Pelaaja: Anna von Numers
(p��piirteet suomennettuina alla)
Allts� Theodore Nicholas Fizwilliam, tidigare Jean Vaillant, f�re detta
adelsman uppvuxen i solkungens hov och numera handelsman med olika
misst�nkta konstskatter och diverse andra saker med intressant bakgrund
som specialitet. F�r tillf�llet g�ller mitt st�rsta kap ett kaparbrev
d�r kungens andel av sj�r�varens byte skulle vara minimal. Tyv�rr vet
jag inte var det h�r brevet finns. Jag har kommit till Port Antonio f�r att h�mta
det. Jag hade en karta som en mellanhand gett mig, som leder till brevet,
men den �r f�rsvunnen, och jag misst�nker att n�gon p� v�rdshuset tagit
den.
Jag b�rjade med att tala med v�rdshusv�rden och fr�gade vem som st�dat
mitt rum senast och talade om f�r honom att ett papper f�rsvunnit. Den
m�rka tj�nsteflickan som st�r i n�rheten s�ger genast att det var den
andra tj�nsteflickan som st�dat mitt rum, men samtidigt bedyrar v�rden
att ingen fr�n hans hus skulle stj�la n�got. Det kan man ju tro vad man vill
om. V�rden lovar h�lla utkik efter ett borttappat papper. Jag beh�ver
desperat ett par �gon till och anlitar springpojken. Jag ger honom en
penny och lovar honom tv� till om han lyckas f� tag p� information som
skulle leda till att pappret hittas. S� g�r jag och �ter lunch och
kr�ver naturligtvis all den service som en rik k�pman som jag
f�rtj�nar. D� jag �tit g�r jag och ber att f� tala med kapten Silent
Sam. Han kommer till mitt rum och jag f�rklarar att jag har ett
kaparbrev som s�kert skulle intressera honom. Det g�r det, fast han
s�ger rent ut att han inte t�nker anv�nda det sj�lv utan t�nker s�lja
det vidare. Det h�r var ju inte s� trevligt att h�ra, jag vill ju sj�lv
s�lja till den h�gst bjudande. Jag fr�gar om han skulle vara intresserad
av andra konstskatter men han s�ger att han kanske kan t�nka sig k�pa
n�got, men f�rst vill han ha brevet. Jag s�ger att det uppst�tt vissa
komplikationer men att de nog ska vara l�sta innan kv�llen.
Efter den h�r audiensen kommer springpojken och s�ger att de tv�
sj�m�nnen som hyrde rum i v�rdshuset satt och talat om en karta. Jag g�r
upp till deras rum och f�rklarar f�r dem att n�got stulits fr�n mitt rum
och att jag skulle betala bra f�r att f� tillbaka det. De blir lite sura
f�r att de tycker att det l�ter som en anklagelse mot dem men lovar s�ga
till om de ser n�got papper. Jag ber PB h�lla ett �ga p� dem och g�r
sedan och lyssnar p� guvern�rens s�ndebud d� han l�ser upp kungens
f�rordning. Tiden b�rjar bli knapp! Kartan och brevet m�ste hittas! Jag
g�r till mitt rum och skriver en f�rteckning �ver de konstskatter jag
har med mig. S� tittar jag ut fr�n f�nstret och ser de tv�
v�rdshusg�sterna uppe p� ett berg. PB syns inte till. Jag g�r ner, hittar PB
och gr�lar p� honom f�r att han inte �r uppe och spionerar p� de tv� m�nnen.
Men PB �r en riktig fegis och v�gar inte g� n�rmare �n till n�gra tr�d vid huset.
Jag sv�r tyst f�r mig sj�lv och g�r sedan ensam upp och fr�gar vad de h�ller p�
med. De s�ger att de letar efter den enas mammas gamla ring eller n�got
i den stilen. Jag tror dem naturligtvis inte men kan ingenting g�ra. Dom �r
tv� och jag �r bara en och jag visste ju inte ens om de har kartan. Jag
m�ste ta dem p� bar g�rning eller hoppas p� att de inte hittar brevet
eller f�rst�r vad det �r och s�ljer kartan billigt �t mig. Jag p�minner
dem �nnu en g�ng om att jag skulle betala bra f�r mitt f�rlorade papper.
