VALLAR OCH BASTIONER
SAMTIDIGT MED DEN första planen till staden vid Göta Älvs mynning påtänktes befästningarne.
Arbete utfördes i överensstämmelse med den äldre nederländska befästningsskolans principer och lär ha omfattat vallar och utanverk samt slussar och fördämningar ,avsedda att vid behov översvämma den kringliggande nejden
De som togo den första befattningen med detta arbete,vilket påbörjades 1624,voro de förut omnämnda ingeniörerna Johan Schultz och Johan Kuyl ,under vilka en talrik fortifikationpersonal lydde.
På grund av de stora och långvariga krigen,vilka krävde både folk och pengar,gick det trögt med anläggningen,och de nya vallarne,vilka erbjödo ett utmärkt mulbete för borgarnes kreatur,höllo på att fördärvas.
Sedan regeringen kommit underfund med att det ej gick an att lämna den nya staden öppen för fienden,hitsändes i juni 1639 genaral-
kvartermästaren Olof Örnehufvud,som strax tog itu med bastionen vid Otterhällan och i övrigt utförde befästningar efter 1624 års plan.
Fruktan för ett nytt danskt krig satte fart i arbete under de följande åren,och 1643 i augusti kunde Ö., enligt Munthes uppgifter,inberätta ,att verken runt om Göteborg skulle i slutet av samma månad vara i fullt försvarsskick.
Efter Örnehufvuds död 1644 tog den bekante Johan Wärnschiöld befälet över fortifikationens arbeten,med biträde av förenämde Kuyl och den holländske konduktören Johan de Cönig eller König,vilken sistnämde 1648 hade fullbordat fästningen efter den nya planen av 1643.
Man kan ju lätt föreställa sig att denna fästning med sina jordvallar icke höll måttet inför den nya befästningskonst,som i senare delen av 1600-talet började tillämpas i Sverige.
Det var den snillrike Erik Dahlberg,som efter att 1676 ha erhållit ledningen av de svenska fästningsbyggnaderna,ägnade särskild omtanke om Göteborg.
Med Carl den elvtes gillande omändrade D. från åren 1686-1687 hela stadens befästning efter ett nytt system.
Vallarne blevo således beklädda med murar av sprängd sten,och fästningen utgjordes av tretton större och mindre polygoner.
Tre stora bastioner med inböjda ,med orilloner försedda flanker lågo mot söder och hade,jämte sina kurtiner,starka murar av sten till tjugo fots tjocklek samt kasematter i flankerna.
Dessa bastioners namn voro:Carolus XI Rex,Carolus Gustavus Rex och Christina Regina,om vilka man får en föreställning genom den vid Rosenlund nedanför Hästbacken ännu kvarstående s.k. Hållgårdsbastionen (Carolus Rex).
Framför vallar och bastioner gick en djup och bred grav,den nuvarande Vallgraven,och därutanför funnos tre raveliner,kallade Prisessan Hedvig,Prins Ulrik och Prins Carl.Av dessa låg
Prins Ulrik i Kunsparken mittför Grönsakstorget.
Åt öster finna vi fyra bastioner:Carolu Dux,på gamla Sahlgrenska sjukhusets plats,Johannes Dux,Gustavus Magnus och CarolusIX Rex.
Åt Gullbergs vass observerades bastionerna Johannes Rex och Gustavus Primus,med ravelinerna Prins Fredrik och Prins Carl Gustaf,och mot älvsidan S:t Eriks-,Stora Boms-,Badstugu-och Prinsessan Uldaria-bastionerna,allt med tillhörande kurtiner samt inom fästningsverken flera bomfria krutmagasin.
Åt sjösidan hade man dessutom anlagt ett kostbart sänkverk ellers.k krubbverk,som gick parallellt med fästningsverken och hindrade alla fartyg och båtar att på ett visst avstånd nalkas murarne
Staden var således på alla sidor omgiven av fästningsverk och gravar,och kommunikationen till lands ägde rum genom tre fästningsportar,Carls port eller Hållgårdsporten vid nuvarande Hästbacken eller Kungsgatan,Kungsporten eller gamle port vid nuvarande teaterbron och Drottningporten eller Nye port på nuvarande Drottningtorget.
Kommunikationen till sjöss ledde genom den förut omtalta Stora Bommen nedför Residenset samt Lilla Bommen vid nuvarande S:t Eriks torg.
Slutligen var stadens fästningsverk förenat med skansen Kronan genom en dubbel,med gravar på bägge sidor försedd kommunikationslinje samt en s.k. kaponnier ,vilken omtalats i samband med Haga.
Den snillrike fästningsbyggarens plan till fullbordande av stadens befästande godkändes av Carl XI 1690 och vid D:s död 1703 var fästningen i huvudsak färdig
( KÄLLA: DET GAMLA GÖTEBORG ANDRA DELEN C.R.A FREDBERG LOKALHISTORISKA SKILDRINGAR WALTER EKSTRAND BOKFÖRLAG)