Är
det rätt att en FULLT FRISKT människa med bra utbildning och ett lindrigt
funktionshinder ska behöva SJUKSKRIVA sig pga. att ingen Arbetsgivare vill
anställa nyutexaminerade????
Jag är en kille på 29 år med ett lättare funktionshinder (Asperger) som bla. har läst en av staten finansierad 26-veckors distansutbildning till Nätverkstekniker CNE5 (Certified Novell Engineer).
Efter kursen så gick jag arbetslös i ca 2.5 år och sökte under den tiden ca 200-300 jobb.
Min kontaktperson på AMI i Borås ansåg att det var mitt funktionshinder som var orsak till att jag inte fick något jobb.
Men HUR skulle Arbetsgivarna kunna veta något om mig som person innan de ens har träffat mig???
Av de jobb jag sökte sedan jag blev klar med CNE-kursen så ledde bara några få procent lett till en intervju.
Jag förklarade det för min
kontaktperson på AMI men hon höll envist fast vid sin åsikt att det var mig och
mitt funktionshinder det berodde på att jag inte fick något jobb.
Jag ringde några av
arbetsgivarna som hade varit på intervju hos och frågade hur de hade uppfattat
mig och hur de tyckt att det gått på intervjun.
Alla utom En svarade att de uppfattade mig som trevlig,öppen och ärlig och att de inte upplevde att det hade varit något problem.
Bara för att En
arbetsgivare inte tyckte att intervjun gick bra (troligtvis pga. att jag kände
mig osäker efter AMI:s respektlösa behandling) så ansåg min kontaktperson att
alla andra arbetsgivare som tyckte att det gick bra på intervjun bara hittade
på.
Istället för att hjälpa mig så hindrade AMI mig i mitt jobbsökande genom att t.ex vägra att betala en sökanderesa samt förstörde mitt självförtroende och gjorde mig osäker så att jag inte skulle klara av att gå på anställningsintervjuer och Tvingas gå med på deras meningslösa sk. ”Arbetsprövning”.
Min kontaktperson tyckte inte att det var meningsfullt att jag sökte jobb på egen hand utan ville istället skicka runt mig på 1-månads praktik (arbetsprövning) på olika företag som om jag vore något företagspaket.
Detta hade inneburit att jag varit att tvungen att pendla mellan att gå arbetslös och komma ut på en arbetsplats och mellan aktivitetsstöd och A-kassa (med allt vad det innebär).
När jag berättade att jag endast var intresserad av längre praktik (minst 6 månader) så svarade hon att de ”bara kunde erbjuda praktik 1 månad i taget och att man får gå in i efterhand och se om man kan förlänga det”.
Nu är det ju så att det finns många andra arbetslösa som också är intresserade av att få praktisera vilket gör att det är i stort sett omöjligt att komma i efterhand och försöka förlänga praktiken.
Jag fick totalt 6 Veckors praktik.
Idag är jag sjukskriven och läser på högskolan i Jönköping för att öka mina chanser att få ett jobb.
Jag tvingades att sjukskriva mig för att inte bli utstämplad från A-kassan.
Detta trots att jag är Fullt Frisk bortsett från mitt funktionshinder som faktiskt är en fördel i mitt yrke.
Personer med Asperger är extremt duktiga inom sitt område och har mycket lätt för att ta till sig information.
Min kontaktperson rådde mig även att göra det när hon misslyckades med att hjälpa mig med att få praktik.
Tyvärr så är inte mina ansträngningar till någon nytta om min utbildning ändå inte värdesätts av arbetsgivarna när jag är klar.
Personligen så tycker jag
inte att mitt funktionshinder är till något besvär,snarare tvärtom.
Ska man behöva SJUKSKRIVA sig för att överhuvudtaget kunna överleva pga. att man inte får något jobb för att Arbetsgivarna inte vill anställa Nyutexaminerade eller värdesätter Utbildning eller någon hjälp från AMI/Arbetsförmedlingen.
Vad har hänt med vår så kallade ”Sociala Trygghet”???
I Artikel 23 i FN-stadgan står det bla. ”Envar har rätt till arbete,till fritt val av sysselsättning,till rättvisa och tillfredställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet”.
Regeringen pratar om att de vill minska på sjukskrivningarna och tvinga ut de som är långtidssjukskrivna idag i arbetslivet.
Men det är inte oss sjukskrivna som de ska gå på utan ARBETSGIVARNA som hellre "importerar arbetskraft" än ger nyutexaminerade människor
en chans!
Förhoppningsvis så har det blivit bättre tills man är klar med sin utbildning,OM man nu blir klar med den vill säga!
Efter att jag började studera och blev kvitt AMI i Borås så kändes det som om saker och ting höll på att ordna upp sig,tyvärr så misstog jag mig.
De senaste 2 åren så har jag fått stå ut med ständiga återbetalningskrav från CSN med anledning av mitt tidigare studielån.
Att jag f.n inte har haft någon möjlighet att betala av på min skuld har de inte tagit någon hänsyn till.
När jag inte har kunnat betala så har skulden gått till Kronofogden,som numera gör utmätning på min sjukersättning.
I våras fick jag även en Chock när jag fick min deklaration (med förhoppningen om att få tillbaka lite pengar).
När jag öppnade kuvertet från RSV så såg jag att jag krävdes på en KVARSKATT på hela 8800 KR.
Senare framkom det att dårarna på Försäkringskassan hade räknat fel.
Felet rättades till och jag hoppades på att få tillbaka lite pengar.
Då kom nästa Chock,även efter att de hade rättat till det så tvingas jag betala 1400 KR i restskatt nu i januari.
Följden har blivit att flera tentor har gått åt h-e pga. att man har tvingats oroa sig över sin ekonomi istället för
att koncentrera sig på studierna.
Nu känns det inte roligt att studera eller hålla på med elektronik längre och jag funderar allvarligt på
att avbryta mina studier.
Vad tycker Du?
Är det RÄTTVIST att personer som har nekats hjälp från AMI,etc inte ska kunna få lugn och ro att slutföra sina studier pga.
att våra myndigheter inte kan samarbeta och visa lite hänsyn mot personer som befinner sig i åtgärder??
Skriv din åsikt Här.
/En 29 årig arbetssökande som lessnat på Arbetsgivarnas eviga Erfarenhets-krav.