Släktkrönikor

SLÄKTKRÖNIKOR

MIN FARMORS SLÄKTMINNEN
Volvobilen svänger in på en privat grusväg en halvmulet majdag år 1989.
Volvobilen stannar mellan den gamla fallfärdiga smedjan och den gula boningshuset.
Jag, min farmor och mina föräldrar kliver ur den blåa volvobilen.
Vi står på lantgården Hagalund i Bro i Sevallas församling i hjärtat av landskapet Västmanland.
Här besöker vi spontant en manlig kusin till min farmor.
Pensionerande snickaren Anders Andersson (1920-1992) och hans hustru.
Min ålderdomliga farmor Anna-Lisa Ståhl (1907-1990) går sakta fram och skönjer runt lantgården.
Hon minns somrarna här på lantgården Hagalund. Hon minns hönsen som
spatserade fritt på lantgården. Korna och hästen som stod i ladugården. Hon minns
klingande ljud från smedjan, sågen och svarven. Bakom ladugården minns hon
skogsmark och en liten åker där grödorna vajade lätt i vinden.

Här på lantgården Hagalund levde hennes farfar och farmor.
Farfadern Anders Petter Andersson (1846-1924) var byggmästare.
Han var också gårdsmed, träsvarvare och urmakare här på gården.
Farmodern Charlotta ”Lotta” Matilda född Jansson (1847-1927)
hjälpte till med det dagliga sysslorna på gården. Hon arbetade oftast som linnesömmerska på kvällarna.
Här i storköket i bostaden finns en bevarad vedjärnspis som har gått i arv i tre generationer.
Här bodde också Anna-Lisas yngsta farbror Anders Eleon Andersson (1885-1964) som
var snickare här i Sevallas församling. Anna-Lisa minns dem så väl då hon var en liten
flicka boende på somrarna i Hagalund. Hon minns en gång när hon blev upphämtat av
farfar Anders vid Hedensbergs järnvägsstation en sommardag omkring 1914. Avståndet
mellan lantgården Hagalund och Hedensbergs järnvägsstation var cirka 6 km.
Anna-Lisa klev av ångtåget som stod stilla ett tag. Den ankom ifrån Västerås
järnvägsstation. Farfadern anlände med sin arbetshäst och kärra. Anna-Lisa hoppade
upp på flaket i kärran bland all bråten. Arbetshästen drog kärran som rullade och
skakade på de små grus- och lergroparna på landsvägen, och hästen med kärran
svängde sedan in en privat grusväg till lantgården Hagalund.
Det här året inleddes första världskriget i Europa.

Min farmor som hade brun-gröna ögon berättade för mig att hon som liten flicka hade
mörkt och långt hår. Hon hade oftast en mittbena och en lång hårfläta som slingrade sig
vackert längst ryggraden. På huvudet bar hon en vit schalett som var knuten vid halsen.
Schaletten skyddades mot solen. På somrarna gick Anna-Lisa oftast barfota på
kullerstensgator i staden och på grus- och lervägar på landet.

Ann-Lisa hade en stor syskonskara på åtta stycken. Anna-Lisa var tredje barnet i
familjen. Hon, hennes syskon och hennes föräldrar Ernst Emil Andersson (1880-1946)
och Johanna Sofia född Fernsten (1882-1961) bodde i en hyreslägenhet på ett rum och
stort kök på Storagatan 78 i staden Västerås. Modern Johanna var brunett och fadern
Emil hade blåa ögon och kastanjefärgad hår. Johanna hade problem med sina luftrör
(astma) som oftast gav ett pipande ljud när hon ansträngde sig.
I hyreslägenheten bodde också Anna-Lisas gamla mormor och änkan Anna Sofia
Fernsten född Törnqvist (1841-1930). Hennes avlidna man Erik Justus Fernsten (1843-1894)
hade varit stadsmjölnare och byggnadsnickare i Wickholmska kvarnen i Västerås stadspark.
Han avled av mjöldamm som han blev allergisk emot under sin
yrkesverksamma liv. Mormodern hade trindlagd ansikte , bruna ögon och svart hår som
en spanjorska. Mormodern hade svårt att gå pga dålig blodcirkulation i ben och fötter.
Hon var oftast sängliggande i kammaren. Hennes tre söner Erik Hjalmar Fernsten (1868-1920),
Carl Justus Fernsten (1872-1916) och Gustav Wilhelm Fernsten (1886-1969)
var i ungdomen parkmusiker i Västerås stadspark under somrarna.
Bröderna Hjalmar och Gustav Fernsten var bosatta i Stockholm, medan brodern Carl
Fernsten var bosatt som skräddare i staden Torshälla.
Mormodern Anna minns som barn när hennes moder Anna Cajsa Törnqvist född
Olsdotter (1809-1856) tynade bort av den fruktande lungsoten i en hyreslägenhet i
staden Torshälla. Mormodern Anna hörde sägen om att hennes moder Anna Cajsa
skulle har varit utomäktenskaplig dotter till avlidne rådmannen Hans Tolls (1758-1807)
son Lars Petter Toll (född 1789) som var hemmason på fastigheten No. 14 i Staden
Torshälla (1808). Var familjen Toll vallonättling?

Fadern Emil arbetade som plåtslagare i Aseas verkstad i Västerås. Han tyckte om att
dricka pilsner med sina kamrater på kvällarna efter jobbet. Han hade oftast en prilla
snus under överläppen.
Anna-Lisa tyckte att det var skönt komma bort från hemmet ett tag, där hyreslägenheten
var trångbott, instängt och oväsen från småsyskonen.
Här på lantgården Hagalund hade hon fria och stora ytor att kringströva. Här hjälpte hon
till med enkla sysslor på lantgården.

En vanlig sommarkväll satt farmor Lotta på sin gungstol i finrummet tillsammans med
barnbarnet Anna-Lisa . Hon gungade lätt med gungan och berättade om sin fattigdom
som barn på torpet Urväderstorp under Hedensbergs ägor i Tillberga socken i
Västmanland en majdag år 1856. Detta år var en slitsam tid för en familj med fem små
barn att försöka överleva vardagen mot hunger, sjukdom och köld. Hon minns sin far
Carl Jansson (1816-1889) som var torpare där. Han beskrivs som trindlagd ansikte,
ljusbrunt hår, blå ögon, stark kroppsbyggnad och längden 5 fot och 11 tum lång.
Han bar oftast en grön rock, ett par tygbyxor, en skjorta, en svart väst, ett par strumpor, ett
par stövlar, en mössa, en snusdosa, en näsduk och några riksdaler myntpengar i fickan.
Farmor Lotta hade hört sägen om att släkten kom ursprungligen ifrån Skultuna mässingbruk
där släkten hade arbetat som kittelslagare och valsmästare under 1600- och 1700-talet.
Hon hade också hört sägen om ett tyskt släktnamn som hette Adam som
hade arbetat på bruket.
Farmor Lotta är trött, gammal och sliten.
Det är dags att sova för farfar, farmor och barnbarnet Anna-Lisa.
En annan kväll berättade farmor Lotta andra sägen för barnbarnet.
Anna-Lisa sov oftast på kökssoffan.
Här drömde hon om stillsamma och sköna drömmar.
Släktkrönika juni 2003.