I samma veva som han kom till stallet b�rjade 10-�riga jag rida. Fast f�r min del var det ju ponnyer som g�llde �ven om jag var s� r�dd att jag gr�t av l�ttnad efter de flesta lektioner� Men, det sl�ppte sakta och jag v�gade mer.
Efter 2 �r k�nde jag att jag ville ha en sk�th�st och hade siktat in mig p� tv� ponnyer. Det blev ingen av dem dock f�r min kloka mor �vertalade mig att det var b�ttre att sk�ta en stor h�st eftersom jag �nd� snart skulle bli tvungen att sluta rida ponny p� grund av min vikt och l�ngd (egentligen �r jag fortfarande kort nog att rida ponny men just d� k�nde jag mig j�ttel�ng, i alla fall p� C-ponnyerna). S� n�r det var sk�tarm�te och de ��verblivna� h�starna skulle f�rdelas fick jag tassat fram till ridl�raren Monica Wittgren som hade hand om sk�tarna och bad om en sn�ll stor h�st. Nu var det ju tyv�rr (??) s� att det p� grund av min blyghet bara fanns tv� lediga h�star kvar, Rillo och Robin Hood, och eftersom Rillo dels var enorm (170cm) och dels stallets skr�ck s� fick det bli Robin Hood. Med en massa fj�rilar i magen h�mtade jag mamma och vi gick ner i stallet f�r att se vem det var och provborsta lite. En ljusbrun, mellanstor och v�nlig h�st m�tte mig och l�t mig lugnt borsta honom litegrann. N�jd med resultatet �kte jag hem.
Det visade sig dock att han inte t�nkte l�ta mig bli sk�tare hur l�tt som helst och en l�ng pr�votid f�ljde. Jag var j�tter�dd f�r honom och han var ju kittlig �verallt! Spela teater har han alltid kunnat� H�ger sida av rumpan har jag f�r mig att jag kunde borsta utan problem men resten� Han hytte med bakbenen och s�g j�ttesur ut och egentligen ville jag bara ge upp. Mamma och Monica hade andra �sikter och tyckte att jag skulle visa vem som best�mde medan jag tjatade om att f� uppbindningskedjor vid hans spilta (p� den tiden hade bara enstaka h�star det). Under tiden borstade jag honom bara n�r han hade h� f�r d� var han sn�ll. Till slut lyckades jag �vervinna min r�dsla och f� hans f�rtroende och respekt.
�ren gick och jag b�rjade gymnasiet vilket innebar att mamma fick sk�ta honom p� veckorna n�r jag bodde p� skolan och blev �ven hon �Robin- fr�lst�. Det var d�rf�r ganska sj�lvklart att hon fortsatte g�ra det n�r jag �kte till Norge ett halv�r. Sen dess var han sig inte lik. Lilla sn�lla Robin som g�tt allt ifr�n handikapp till specialgrupper var inte sig sj�lv l�ngre. Sur och grinig i stallet och den f�rr s� hoppglada h�sten hade b�rjat v�gra. Fram mot sommaren 2003 konstaterades att han var halt p� tre ben varav ett av frambenen var tre- gradigt. Veterin�ren p�pekade att detta nog var en h�st som bitit ihop ganska l�nge f�r att inte visa sm�rta. Robin fick vila fram till betet. Runt midsommar fick jag i uppdrag att s�tta ig�ng honom s� sm�tt och vi gick promenader och red lite i paddocken. Han f�rsvann p� bete och allt verkade bra igen.
�nda fram till slutet p� h�stterminen. Han var halt igen. Efter viloperioden fick jag �terigen s�tta ig�ng honom men p� julaftons morgon k�ndes han konstig och en ridl�rare fick titta p� honom. Fl�skhalt blev diagnosen. Veterin�ren tittade igen men hittade inget speciellt fel och vi b�rjade om. Denna g�ng verkade det fungera och han b�rjade g� lektion. Tv� veckor senare var det dags p� nytt och nu hade ridl�raren Marie sett att han r�rde v�nster bak konstigt. S�, jag fick f�lja med till Atg- kliniken i �sa f�r att p�b�rja h�ltutredningen. M�nga sprutor, sm�rtstillande- kurer och springande i l�parg�ngen senare fastslogs det att problemet satt i v�nsterh�ften och att hans karri�r som ridskoleh�st var �ver. (Kan ju lite snabbt n�mna att behandlingen i h�ftleden gavs med en 20cm l�ng kanyl och kr�vde fem stygn eftersom de missade leden n�gra g�nger�)
Att det var vi som hade �f�rsta tjing� r�dde det aldrig n�gra tvivel om, vi hade trots allt sk�tt honom i 9 �r men skulle vi ha r�d? Han var f�rs�krad f�r 20 000=pris och det hade vi inte r�d med s� ridl�rarna p�b�rjade operation �vertala styrelsen. Det lyckades, Robin skulle triangelm�rkas och s�ljas till oss f�r 10 000. Efter att mamma gett upp en del av sitt arv fr�n mormor skrev jag p� k�pekontraktet den 8/6 2004 (dagen efter Robins namnsdag f�r �vrigt) och han var �ntligen min!! Att fatta att det faktiskt var sant tog ett bra tag, det blir l�tt s� n�r det g�ller n�got man har dr�mt om s� l�nge. �n idag blir jag fortfarande gr�tf�rdig av lycka n�r jag t�nker p� det.
Den 26/6 hyrde vi transport p� Statoil Munkeb�ck och k�rde upp honom till H�llingsj� (som rent geografiskt ligger nedanf�r G�teborg men eftersom stallet ligger p� en �s blir det upp). Vi sl�ppte en glad Robin i hagen och han struttade runt som han �gde st�llet och efter en stund sl�ppte vi �ven in Guinness till honom. De f�rsvann b�da tv� bort till en del av hagen vi inte kunde se men kom tillbaka bara n�gra minuter senare och s�g ut som om de k�nt varandra hela livet! Eftersom det g�tt s� bra tyckte vi att vi kunde prova med Safir ocks�. Hon var tyv�rr inte lika l�ttfl�rtad och det blev till att dela p� dem i en vecka. Sen dess har det faktiskt g�tt bra. Safir �r k�nd f�r sina starka �sikter men Robin blev accepterat f�rh�llandevis fort. Ante surade v�l l�ngst men �ven han har gett vika f�r Robbans charm!
Precis som m�nniskorna omkring honom�Robin vet hur man lindar m�nniskorna kring hoven! Och det �r tur att han tycker s� mycket om m�nniskor annars kunde det ha g�tt illa n�r han rymde i f�rvirringen efter triangelm�rkningen. Han traskade n�mligen ner p� landsv�gen men blev upplockad av tv� sm�tjejer och sen fick Lasse leda honom hem genom skogen�
Ett charmtroll med stoort hj�rta!!