Jag fylls av en känsla av ömhet, en våg av värme. Du ser att min blick mjuknar och kommer för ett ögonblick av dig. Allvaret i dina ögon förbyts i värme, du ler blygt mot mig, och jag tänker som så många gånger förr, att dina ögon är så vackra. När ljuset faller på dem antar de en skimrande bärnstenston som håller mig fullständigt fången.

Du fortsätter din berättelse. Jag betraktar dina läppar; ser dem forma ord, och tänker att du antagligen skulle bli förargad om du visste att jag satt här och var förlorad i ditt ansiktes skönhet istället för att lyssna på dina ord. Men jag är hjälplös inför den förtrollning jag känner inför dig.

Jag anstränger mig för att lyssna på dina ord, samtidigt som jag ser på dina läppar och minns hur oändligt mjuka de är. Dina kyssar är som att bli smekt av sammet.

I ett försök att samla min tankar betraktar jag din envisa haka - och tänker att mitt första tydliga minne av dig, var dina starka, tydliga, färger, hållning och blick. Stark, självmedveten, stolt och intelligent. Det var vad du sa mig utan att säga ett ord till mig eller ens ta notis om mig.

Jag flyttar blicken till dina axlar och förundras än en gång att så späda axlar, en så smal och späd kropp, är förmögen till sådan styrka. Du lyfter din ena hand för att understryka något, och jag ser på dina långa fingrar - tänker att jag skulle vilja ta din hand i min, fläta in mina fingrar i dina, känna din varma hud mot min.

Du tystnar, medan dina ögon ser bort i fjärran. Ditt ansikte är så vackert. Jag känner en nästan obetvinglig lust att lägga min hand mot din kind, att följa ditt ansiktes linjer med mina fingrar.

Du ser på mig igen och börjar på nytt att berätta. Jag försöker lyssna trots att jag tappat sammanhanget för länge sedan. Men även denna gång överväldigas jag av min längtan, min kärlek till dig, och låter mig förtrollas av klangen hos din röst, där ljus blandas med mörker, där allvaret är så tydligt markerat men där ömheten ligger så nära till hands.

Hjälplöst förlorad i mina tankar betraktar ditt ansikte, ansiktet hos den kvinna jag älskar. Du tystnar och ser begrundande på mig som om du väntade på ett svar. Vad tänker du på? säger du halvt frågande och halvt road. Du verkar inte ha lyssnat på ett ord av det jag sagt.