varit är att när fastan bryts
efter Ramadan, så sker det med en dadel. Det vin som förbjuds i Koranen är palmvinet,
som utvinns ur dadelpalmens saft och som araberna kallar laybi. Ett dadelpalmträd kan ge fyra liter palmsaft om dagen under
3-5 månader vilket motsvarar
Av palmträdet och vinstockens frukter
skaffen I eder en berusande dryck och förträfflig näring. Men, I troende,
kommen icke berusade till bönen så att I ej veten vad I sägen. – I vinet är det
ett stort ont men också en stor glädje för människan, det onda är dock större
än nyttan.
Det står alltså inte klart att vin är förbjudet men det har tolkats så. Enligt Matts Bergmark har profetens uttolkare genom åren satt upp en imponerande fullständig vinlista, som förbjuden dryck. Det enda man missat är champagne och anislikör, vilka därför i stora mängder exporterats till rättroende muslimska länder.
Det går också att göra dryck av dadelfrukterna. Om man pressar ur saften ur dadlar får man en vätska som kallas dadelhonung. Den går lätt att få i jäsning och genom destillation får man vad araberna kallar raki eller araki. Visserligen är vin ”förbjudet” men raki är enligt vissa islamiska juridiskt skolade inte detsamma som vin. Det får man hålla med om. Det är åtminstone en helt annan styrka på drycken.
Destilleringsutrustning
ur grekisk handskrift
När Marco Polo på 1200-talet korsade de mest vilda områden, som fanns på den tiden, stötte han på dadelpalmen i Basra. ”Där växer världens bästa dadlar”, skriver han. Han drack också palmvin med förtjusning: ”Det är en ganska utmärkt dryck. Det gör en man snabbare berusad än druvvin.”
Det verkar inte finnas några vilda bestånd av dadlar kvar utan alla är numera odlade. Därför är man mest intresserad av honträden. Till varje grupp av 50 fruktbärande palmer behövs ett hanträd för pollinering. Denna sker manuellt och bland nomadfolken var en påse eller en burk med pollen en eftertraktad handelsvara eller stor vängåva. I en gammal babylonisk sång prisas dadelträdet för sin 360-faldiga nytta. Den har också använts till allt från snickerivirke, taktäckning, sockertillverkning och framställning av rusande drycker - till flugviftor.
Vi har också en svensk anknytning till dadelpalmen. Det är av palmsaft från dadelpalmen som arrak (se punsch under rubriken ärtsoppa) framställs. Och en mer förtjusande vegetarisk produkt än svensk arrakspunsch får man ju leta efter.
Det är något att tänka på när vi snaskar i oss dadlar till jul.
copyright o. saemund 2006