|
De nordiska länderna drogs inte till den första världskriget, men resultaten påverkade Finland. Finländerna tog deras chans efter revolutionen i Ryssland, och tog steget full ut. Finland förklarades självständig den 6 december 1917. Åren 1917-1918 var en orolig tid för Finland, och självständigheten var långtifrån säker. En av orsaken var att det fanns fortfarande väpnade ryska soldater i landet. Dessutom ökade spänningen. Självständigheten inledde till den största tragedin i nordisk historia under 1900-talet. Skillnaderna mellan rika och fattiga var mycket stora i Finland. Lönerna var lägre och arbetslösheten var större. Dessutom var fientligheten mellan samhällsklasserna stor. I vissa områden fanns det också språkgränser. Arbetarna och torparna talade finska, direktörerna och godsägarna talade svenska. Den finländska arbetarrörelsen blev revolutionär. Särskilt de yngre var otåliga och ville gripa till våld och införa socialismen. Under hösten 1917 bildade arbetarna den röda garden, medans regeringen bildade det vita (skyddskår). Därmed bröt inbördeskriget ut. Kriget blev kort. De vita var överlägsna, och fick hjälp av Tyskland. Den 3 april landsteg en tysk armé i Hangö, och nu anfölls de röda av tyskarna från söder och av Mannerheims armé från norr. Tre dagar senare erövrade de vita Tammerfors, de rödas starkaste fäste, och en månad senare kunde Mannerheim tåga in i Helsingfors som segrare. De röda var slagna och inbördeskriget var slut. DENNA SIDA KOMMER ATT UPPDATERAS! |