S� m�tte jag herr voodooh�xans son som jag gjort aff�rer med tidigare
och bad honom komma med lite hokuspokussaker till mitt rum. Diskret
naturligtvis. Jag k�pte en del saker av honom som jag senare skulle
s�lja vidare i Europa. Just f�re han skulle g� f�rmanade han mig f�r att
jag gjorde aff�rer med hans kapten och styrman. Jag sade att jag inte
gjort aff�rer med hans styrman...�nnu. Och Asafa sade att
kaptenen skulle bli arg om styrmannen s�lde n�got till mig som han inte
vet om. Jag tackade f�r tipset och gick genast till Scott McShore och
fr�gade om han var intresserad av aff�rer. Han kom till mitt rum, men
f�rnekade att han hade n�got att s�lja. Jag fr�gade om han var
intresserad av konstskatter. Han b�rjade titta p� mina saker men s�
rusade Silent Sam in och sa att han hade �rende till sin styrman. Lite
senare kom Silent Sam in till mig igen. Han sade att juveler stulits av
honom och han undrade om n�gon s�lt dem till mig. Han bad att f� titta
p� mina juveler, vilket han fick, men han hittade inget d�r. S� bad han
att jag skulle informera honom om n�gon fr�n hans bes�ttning f�rs�kte
s�lja n�got till mig. D� besl�t jag mig f�r att l�ta Scott McShore vara,
det kunde bli otrevligt att blanda sig i ett skepps interna
angel�genheter, speciellt som jag fortfarande hoppades kunna s�lja
kaparbrevet till Silent Sam. S� fortsatte jag kv�llen med att leta efter
kartan. Jag fick massor av olika tips om helt olika saker, byhoran sa
att jag skulle tala med kaparna, PB hade sett guvern�rens s�ndebud med
n�got kartliknande papper men om han hade hittat mitt kaparbrev skulle
jag �nd� inte kunna g�ra n�nting s� jag fokuserade p� de andra
misst�nkta. D�r emellan s�lde jag en gyllene aztekisk lama �t Roger
Evans som motvilligt gick med p� att jag var en hederlig k�pman. S�
talade jag med banankungen och fick veta att han ocks� var intresserad
av konstskatter. Han kom p� bes�k till mitt rum och blev f�rtjust i ett
guldkors som jag hade till salu. Han var s�ker p� att det var ett av de
f�rsta krusifix som tagits till den h�r delen av v�rlden och lovade
komma och k�pa det av mig senare (vilket han gjorde). Men det mest
intressanta var hans (mycket l�nga) ber�ttelse om "musta kristus" n�got
slags kors som fanns i en stad i Spanien som inv�narna bevakade noga
men som han skulle betala hur mycket som helst f�r att f� tag i. Jag
lovade genast att ta reda p� mera om det och f�rs�ka via mina kontakter
f� tag i det och sedan ta kontakt med honom.
S� medan jag talade med Rindert de Jong knackade det p� min d�rr och de
tv� v�rdshusg�sterna kom och sa att de hittat min karta och nu ville
s�lja den. Jag gav dem en shilling var och lite sm�pengar (som jag sa
skulle vara tv� shilling till, men de verkade ha lite d�liga
mattehuvuden och de godk�nde det.) N�r jag sagt adj� till banankejsaren
b�rjade jag genast studera kartan. Jag gick ut p� g�rden och s�g mig
lite omkring och d� kom Roger Evans tj�narinna fram och fr�gade om jag
s�kte n�gonting, p� ett mycket misst�nksamt s�tt (ungef�r som jag fr�gat
de d�r tv� r�dvitrandiga v�rdshusg�sterna). Jag viftade bort henne och
svarade att det inte var n�gonting. S� gick jag upp p� mitt rum p� nytt
och studerade kartan noggrannare ifred. Jag f�rstod att det m�ste vara
fr�ga om berget bredvid v�rdshuset och jag gick upp dit. Jag hittade
st�llet d�r det m�ste ha varit meningen att kistan med kartan skulle
finnas. Allt st�mde, en sten med ett kryss p� ena sidan d�r det i
verkligheten l�g en starkt doftande h�ggbuske (en n�sa i ena h�rnet p�
kartan) och s� tv� streck p� kartan som bildande en kil vilket ocks�
