Den australienske professorn Peter Singer och den svenske professor Torbjörn Tännsjö, behöver väl ingen närmare presentation förutom att de är båda två utilitarister och har gjort Eugenetiska uttalande kring personer med funktionshinder. Nej, syftet med den här artikeln är att introducera en ny individ till persongalleriet av prominenta forskare och filosofer som alla på ett eller annat sätt döljer sina Eugenetiska syften bakom någon fasad av utilitarism.

Den jag den här gången tänker introducera är Dan W. Brock, som är en amerikansk biomedicinsk etiker och medförfattare till den pro-eugeneiska boken, "From Chance to Choice. Genetics and Justice". En bok som förövrigt med breda drag bäst beskrivs som ett s k vetenskapligt argument att blåsa nytt liv i kvasivetenskapen Eugenetik och för etablerandet av en vetenskapsstyrd stat med rätt att genetiskt förbättra medborgarna samt ett samhälle där staten har rätt att korrigera naturens ”orättvisor” och ”ondska” som i deras bisarra tankevärld är funktionshinder. I en artikel med titeln, ” Geneticist: Abort the blind and disabled,” ur Narragansett Times den 20 November i år, framträdde Dan W. Brock som en prominent biomedicinsk etiker. Brock är förutom uttalad Eugenetiker även uttalad förespråkare av dödshjälp. Han tror bland annat inte på att funktionshindrades självbestämmande är möjligt och att det är missledande i etiska sammanhang. Denna prominenta amerikanska biomedicinska etikern tror, i samma anda som 1800-tals Eugenetikerna, att samhället skulle vara ett paradis genom statens eller samhällets nyttjande av prenatala (före födseln) genetikiska screeningskampanjer, selektiv abort på funktionshindrade foster, dödshjälp på gamla, sjuka och funktionshindrade samt genom genetisk rådgivning. Han föreslår att samhället borde använda alla tillgängliga metoder för att förhindra födseln av blinda och allvarigt funktionshindrade foster.

Föreläsningen ”Genetiska tester & selektion: ett svar på funktionshinderrättsrörelsens kritik,”

