fjording. Hennes jobbarkompis Helen red n�mligen en h�st
n�gra kilometer fr�n d�r hon bor i H�llingsj� och i stallet fanns
en fjording som beh�vde motion. Det visade sig att det fanns en
tredje h�st och jag fick f�lja med p� ridturen. N�r vi kom tillbaka
var �garen till fjordingen och �min� h�st d�r och han undrade om
jag hade lust att forts�tta rida. S�klart jag hade!
En annan skr�mmande incident intr�ffade ocks� i m�rkret. Vi var ute en kv�ll och tassade p� v�gen i allsk�ns ro. Vi hade inte
t�nkt rida n�gon l�ngre bit eftersom det redan var m�rkt ute.
Men, ett par hundra meter fr�n var vi hade t�nkt v�nda st�rtar
tv� l�sa h�star ut ur skogen. V�ra h�star blir naturligtvis livr�dda
och Ante s�tter av i sken mot landsv�gen. Guinness tar ett par
stora skutt ut i en potatis�ker d�r han st�ller sig och stegrar
innan han via en stenmur panikslagen tar sig ut p� v�gen igen
och kutar bort till sin �lskade Safir f�r beskydd och trycker sig
mot hennes sida. Turen i oturen �r den att Safir som i normala
fall kan bli r�dd f�r lite vad som helst, st�r lugn som en filbunke
och v�ntar ut l�get. Mamma och Ante kommer tillbaka, hon hade
lyckats f� stopp p� honom precis innan landsv�gen och han
�terv�nder till sin flock.
�ven denna g�ng klarade vi oss med blotta f�rskr�ckelsen.Och mycket fick vi vara med om� Redan andra eller tredje g�ngen vi var ute var vi p� en lite l�ngre ridtur och vi var n�stan hemma n�r vi gick ner oss i ett tr�sk. Helens h�st Safir var den som sj�nk mest, medan min Guinness �bara� sj�nk ner med frambenen s� att jag ramlade av. (Eller r�ttare sagt, rullade �ver halsen ner p� marken. Uppskattad fallh�jd: 50cm.) Mammas Ante stod en bit bort och klarade sig undan men darrade av skr�ck och var nog chockad en stund. Efter att ha kontrollerat att h�starna var okej kravlade vi oss upp och fick sn�llt v�nda om och rida samma v�g tillbaka. Det hann m�rkna och jag kan ju n�mna att det blir v�ldigt svart i skogen� Men vi �verlevde och kom hem v�lbeh�llna.
Naturligtvis har vi haft fina ridturer ocks�. Som den stj�rnklara
kv�llen vi var ute och jag satt bak�tlutad n�stan hela tiden och
tittade p� stj�rnorna som lyser en aning klarare p� landet �n i
stan. Det kan ju till�ggas att ibland n�r man rider i m�rker m�ste
man titta upp f�r att kontrollera att man fortfarande �r p� v�gen�
Andra fina turer �r alla h�rliga galopper i �Mobilmast- backen�
(speciellt n�r Guinness g�r direkt till fyrspr�ng ur en capriole!)
eller n�r vi hoppade �ver en massa stockar i �Hemma- skogen�.
En sak som aldrig �ndras �r dock Helens f�rtr�ffliga lokalsinne
*ironisk*. Jag vet f� personer som kan rida s� vilse