Stora Kanalerna
DETTA KONSTGJORDA vattendrag,
vilket med all rätt betecknas som Göteborgs första hamnanläggning,påbörjades omedelbart efter stadsplanens utstakning.
Eftersom hamnen måste skyddas av stadens befästningar,drogs densamma mitt igenom staden
från väster till öster,eller"först ifrån där vassen och djupet begynner och till torget".Stora hamnen , som den länge benämndes,skulle tjäna den sjögående varutrafiken med mindre fartyg,"som kommo från Östersjön och de Pommerska orterna med spannmål och nödiga varor".De större fartygen måste ,såsom förut sagts, förankra i den yttre hamnen vid och omedelbart innanför Älvsborgs fäste.
Ledare av de första hamnbyggena voro två holländare,JostvanWierdt och Johan van Arentz och till deras förfogande stodo såväl"Westgötha knektar"som torpare från närgränsande härader och andra arbetare.
Hamnen , som blev färdig 1622,fick från början ett ansenligt djup och från begynnelsen en bredd av 72 alnar.Därefter utgrävdes Östra och Västra hamnkanalerna,så att stadens inre hamnsystem vid 1630-talets början i huvudsak var färdigt.I denna stadens hjärtpunkt har den kommersiella rörelsen i alla tider varit livligast.Stora hamnkanalen var stadskroppens förnämsta ådra.
Från den mäktiga huvudådern ,som från det svenska upplandet drar i en kraftig ström mot havet,sög den sin näring ochfick sitt liv.Vid hamnen och
dess biflöden,de två mindre kanalerna, byggde de förnämligare borgarne sina hus,vilka efter växande välmåga blevo större och större.
I de första åren gingo de små husens bakgårdar och uthus ända ned till kanalbrädden,där Södra Hamngatan nu drager fram,under det fasaderna vette åt Holländaregatan eller nuvarande Drottninggatan.
Varje hus hade sin lilla brygga i kanalen för rengörning av tvättkläder m.m ,men magistraten måtte visst funnit att de många bryggorna rent av inbjödo till snusk och förorening av kanalens vatten,ty 1715 påbjudes inrättande av sköljeflottar på vissa ställen,"varest de allena måge vaska sina lakade kläder".
Under ett halvt sekel saknade kanalen på långa sträckor all strandskoning,men sedan man 1670 börjat trädplantera stränderna,skedde år 1673 pålning och kajanläggningarna,vilka emellertid voro ganska primitiva.
Strandbeklädnaden var nämligen av trä,och det var först 1715 som husägarne ålades att "var och en framför sitt hus sko kanalerna med gråsten i stället för det förra ämnet,som snart multnande."
Träden , som vid sistnämnda tidpunkten voro nära halvsekelgamla,bildade nu aller vid stränderna,vars lummiga grönska smälte ihop med Stroa torgets planteringar.
Samtidigt med strandskoningen började man stensätta med den bekanta kullerstenen
Flera gånger härjades kanalsträndernas husgrupper av elden,vilken vid 1721 års stora eldsvåda ödelade alla kvarteren i söder mellan Östra och Västra hamngatorna.
De uppbyggdes emellertid snart ,de nedbrunna träden omplanterades och utanför den nya husraden utlades Södra Hamngatan.
Norra Hamngatans partier mellan Gustaf Adolfs torg och Smedjegatan bebyggdes redan tidigt med stenhus och har sedan dess bevarat sin ärevördiga karaktär.
De gamla bryggorna,som fordom lede över kanalen,voro mera pittoreska än dem vi nu se,men det finnes nog ingen som önskar dem tillbaka,ty de voro med sin knaggliga stenläggning vertabla tortyrredskap.
Bryggorna bestodo av höga halvcirkelformade gråstensvalv med bjälklag,över vilka lågo sammannitade järnrister till tre fots bredd.
Dessa upplyftes med hävkraft,då vedskutor och andra fartyg skulle igenom.
På ömse sidor om genomfartsvalven befunno sig mindre valv
Den äldsta bryggan ,Kämpebron,blev färdig 1628 och pryddes i alla fyra hörnen av väldiga kämpabilder av trä,vilka höllo i högra handen en bardisan,i den vänstra en oval sköld med bildstodens namn.
Dessa bildstoder voro verkliga konstverk,men borttogos 1820 och försvunno under den oreda och pietetslöshet som rådde i staden i början av 1800-talet.
De vandaler ,som revo ned den härliga Kungsporten,hade naturligtvis inte en tanke på ett museum.
Tyska bryggan ,eller Europabron ,som den först benämndes,byggdes mitt för Korsgatan år 1673.
Först pryddes den av fyra bildstoder,därefter med pyramidformade torn av trä,i vilka ett slags lykthus för belysningen voro inrättade.
Efter dessa pyramider kallades bron en tid för Tornbryggan.
Den tredje huvudbryggan ,löpande parallellt med västra kajen och Östra Hamngatan,var prydd med fyra fruktansvärda trälejon,vilka gåvo bron namnet Lejonbryggan.
Den var utan öppning på mitten,varför båtar med fasta master icke kunde gå igenom.
Emellan denna hotell Palace-samt Gamla Järnvågen,sedmera Brunnsparken,kringflutna av hamnkanalens tvenne armar.
När de stora marknaderna avhöllos på torget,efter att vederbörligen ha utblåsts från rådhusaltanen,blev Lejonbron en samlingsplats för tjänstsökande från landet,vilka ämnade byta husbönder.
(KÄLLA :C.R.A.FREDBERG DET GAMLA GÖTEBORG LOKALHISTORISKA SKILDRINGAR PENSONALIA OCH KULTURDRAG ANDRA DELEN Walter ESTRANDs BOKFÖRLAG)