-Nej till nedskärningar - låt skolan få de resurser den behöver!
-Skolan skall vara gratis - nej till allla former av extra avgifter!
-Nej till reklamfinansierade läroböckerr - kamp mot den borgerliga åsiktsmatningen!
-Statlig och likvärdig skola för alla!

-Utrag ur RKU:s politiska plattform

16000 människor tystades av massmedia
Det finns krafter i samhället som tjänar på att uppmärksamheten lyfts från de folkliga manifestationerna till kravallerna. Att 16000 i Göteborg demonstrerade för det politiskt radikala och för överheten farliga kravet Sverige ut ur EU finns det många som vill dölja. Vi vet detta. Vi visste innan att polisen ville ha bråk för att legitimera sin insats. För att legitimera polisstaten och en ännu större insats nästa gång.
Vi visste innan Göteborg att om polisen fick så mycket som en enda liten anledning att ingripa mot de stora demonstrationerna så skulle man göra det. En anka kan räkna ut att om poliser maskerar sig och kastar sten så är man rätt pantad om man tror att dessa är revolutionära desertörer.
Som politisk rörelse måste man då tänka till. Hur skall man hantera en situation där det finns tre parter som vill ha våld, polisen, media och provokatörerna. Varför var alla människor i Göteborg? Jo för att protestera mot EU. För att uppnå det måste man avvisa polisens provokationer. Inte söka nya genom att konfrontera polisen, inte göra gatustriden och konflikten med polisen till huvudfrågan, då går man polisstatens ärenden. Utan istället mobilisera de många och ställa politiska krav. För det är klasskampen som åstadkommer förändringar i samhället idag, inte kravaller.
Den politiska arenan är ingen lekplats. Polisen har inte leksaksvapen! Det var uppenbart att polisen sökte konfrontation i Göteborg. Men det gäller att se det i ett större perspektiv. Det är förståligt att man i en trängd situation, uppjagad av stämningen som situationen erbjuder kastar gatsten på poliser i självförsvar. Man har självklart rätt att försvara sig mot polisvåld. Men hamnar man i den situationen så har man gjort misstag på vägen dit. För det som hände i Göteborg handlar om något större, om ett politiskt vägval.

Klasskamp - inte kravaller
När ANC under apartheidregimen i Sydafrika gick in och slog sönder de rika vitas köpcentrum, så var detta en metod som hade stöd hos en majoritet av befolkningen. Hade vi ansett att ett lamslaget Göteborg var det bästa sättet protestera mot EU den 15 juni så hade vi gjort det bättre än anarkisterna.
Men nu gör vi ett annat politisk val och genomför på ett välorganiserat sätt en av de största demonstrationerna sedan andra världskriget. Och det är mot detta välorganiserade motstånd som polisen rustar. Polis och domstol försvarar kapitalismen Klassklyftorna växer i Sverige. Orättvisor leder till oroligheter. Det är mot detta polisen rustar, mot det verkliga hotet mot borgarstaten. När klassen en dag skall ta tillbaka vad som tillhör dem, inte mot aktivistgrupperna.
När kapitalets makt ifrågasätts genom att människor organiserar sig i det kommunistiska partiet eller sympatiserar med de revolutionära idéerna. Då är det polis, militär och domstolar som utgör basen för försvaret av den kapitalistiska staten. Historien har flera exempel på detta.