fanns som en stenformation, eller var det stigar, p� berget. Men kartan
fanns inte d�r!! Efter n�gra v�lvalda svordomar och �nnu en stunds letande
gick jag ner igen. Vid foten av berget satt de tv� sj�r�varflickorna,
vilket jag egentligen inte lade n�gon st�rre vikt vid. Jag gick upp till
v�rdshusets krog, tv� suputer ville spela kort med mig men jag var
alldeles f�r upptagen med mina problem s� jag fr�gade bara om de sett
n�gon med en kista med papper i och gick min v�g. Jag gick och fr�gade
en av de r�dvitrandiga var de hittat kartan och han svarade att de
hittat den p� en tr�dgren utanf�r. S� gick jag till den andra och
fr�gade samma sak, men till min besvikelse sa han bara det samma som den
andra. Vid det h�r laget var jag ganska frustrerad. Frustrerad till den
grad att jag d� en man som spelade gitarr s� att det kunde ha v�ckt upp
de d�da, fr�gade om jag kunde ordna en plats p� ett skepp �t honom och
hans festm�, bara beg�rde tv� penny eller var det bara en per man f�r en
resa till Jamaicas huvudstad, som jag fortfarande inte kommer ih�g vad
den heter (fast de skulle naturligtvis f� jobba under resan). Jag b�rjade
bli desperat, jag hade satt mycket arbete och pengar p� att f� tag p�
det h�r kaparbrevet och jag m�ste absolut hitta det. Jag gick till Evans
tj�narinna och fr�gade vad hon visste. Vi gick tillsammans upp p� berget
och jag visade henne platsen d�r kaparbrevet borde ha funnits, fast jag
ber�ttade naturligtvis inte f�r henne att det var ett kaparbrev jag
s�kte. Hon f�reslog sammarbete och ville veta vad jag s�kte efter men
jag litade inte p� henne och bad henne bevisa att jag skulle kunna lita
p� henne. Hon sade att hon k�nde en hel del m�nniskor och visste saker
om dem som kunde vara till nytta. Jag lovade att jag kanske skulle
anf�rtro mig �t henne om hon f�rst samlade information �t mig. Sen
promenerade jag omkring lite och stoppade en av kaparna (om�jligt att
veta vilken, alla likadana hoppl�sa suputer) och fr�gade honom om han
hade n�gon f�rklaring till varf�r byhoran sagt att jag skulle tala med
kaparna om mitt stulna papper. Han sade sig inte veta n�nting. Inte s�
konstigt, han hade v�l supit bort sin hj�rna. Lite senare talade jag med
Evans tj�narinna igen hon fr�gade mig vad jag visste om rojodorado
men jag visste ju ingenting.
S� fr�gade jag ut henne om en massa saker, jag fick veta att de tv�
r�dvitrandiga deserterat fr�n arm�n och var i desperat behov av pengar
men de hade inte verkat bli rikare p� sista tiden (det d�r var det
allts� jag som fr�gade) Silent Sam t�nkte sluta som sj�r�vare och hon
visste inte vad McShore och resten av bes�ttningen skulle g�ra (jag
ville veta om n�gon redan s�lt brevet till dem) Jag borde absolut ha
fr�gat om guvern�rens s�ndebud och hade t�nkt g�ra det, men av n�gon
anledning, som jag inte kommer ih�g just nu, gjorde jag inte det. S� kom
Rindert de Jong och k�pte sitt kors och han hade f�tt h�ra av Silent Sam
att jag hade ett kaparbrev till salu (Silent Sam m�ste verkligen ge upp
helt som sj�r�vare om han ger s�n information �t klienter, jag fick bara
hoppas att han inte babblat om det �t n�gon annan.) Jag talade om f�r
honom att det fortfarande fanns vissa komplikationer och att jag
arbetade p� dem. Jag skulle givetvis ta kontakt med honom n�r de var
l�sta. Efter det h�r h�nde egentligen inget mera innan spelets slut.
Jag hoppas att jag inte gl�mt n�got j�tte viktigt och ber om urs�kt f�r
hoppl�st l�nga och hackiga meningar och eventuella stavfel, det h�r blev
lite snabbt nerskrivet. - - - Och s� �r jag skyldig PB tv� penny i knappar
eller var det tre, han var �nd� en ganska duktig pojke fast jag blev
lite frustrerad p� honom.
