HAGA
Stadsdelen Haga ligger inom Göteborgs stads ursprugliga markområde och namet är en dialektisk pluralform syftande på de planteringar och hagar som omgav dentidiga bebyggelsen.
1637 nämns stadsdelen första gången i skrift,då som"Hagen".
1671 återfinns namnet förstagången så som vi idag använder det
Fram till mitten av 1700-talet gick även Masthugget under namnet Haga.
Haga blev Göteborgs tidigaste förstad och arbetarestadsdel.
Redan på 1640-talet ,när Haga började bebyggas,fanns ett försvarsverk på Skansberget,eller Ryssåsen som berget då kallades.
Det varföregångaren till Skansen Kronan som stod färdig 1697.
De som inte erhållit tomtmark inom stadens murar fick tillstånd att vid bergets fot anlägga en förstad med hus om högst en våning och utan källare.
Främst rörde det sig om folk sysselsatta i sjönäringar.
1660 upprättades en stadsplan och de små husen placerades i rättvinkliga kvarter,anpassade efter militära krav,vilket bl.a. innebar att den enkla bebyggelsen skulle avröjas vid krigsfara.
En sådan avröjning genomfördes 1676 då danskarna hotade att belägra staden och upprepades till viss del 1689 där kaponjärgraven började dras fram.
Kaponjären,som var en förstärkt militär förbindelse mellan Skansbergets fot och vallgraven med vattengravar på ömse sidor,delade stadsdelen i två hälfter,Östra och Västra Haga.Därefter växte Haga norrut och kaponjären omvandlades till vattenkanal för att slutligen läggas igen 1868.
Området kunde sedan åter bebyggas.
Trots svårigheter för de tidiga bebyggarna beskrevs Haga som ett idylliskt samhälle med små timmerhus omgivna av hagar och trädgårdstäppor med samband till älv och hamn.
de första bostadshusen var provisoriska just p.g.a. avröjningshotet.
På 1700-talet permanentades bebyggelsen som främst beboddes av arbetare
Mer än de flesta andra stadsdelar blev Haga en sluten,likfomig helhet.
Kanske för att den med sina rektangulära kvarter planlades för sitt läge och inte växte som en naturligt utvidgning av staden och inte heller utgjorde förbindelse mellan den gamla staden och senare uppkommen bebyggelse
(KÄLLA: Göteborg för grävsoporna av Robert Garellick)
MAJORNA
Älvsborgs slott ,som låg på Älvsborgs Kungsladugårds ägor vid Carnegiska burken,anlades för kontrollen av inloppet till Göta Älv.
Slottet lär ha funnits här redan på 1260-talet,men det återfanns i skrift först c:a hundra år senare
Efter skiftande öden med upprepande danska belägringar och skövlingar återgick det slutligen i svensk ägo 1619,när det oerhört kostsamma Älvsborgs lösen erlagts.Anläggningen blev med tiden omodern och 1660 beslutade man att den skulle raseras.
I anslutning till älvsborgs slott uppstod tidigt en bebyggelse som i ofredstider gick samma öde till mötes som slottet.
Här bodde bland andra de vid mitten av 1500-talet tvångsförflyttade Nya Lödöseborna.
Efter 1619 verkar dock en liknande bebyggelse ha utveclkats ostört ett stycke österut,ungefär vid dagens Jaegersdorffsplats.
På en karta från 1665 benämns detta område"Majerna"men redan 1637 används det något oklara namnet"Magere".Andra förekommande varianter är Mayer ochMayerren,Mayorne,Maijorna och Majera.( KÄLLA: Göteborg före grävskoporna Av Robert Garellick finn satt låna på Biblioteket)
Masthugget-Pustervik
Stadsdelen MASTHUGGET,som hör till Göteborgs ursprungliga markområde från 1621,består av ett flackt område mellan älven i norr och Masthuggsbergen i söder.
Redan 1646 proklamerades Masthugget som förstad till Göteborg och en oreglerad bebyggelse uppstod i anslutning till skeppshamnarna utmed älven.
Här bosatte sig folk med sysslor i hamn eller till sjös.
Den äldsta benänämningen av Masthugget är från 1647 och namnet syftar på den masttillverkning som bedrevs här
Ändå gick denna del av staden ännu på 1600-talet officiellt under namnet Haga.
Ett Masthandelswkompani stiftades här redan 1642 och ett Masthuggaregille 1676.
Bebyggelsen bestod fram till mitten av 1800-talet av enkla bostadshus i en till två våningar samt några herrgårdsliknande hus med trädgårdsanläggningar.Liksom i Haga ägde man inte sina tomter,så om belägring hotade var man tvungen att riva husen och flytta inom vallarna.
Karaktären av förstad bibehölls länge och ännu i början av 1800-talet fick här"inga köpmansbodar vara".
På 1780-talet anlades en hamn för järnexport strax väster om vallgravens anslutning till älven,vid Pustervik.
Järnvågen flyttades hit från Brunnsparken och var kvar till 1892 då hamnen lades igen för att möjliggöra förlängningen av kajen från Skeppsbron.
På platsen uppstod en enkel lager-och hantverksbebyggelse i trä som eldhärjades vid flera tillfällen.
Efter den sista branden 1947 avröjdes området och reglerades för uppförandet av Folketshus,som stod klart vid Järntorget 1952.