Lille Baltazar kom till oss den 27:e mars efter att vi varit i Viskafors och h�mtat honom. Mikaela hade kommit i kontakt med Djurens V�nner d�r och de hade f�tt in en liten mager och tovig stackare som hon lyckades tjata sig till �ver telefon. Det enda vi visste om honom var att han var en perserkorsning. Det kan v�l n�mnas att jag var skeptisk till hans utseende d� perserkatter inte direkt tillh�r mina favoriter, men n�r jag fick se honom spelade det ingen roll.
P� golvet gick det magraste skr�lle till katt jag n�nsin sett och pep. Gr�svart och full av tovor. N�r man h�ll honom kunde man r�kna ryggkotor, revben ja allt i skelettv�g var fullt k�nnbart. Vi konstaterade att han troligen var en korsning mellan perser och norsk skogskatt och efter en milt sagt brysk �ronbehandling fick vi det lilla krypet med oss hem. Inlindad i mammas fleecev�st l�g han och sov i mitt kn� hela v�gen hem.
Det f�rsta vi fick g�ra var att bada honom f�r han stank av alla �ronmedel som han f�tt i sig och diverse annat. N�r badet var avklarat och han var n�gorlunda torr var det dags att m�ta Elvis. Eller Ella som han fortfarande hette d�. Medan Baltazar lugnt satt p� k�ksgolvet och tv�ttade sig tittade Elvis skr�ckslaget p�. Det verkade inte som han fattade att det var en katt s� som lille Balle s�g ut.
Baltazar �r en lite herre utan direkt egna �sikter, han g�r att �vertala till det mesta eftersom han �nnu inte lyckats lista ut hur man bits�Vassa kattungeklor har han dock �n.
En riktigt rolig dag var den dag han uppt�ckte hur man morrar och fr�ser. B�randes p� mina fluffiga, rosa tofflor vr�kte han ur sig diverse l�ten och skr�mde Elvis som inte fattade vad han menade.
Baltazar har en genomtr�ngande r�st som han anv�nder p� morgonen n�r han �r hungrig och eftersom han sover bredvid min kudde g�r det rakt in i �rat