Lyhyt suomennos p��kohdista (Julia F�lt):
Fizwilliam on siis syntyj�lt��n Ranskalainen pikkuaatelinen Jean Vaillant, joka kasvatettiin Aurinkokuninkaan hovissa. Sekalaisten kiemuroiden j�lkeen h�n on p��tynyt ovelaksi kauppiaaksi, jonka erikoisalaa ovat hieman valonarat, usein h�m�r�� alkuper�� olevat, taideaarteet ym. T�ll� kertaa h�nen on onnistunut saada k�siins� t�ysin aito ja k�yp� kaapparikirja, jossa kuninkaalle luvataan kuitenkin ainoastaan 1/100 koko saaliista! Ongelmana on, ett� h�nen viimeinen v�lik�tens� on piilottanut kirjan jonnekin, ja j�tt�nyt j�lkeens� vain kartan, joka kyll� johtaa arvokkaan kirjan k�tk�paikalle. Ja tuon kartan Fizwilliam on hukannut�aika on kallista, tuon kaapparikirjan voisi myyd� kalliilla hinnalla merirosvoille ennen puoltay�t�! Fizwilliam ep�ilee jonkun majatalon asukkaan varastaneen kartan h�nen huoneestaan� [todellisuudessa Timothy McGowen oli n�hnyt sen tippuvan Fizzwilliamin taskusta t�m�n sulkiessa huoneensa ovea�eik� k�yhtynyt ja lukutaidoton poika viitsinyt heti palauttaa karttaa, joka niin selv�sti n�ytti johtavan aarteen luo!]
Pelin aikana Fizwilliam yritti jututtaa majatalon ty�ntekij�it� kartan suhteen, ep�ili siivoojia, ja palkkasi lopulta PB:n urkkimaan tietoja kartasta. Kuulemma poika vain osoittautui melkoiseksi pelkuriksi tosipaikan tullen, ja sai Fizzwilliamin haukut niskoilleen�
Fizwilliamin onnistuu tehd� muutamia hyvi� kauppoja pelin aikana � Asafalta h�n ostaa taikakaluja, joista eurooppalaiset ker�ilij�t ovat valmiita maksamaan pitk�n pennin, Roger Evansille h�n onnistuu myym��n kultaisen laamaa esitt�v�n patsaan ja Rindert de Jongille jalokiviupotuksin koristellun kultaisen ristin�de Jong kertoo h�nelle my�s tuosta Mustasta Kristuksesta (kts. Rindert de Jongin debriiffi), ja Fizwilliam p��tti pit�� silm�ns� auki moisen kapistuksen varalta. Scott McShoresta h�n kuitenkin p��tt�� pysy� erossa t�ll� kertaa, muu merirosvomiehist� kun tuntuu ep�ilev�n t�t�, eik� Fizwilliam katso viisaaksi sekaantua laivan sis�isiin riitoihin.
Muutaman mutkan kautta Fizwilliam p��tyi ostamaan oman karttansa �kahdelta punavalkoraitaiselta vieraalta�, eli Timothylt� ja Davidilta. Huijasi viel� poikia ja maksoi vain puolet aluksi lupaamastaan summasta, karkureiden matematiikantaidoissa ei ollut kehumista� Fizwilliam l�ysikin helposti [ja ihan ilman apua, mestarillista!!!] tuon k�tk�paikan [ne h�r�t nen�karvat viittasivat voimakkaasti tuoksuvaan tuomipensaaseen, mit� ikin� te muut ajattelittekaan�], valitettavasti vain kirja ei en�� ollut siell�! Kiroten mies poistui paikalta.
Fizwilliamin onnistui saada kaikenlaisia johtolankoja kirjan olinpaikasta, jotain juopunutta kaappariakin (kuka heit� muuten toisistaan erottaisi, kaikki kuulemma n�yttiv�t yht� surkeilta ja juopuneilta�) h�n jututti, saamatta mit��n irti miehest� [heh, min�h�n tuo surkimus olin, enk� tosiaan tiet�nyt pennin vertaa mist��n kartasta, esittelin vain, ett� meid�n kapteenillamme on mukava kaapparikirja, vaikka joudutaankin maksamaan 10% kruunulle]. Jossakin vaiheessa h�n ly�tt�ytyi yhteen fiksun oloisen palvelijattaren, Mary Hallin kanssa, mutta paljonpa h�nelle tuosta oli apua. Fizwillam alkoi todella menett�� hermonsa juoppojen ymp�r�im�n�, kirja kadoksissa� Jossain vaiheessa h�n lupasi j�rjest�� matkan Jamaikan p��kaupunkiin jollekin kamalasti metel�iv�lle soittoniekalle ja t�m�n naikkoselle, l�hes ilmaiseksi ihan vain p��st�kseen heist�kin eroon. Toki he sitten saisivat tehd� ty�t� matkan aikana�
Summa sumarum: Fizwilliam ei koskaan saanut k�siins� tuota kaapparikirjett�, jonka eteen h�n oli tehnyt valtavasti ty�t�, vaikka Silent Sam olisi sen h�nelt� kuulemma suostunut kymmenell� punnalla ostamaan� Better luck next time!
