Hellre brinner jag
Drypande av isande regnvatten
från svansspets till stålblank klo
skakar han sin våta päls
så att droppar av silver
viner åt alla håll.
Stolt höjer han sitt borstiga
huvud och betraktar bistert
sitt anlete i en gråblank pöl.
Blodsprängda ögon möter hans blick,
rovdjurständer hånfullt blottade.
Han ser en gråtigrerad vildkatt
otämjd, upprorisk och orädd
för stormar och bitande vindar.
Ehuru ärrad av mången kamp
räds han varken man eller byracka.
Den enda som fått honom på fall
är en tigerhjärtad kattlady
med bärnstensgyllene ögon.
som flammar likt stjärnor
i nattens svarta mörker.
När hon ser på honom smälter
hans syndiga hjärta hjälplöst
och hans kropp börjar darra,
fylld av åtrå och längtan
het som glödande lava.
Berusad av hennes doft,
förförd av hennes vilda
skönhet ger han sig hän
och sjunger högljutt
kärlekens hetsiga sång.
Hon svarar hest och höjer
sina blottade klor; ett löfte
och en tydlig varning
om passionerad kärlek,
blodhet och rakknivsvass.
Blickstilla betraktar han
henne, och svarar så lugnt
hans bultande hjärta förmår:
Hellre brinner jag till döds
i dina famntag, än flyr din hetta.