vi uppfann & pusslade ihop en trapetskonstnär, som skulle få leva tills han botat oss från varandra. jag hade ett hål i fickan men, men det var du som tappade den sista pusselbiten. den föreställde hans mörkvita hjärta. ingen annan passade in. dom var antingen för stora eller för små.
    sen ändrade vi historien till att vi lyckats ge honom ett perfekt hjärta & att han slet det ur kroppen i ett anfall av svindel & la det framför en ångvält. det var omöjligt att bevisa vem, av oss som kört den.

Bruno K. Öijer