KVARTERET NÄST intill Kjellbergs upptog två gamla hus, vilka redan på hallarnes tid voro ganska bemärkta.
Det ena- ett typiskt 1700-talshus med brutet tak och på trottoaren utspringande trappa- låg i hörnet av Kronhusgatan och ägdes i många år av rådmannen Niklas Tengberg,fader till historiken ,professor Rudolf Tengberg.
I dess ställe reser sig nu,med adressnummer 15 Östra Hamngatan,ett modernt sju våningars affärshus,vilket äges av handelsfirman Robert Lidbeck&co,tidigare ägt av byggmästaren Axel Persson.
Det andra huset ,beläget i hörnet av Spannmålsgatan och betecknat Östra Hamngatan11,ägdes vid sekelskiftet för över hundra år sedan av Aron Oterdahl och donerades på sin tid till Sahlgrenska sjukhuset.
Denne Oterdahl tillhörde den gamla göteborgssläkten,vars äldsta stamfäder tydligen tagit namnet efter Otterhällan.
En Filip Oterdahl var köpman i början av 1700-talet och hans son Anders Filip O. beskrives såsom mycket rik,bruksägare och ordförande i Borgerskapets äldste.
Aron Oterdahls hus omändrades av Sahlgrenska sjukhusdirektionen och tjänstgjorde som sjukhus åren 1823-54.
Närmare uppgifter om detsamma har jag meddelatå sidan 555 i detta arbets första del.
Sedan det nya sjukhuset vid Grönsakstorget uppförts,uthyrdes den gamla byggnaden bl.a. till Handelstidningen,som där en tid hade sitt tryckeri.Likboden inne på gården omändrades till bostadslägenhet
och där bodde Viktor Rydbeg ett par år. Sjukhusträdgården såldes till handelsfirman Broddelius& Åkerman och lämnade plats för nya byggnader
I stadens ägo ombyggdes huset 1893 för polisverkets räkning och alltsedan dess har poliskammaren ,polisdomstolen,centralpolisen och detektiva avdelningen där haft sina lokaler.
Efter denna lilla inledning äro vi inne på kapitlet om polisverket.Detta är, som vi veta ,en av samhällets allra viktigaste institutioner.
Om en göteborgare,som slumrat i sin grift ett halvt sekel,plötsligt vaknade till liv igen och företog en promenad på våra gator,skulle han gripas av häpnad och gnugga sig åtskilligt i ögonen.
Han skulle icke känna igen det samhälle han lämnat,han skulle icke fatta ,huru det på så kort tid kunnat fullständigt byta gestalt.
Och vore han polisman av det gamla sorten från det förflutna seklets mitt,skulle han göra stora ögon över gatulivets fysionomi.
Av de skilda,ofantligt rörliga och växlande dragen i denna fysionomi skulle naturligtvis intet intressera den gamle polismannen mera än den modärna ordningsmakten,denna ordningsmakt,av vilken han själv ,enligt våra begrep,var en dyrbar vrångbild.
Och när han beskådat denna väldisciplinerade polis,som uppenbarar sig på våra gator i elegant uniform och lysande hjälmar,med militärisk hållning och höviskt skick , skulle han,sedan han tittat sig själv i spegeln ocg gjort sina jämförelser, bestämt krypa ner i sin grav igen
Det skulle heller inte falla någon in att bedja honom stanna,huru mycket av det gamla vi än skulle önska kvar.
Man behöver inte ha sett det gamla Göteborgs ordningsmakt för att förklara det löjets skimmer,den respektlöshet och det förakt som vidlådde den.
Man behöver bara studera krönkorna och lyssna på hörsägnerna från äldre dagar för att förstå det
(KÄLLA :GAMLA GÖTEBORG ANDRA DELEN C.R:A:FREDBERG BOKFÖRLAG WALTER EKSTRAND)