I artikel, ”Geneticist: Abort the blind and disabled,” som i stort är ett referat på en föreläsning, ”Genetiska tester & selektion: ett svar på funktionshinderrättsrörelsens kritik,” som Brock höll vid Rhode Island Universitetet i New York i förra veckan påpekade han att, ” […] självbestämmandet hos personer med funktionshinder som säger sig njuta av ett liv med höglivskvalitet är missledande eftersom dessa personer har anpassat sig till deras situation, […]” Han forsatte föreläsningen med att säga, ”De lider av riktiga ofördelar. Vår inställning om hur bra en persons liv är, värderas inte fullt ut av deras egen subjektiva självbestämmande.”. Brocks är en förespråkare av prenatal screening och selektiv abort för att förhindra allvarigt funktionshindrade barn att föddas, så som blinda, personer med Downs Syndrome, Duchennes Muskeldystrofi. Oförskämt försöker Brocks gardera sina Eugenetiska baktankar genom att påpeka att detta inte ska tolkas som ett bedömande av personer med ”allvariga” funktionshinder i människovärde. Något som både jag och Broks vet, är lögn eftersom ett sådant förespråkande trots Brocks försäkringar just riktar bedömande blickar mot personer med ”allvariga” funktionshinder. Ett moraliskt accepterande av ”invalistester”, som internt är facknamnet på prenatal screening, och selektiv abort för att förhindra allvarigt funktionshindrade att födas kommer alltid undergräva alla funktionshindrades existensberättigande samt alltid vara ett generellt ifrågasätta av människovärdet. Av denna anledning finns det många skäll att moraliskt ge tummen ner för ett samhälligt accepterande av prenatal screening och selektiv abort på ”allvarigt” funktionshindrade personer. ”Jag vill definiera genetiska tester i ett strikt reproduktivt kontext. […] Det är okontroversiellt att tycka att personer med allvariga funktionshinder ska förhindras att födas, […]”. Brocks fortsätter, ”Det är antaget som otur att föddas blind eller med ett svårt genetiskt funktionshinder, men om det nu är en dålig sak för en född person, varför då inte förhindra dessa tillstånd hos någon som kommer födas?”. På samma sätt som både Torbjörn Tännsjö och Peter Singer har gjort, så kontrar Brocks funktionshinderrättsaktivisters argument att hans Eugenetiska teorier kommer stämpla funktionshindrade som andra gradens medborgare, med att säga att även om de fruktar ett samhälle som hävdar att det skulle varit bättre om de aldrig hade fötts så håller han fast vid att ge fullt och jämställt moralisk status för personer med funktionshinder. Han fortsätter sitt elefant-skitsnack, en term som är myntad av psykologen Fritz Perls som kort betyder skitsnack som refererar till lögner för att storslaget undvika att konfrontera verklighet och ansvar, att påpeka att volmen av statliga program som förespråkar lika rättigheter fortfarande inte hjälper ”allvarigt” funktionshindrade personer att erhålla samma livskvalitet som en person som är född ”normal”. Frågan jag då vill ställa är, hur i helvetet kommer samhället (staten) i framtiden skapa behövliga program för att ge lika full och jämställd moralisk status för ”allvarigt” funktionshindrade när Brock å andra sidan undergräver sitt eget argument om hans vurmande för funktionshindrades lika rätt, med sina övriga Eugenetiska argument? Nä, inkonsekvent och pekar mer mot att han är tvungen att säga det här för att undvika allt för klara kopplingar till 1800-talets Eugenetiker som är skyldiga till både de nazistiska förintelselägerna och steriliseringslagstiftningar osv. Han vill som sagt inte bli föremål för nyttjande av, ”guilty by association”-metoden från sina motståndare där hans likhet med tidigare Eugenetik vederläggs och överskuggar hans s k ”vita” och "oskyldiga" Eugenetik. Observera en Eugenetik som är lika fel och farlig som vilken Eugenetik som helst. Personligen ser jag inte att Brocks är skyldig genom associering, utan jag ser honom, Tännsjö och Singer att vara direkta efterföljare av 1800-talets och 1900-talets Eugenetik som dolt eller öppet har opererat och genomfört förintelsekampanjer med välsignelse från både vänster och höger på den politiska skalan. Men Broks karriär som allierad till oss funktionshindrade varar inte länge, i samma andetag som han proklamerar lika rättigheter för ”allvarigt” funktionshindrade, så säger han att prenatal screening slutligen kommer positivt leda till mindre antal personer med ”allvariga” funktionshinder föds. Han påpekar att genom att eliminera ”allvarigt” funktionshindrade barn kommer antalet tjänster och program tillgängliga för ”friska”, ”normala” och ”icke-funktionshindrade” minska, men det kommer kompenseras med att mer resurser bli tillgängligt. I föreläsningen så påpekar Brocks att han kan tänka sig blindhet och ”allvariga” genetiska disfunktionella tillstånd är två typer av funktionshinder han skulle hindra utan att tveka. Men, påpekar att frågan om selektiv abort inte är svart eller vit och att andra funktionshinder kan förhindras, som dövhet, skapar kontroverser eftersom vi där måste ställa oss frågan om deras livskvalitet verkligen påverkas av vårt samhälle? ”Det är därför detta val skall lämnas