-Utdrag ut Rebell # 3 -2001

Vad leder kravallerna till?
SPå AFA:s hemsida, (AFA är en av de organisatorer som agerade som provokatörer i Göteborg), kan man läsa att de är nöjda med hur händelserna utvecklades i Göteborg. Vad är det de är nöjda med? Är de nöjda med att regeringen tillsatt en arbetsgrupp som skall lägga fram ett förslag med ökade befogenheter åt polisen?
Är de nöjda med att gamla högergubbar får plats i media för att tala om ökade polisresurser och ifrågasättande av demonstrationsrätten? Naturligtvis har alltid dessa gubbar velat genomföra dessa "reformer", men det är först nu de kan komma ut med sitt budskap bland vanligt folk och kanske till och med få ett visst gehör för sina krav, tack vare provokatörerna.
Visst har även polisen agerat provokativt. Men hur stora svin polisen än är tjänar det inget till att med våld försöka besegra dem i dagsläget. Deras roll är att försvara staten och statens uppgift är att skydda kapitalisterna så att de kan upprätthålla sitt klassherravälde. En liten grupp aktivister kan inte bryta detta välde, en liten grupp aktivister kan bara ägna sig åt terrorverksamhet. Det måste vara en klass, arbetarklassen, som krossar staten. Enskilda aktioner kan inte åstadkomma en positiv förändring av samhället, det är bara klasskampen som kan det.

En självutnämnd förtrupp
Att kasta sten är inte fel per definition, det kan komma ett politiskt läge då det är befogat, som i Palestina, då det tjänar kampens syften och mål. Men det läget fanns överhuvudtaget inte i Göteborg.
I Göteborg var det inte folket som gick ut på gatorna och kastade sten, det var en liten klick aktivister som gick ut som självutnämnd förtrupp som inbillade sig att det var klasskamp att slåss mot polisen och förstöra skyltfönster. Alla visste redan innan att polisen skulle slå till hårt mot allt utanför det tillståndsgivna och lagliga. Därför gällde det att inte ge polisen det tillfället, det handlade om ett politiskt val huruvida man skulle handla i reaktionens tjänst eller i arbetarklassens tjänst. Våldet i Göteborg tjänade endast reaktionen.
Det var de som tjänade på att det svarta blocket kastade sten, att de försökte gå mot mässan (trots att de visste att det var ogenomförbart) och att de helt enkelt gick med på polisens provokationer. Att provokatörerna agerade som de gjorde gav polisen legitimitet, och mer därtill.
Reaktionen, de som försöker bevara det kapitalistiska samhället, och provokatörerna handlade rentav i symbios. Borgarna behöver provokatörerna för dölja vad allt egentligen handlar om och för att få argument för att stärka sin polisstat. Men det krävs även en tredje aktör för att riktigt lyckas nå ut med sitt reaktionära budskap. Den tredje aktören är media. Har gjort Persson nöjd Naturligtvis kunde man förvänta sig lika litet av borgerlig media som man kunde av polisen. Diskussionen och artiklarna i tidningarna efter EU-toppmötet i Göteborg handlade inte om vilken massiv opinion det finns mot EU i Sverige.
Man såg inga stora svarta rubriker på löpsedlarna där det stod "Den största demonstrationen mot EU någonsin. EU-opinionen är enorm!" Istället riktades uppmärksamheten på stenkastningen, på slagsmålen med polisen och på förstörelsen. Provokatörerna och polisen fick bort uppmärksamheten på det viktiga och riktade den istället på "slaget om Göteborg".
Naturligtvis tog borgerlig media tacksamt emot. I varken Expressen eller Aftonbladet stod det knappt en enda rad om fredagens demonstration som drog fantastiska 16000 deltagare. Göran Persson lär i alla fall vara nöjd. Vänsterns motståndare På det här viset blir provokatörernas våldsamma aktioner högerns redskap mot den verkligt revolutionära kampen, oavsett om provokatörerna själva kallar sig "kommunister, socialister eller vänster". Hur mycket de än viftar med sina röda fanor är de vänsterns motståndare.
De handlar precis så som makten vill att de ska handla, för de utgör överhuvudtaget ingen fara för borgerligheten. Vad borgarna är rädda för är ett stort folkligt uppror, ett uppror som lägger makten i arbetarklassens händer. Och ett sådant uppror försvåras bara av det svarta blockets agerande.

-Utdrag ut Rebell # 3 -2001