(det är inte så jag minns hans ansikte, ovanpå mig, för då hade det kanske varit lättare att förlåta mig själv)
jag fann mig själv leende och jag kom på att jag log för att jag var med honom, för att jag var nära nån, så nära att jag glömde helt bort det och kände mig bara trygg och lugn och jag kom på mig själv med att le och sen fann jag att hans arm låg runt mig
vad de än säger så är det åtminstånde mitt nu för jag behöver inte längre be om ursäkt
(för att)
jag fann honom leende
jag fann hans ögon glimma
jag kom på mig själv med att le
