Texten till: Blå Tåget: På parkeringsdäcket

Låtens längd:

Från skivan : Slow Fox

Text och musik:

Bilens strålkastare lyser på parkeringsdäcket

Jag ser en ledig ruta

Men där ligger det en flicka på en skumgummimadrass

Hennes ögon fångar mig när hon kastar av sig täcket

Hennes ögon är så svarta

Hennes läppar är så mjuka men hennes röst är så hård och vass

Hon ropar åt mig: "Stanna! Stig ur bilen så får vi snacka

Det är så svart att sova"

Och plötsligt minns jag att jag sett henne förut

I finlandsbåtens cafeteria bakom en starköl och en macka

Hon var på väg till Sverige

Hon kom från norra Finland där alla jobben tagit slut

Nu talar hon med mig hur det är i Österbotten

Om Lapplands sommarnätter

Och när hon minns låter det så varmt om hennes röst

Men det var trångt och mörkt på ettan här som låg på nedre botten

Så hon flytta till sin P-plats

För rövinet och teven skänkte henne ingen tröst

Nu har hon sålt allting hon ägde och lånat ut sin våning

Här på däcket ser hon himlen.

Här är hon inte fången, ingen kan fånga henne mer

Och därför möts vi denna natt i en sorts kärleksfull förvåning

Hon tar min hand i sin hand

Vi sätter oss på täcket och så lägger vi oss ner

Och fastän måne och strjärnor har fyllts igen

av vårnattens mörklblåa bläck

så var det faktiskt mycket mycket längesen

jag såg så klart och var helt utan skräck

Ja det är inte särskillt ofta man träffar en vän

på en madrass på ett parkeringsdäck

när måne och stjärnor har fyllts igen

av vårnattens mörkblåa bläck