över till individuella föräldrar,” och tilläger att de flesta icke-funktionshindrade föräldrarna, om de ställs inför valet, inte väljer att ha ett barn med funktionshinder. Detta säger han utan att påpeka, att anledningen till detta är att samhället och staten i stort uppfostrar alla till inställningen att icke-funktionshinder är norm och att ett liv som funktionshindrad är sämre och ett livslångt lidande. Jag anser och vet att det troligaste till att icke-funktionshindrade väljer bort barn med funktionshinder är att det rör sig om en kulturell motsättning mellan icke-funktionshindrade och funktionshindrade samt att samhället idag är konstruerat så att den bevarar och upprätthåller en kolonial situation, där vi med funktionshinder är föremål för ett kulturellt slaveri där icke-funktionshinder är norm och härskande. Som sagt, samtidigt som Brock i boken,"From Chance to Choice. Genetics and Justice" förespråkar ett starkare vetenskapligt samhälle och stat, så menar han att i en värld där fosterdiagnostik exempelvis ultraljud och fostervattenprov inte bara har blivit vanligt, utan även godkänns och betalas av försäkringsbolag, att nyblivna föräldrar står inför mer tankeprovederade beslut medan de förbereder sig på födseln av barn. Så måste såna beslut fattas av föräldrarna, inte staten, pågrund av dess komplexitet. Två tankar ploppar upp i mitt huvud kring detta om reproduktiva frihet. Den första är att Torbjörn Tännsjö i sin artikel i DN Kultur den 18/6, ”Ska staten avgöra vem som har rätt att födas” ljuger och förskönar sanningen för läsaren genom att med polemiskt finter ställa in sig hos den outbildade och den utbildade icke-funktionshindrade allmänheten på ”bekostnad” av de amerikanska författare han försiktigt kritiserar, men som han rent ideologiskt om man undersöker artikeln närmare stödjer och accepterar. Han skriver, ”Ska vi bejaka den reproduktiva friheten, i ett försök att därmed hålla skuggorna från den gamla eugeniken borta? Jag vill själv argumentera för den hållningen. Men en tredje möjlighet värd att tänka över är att vi, likt de nu aktuella författarna, försöker ge staten en på en gång aktiv men samtidigt moraliskt försvarlig ställning med avseende på de nya teknikerna.” Om vi nu går tillbaka till min profilering av Dan W. Brocks, som just är en av de Tännsjö ”kritiserade” författarna till boken, "From Chance to Choice. Genetics and Justice", att de båda faktiskt inte står varandra särskilt långt ifrån varandra när det gäller den påstådda skillnaden när det gäller reproduktiva frihet. Min fråga till DN blir hur vet vi att inte samma sak gäller mellan övriga författarna av boken och Tännsjö? Jag uppfattar hela artikeln att bara vara ett skickligt polemikiskt mästerverk av Tännsjö för att missleda debatten för att förra allmänheten närmare Tännsjö och Dan W. Brocks, Allen Buchanan, Norman Daniels och Dan Wikler:s riktiga gemensamma agenda. Tännsjö:s påvisade öppenhet mot det s k tredje alternativet – att ge staten en aktiv roll men samtidigt moraliskt försvarlig ställning med avseende på de nya teknikerna, i avslutningen föreslår just detta. Jag ser inget som helst annat syfte med Tännsjö:s grandiösa elefant-skitsnack än det jag just föreslog. Min andra fråga, är Brocks prat om att döva, inte av honom är en grupp han betraktar som kandidater för hans ”utrotningskampanj”, är det för existensen av dövkultur han inte vågar angripa dem? Då börjar jag direkt inse vikten just av etablerandet av funktionshinderkultur, där vi funktionshindrade påpekar att vi inte vill längre leva i en värld under styret av den här icke-funktionshindrade världen utan att vi vill skapa en egen. En kultur som helt enkelt kompromisslöst kräver folkgruppsstatus för genetiskt blinda och alla med genetiska funktionshinder, där hot mot våra folks centrum där våra funktionshinder är norm, är betraktat som brottsligt och att brott mot dessa, exempelvis Brocks idéer, skulle falla under krigsförbrytare tribunalen i Haag. Värt att tänka på. Oavsett så avslutade Brock föreläsning vid Rhode Island Universitetet med en traditionell knorr av utilitarism, ”[…] Förhindrandet av en allvarigt funktionshindrad är inte för barnet skull som födds med det. Utan, det är för minskande lidande och förlust av möjlighet i världen.”

Adryan Linden

”Lita inte på någon, inte ens på oss.”
RYTER, Anarkistisk nyhetsbyrå

Källa:
Ryter, anarkistisk nyhetsbyrå

”Geneticist: Abort the blind and disabled,” av Julie Novak, The Narragansett Times.

"From Chance to Choice. Genetics and Justice", 2000.

IKAPP debattforum, "Replik på Torbjörn Tännsjö"

<<<

Om inget annat nämns av skribenten, så är denna artikel fri att kopiera, sprida vidare och återtryckas under villkoret att skribenten och RYTER klart framgår som källa. Detta gäller såväl text som bilder. Rekommenderat är att artikeln undertecknas "Skribent/RYTER" och att e-post skickas till oss så vi vet var, hur och vad som kopieras, sprids vidare och återtrycks.

För prenumeration på våra kostnadsfria nyheter, om du/ni vill använda våra nyheter i din tidning/site, om du vill veta hur du kan hjälpa oss: [email protected]
Varför inte tipsa en vän om RYTER?