Under 2000-2001 initierade jag till ett forskningsprojekt kallat tysta handen i Stockholms surrealistgrupp. Initiativet blev till av flera anledningar. Ett var att meningen "lyssna till den tysta handen" d:k upp i en automatisk text. Under denna period i diskuterade vi mycket om bilden och om huruvida den hade spelat ut sin roll, vi talade ocks@ om offentligheten. Personligen betydde ocks@ en del diskussioner med Niklas Nenzen om Zen, och en samtida l;sning av surrealistiska manifestet, zen koan, och zen m;stare. D;r jag fann gemensamma ber:ringspunkter mellan zen och surrealism. Vad Tysta handen var, var ;ven f:r mig ett mysterium, dess oklarhet, sv@rv@ngadhet och dimighet, p@minde om surrealistgruppens diskussion om det underbara - som finns publicerad i Lucifer. Vad vi gjorde var att vi vandrade ut i pereferin av Stockholm, till f:rorterna, och s:kte efter den tysta handen. Resultatet ;r i dagsl;get oklart, d@ vi aldrig gjorde n@gon samlad unders:kning. Promenerandet i pereferin, och det att vi inte riktigt begrep vad vi var ute efter var n@gra av de centrala delarna i utforskandet. Det framst@r idag som ett f:rs:k att @terf:rtrolla v;rlden, men ocks@ som ett f:rs:k att utforska surrealismen som om vi inte viste vad det var, och p@ detta s;tt blev nyf:dda inf:r det vi h:ll p@ med. Det var ett f:rs:k till avf:rst@else av surrealismen, ett begrepp som senare myntades av Mattias Forshage, inte samband med tysta handen, men kanske i den andan. Begreppet kom till under en e post dialog mellan oss, d;r vi diskuterade mediernas rapportering efter 11september. MF konstaterade hur sk@despelsartat allt var, och jag svarade med att det var enklare att genomsk@da sk@despelet n;r man inte begrep allt, och att v@r intelligens och spr@kf:rm@ga stod iv;gen f:r att vi skulle kunna inse illusionens storskalighet. Senare skrev MF i en text att denna avf:rst@else var "en grundl;ggande byggsten i poesin eftersom den ;r ett moment i @terf;rtrollningen." H;r kommer vi tillbaks till tysta handen, som var just en s@dan utforskning, d;r vi mer eller mindre omedvetet h:ll p@ att avf:rst@ och d;rf:r ;r ocks@ dess resultat ;nn idag oklara. Tysta handen bestod av eftert;nksamhet, men inte i den vanliga meningen att stanna upp och, betrakta och i lugn och ro se n@got utifr@n. Nej tysta hande gick ut pa att stanna upp och avf:rst@, att g:ra saker utan rationella m@l, som att promenera, och h;r finns kopplingen till zen. Samtidit som tysta handen ville kortsluta bruset, s@ ;r tysta handen ett kakafoniskt brus, men inte kommunikativt. Jag ;r idag geografiskt separerad fr@n Stockholms gruppen, men tysta handen har fortsatt h;r med mig. Jag vill p@ dessa sidor redog:ra f:r mina resultat och en del andra fynd.
Det finns en koppling till Surrealistgruppens utveckling under denna period, m:jligtvis f:rbisprungen i dagsl;get d@ surrealismen aldrig st@r still, och tysta handen. Det finns en r:d tr@d mellan gruppens diskussioner om det underbara, utforskningar av atoposer, promenader i urbana milj:er, i f:rorter, geografsk forskning, l:sdrivaren, naturgeografi, natten, avf:rst@else... Surrealistgruppen genomgick stora f:ra;ndringar d@ n@gra av medlemmarna valde att l:mna gruppen, samt att n@gra valde att bli mindre aktiva. ;ven om en hel del det vi h:ll p@ med hade sin grund i den tidigare gruppkonstellationen. Den stora f:r;ndringen var att vi gick fr@n ord till handling, l;mnade cafet i :kad utstr;ckning - ;ven om cafet ocks@ har sin charm. Ett allvar tillkom. Nu har gruppen @ter ;ndrad karrakt;r med flera nya medlemmar, n@gra @terv;nda och n@g@t bortfall. Min n;rvaro ;r inte fysisk men f:rs:ker bland annat med denna samling texter att ingripa och delta. Dels avf:rst@ det gruppen sysslar med d@ avst@ndet underl;ttar detta. |
