 |
| Inledning! |
| Det var lördag och jag hade just varit med i en elevuppvisning på Badhuset i Örebro. Jag dansar showdans i en vuxen grupp på Marie Kuhlers showdansskola Entre. Mina föräldrar och min syster hade varit där och tittat kom fram och pappa sa att han hade vunnit 2 biljetter till att se musikalen Rent på Göta Lejon, när de lottade några biljetter till publiken. Jag visste att Rent gick på Göta Lejon, jag hade sett lite utdrag på tv 3 och andra inslag. Så jag hade hört Kärlekens tid, men jag var skeptiskt, det var en amerikanska musikal, och de brukar oftast ha ett glatt slut, det är sällan som amerikanska musikaler slutar tragist. Mina favorit musikaler var vid den tiden Miss Saigon och Les Miserables, så jag hade ganska hårda krav. Men efter lite diskution så slutade med att jag och min syster skulle åka upp och se föreställningen. Vi bestämnde ett datum och väntade på att biljetterna skulle komma. När hösten kom så började jag på Universitet och jag började läsa historia och arkeologi. Under en av arkeologi lektionerna så berättade min lärare att vi skulle åka ut på utflyckt samma dag jag skulle åka till att se Rent. Jag hamnade en mycket klyven sitaution och efter lite om och men så flyttade jag fram biljetterna till veckan efter. Så jag åkte i stället på en arkelogist utflyckt i stället för att åka och se Rent. Den utflyckten var mycket intressant och jag lärade mej mycket av den. Så var det dags att se Rent, det var den 20 oktober 2001. Jag och min syster åkte från Örebro till Stockholm och hoppades att inga föresenningar skulle inträffa för vi skulle hämnta ut våra biljetter. Men vi kom i tid och gick och åt. Vi gick in och satte oss på våra platser i mitten på femte raden. Och föreställningen började. Jag hade ingen anning om att första akten var väldig lång, men den var nödvädigt för presentationen av rollfigurerna. Jag var helt förstummand och helt överraskad att den var så bra. De ända jag visste vilka de var var Fredrik Swahn och Linus Walhgren. När jag såg andra akten var helt underbar, efter Utan dej, så var jag så gripen att att jag gick in i något form av vakum. Jag kände att det här var bland de bästa musikalerna jag hade sett och jag själv kom underfund med att det här var balsam för mej. Jag som har Asperger syndrom och som inte kommer in och blir accepterad fullt ut i samhället. Jag upptäckte en musikal som tog upp de känslor som jag går igenom. När den sista tonerna tonades ut ur salanongen var jag trollbunden och jag sa till min syster att jag måste skriva till dom och säga hur bra de var och vilken menningsfull föreställning de är med i. Min syster tyckte också att den var jättebra, men hon såg den bara en gång, jag kom att se den här föreställningen, 2 gånger på Göta Lejon, jag vann en biljett till ett genrep som Riksteatern hade, jag såg Rent på Rikstunen 2 gånger, i Örebro 9 gånger och i Göteborg 3 gånger, och alla föreställningar var lika bra och jag skulle kunna se den 17 gånger till om den inte har lags ner. Tack hela Rentensamblen, på och utan för scenen för 17 underbara föreställningar... Karin Ö. * Tillbaka |
 |