Texten till: Blå Tåget: Tragedin i kanslihuset

Från skivan: Brustna hjärtans hotell

Text: Torkel Rasmusson, musik: Blå Tåget

I rummets kvava dunkel lyser cigarrens glöd

Den fete mummlar när han torkar svetten ur sin panna

"I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd"

"Jag minns min barndom när i veckor jag utan något bröd

jag grät när mor berättade om öknen full av manna"

I rummets kvava dunkel lyser lyser svagt cigarrens glöd

"På trettiotalet var jag agitator, ung och röd

Och striderna var hårda då och flickorna var granna

I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd

Jag tycker vi skall visa vördnad för vårt överflöd"

Han tystnar rörd och drar ett tankfullt bloss på sin Havanna

I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd

Han ropar, upprörd nu: "Jag vet att vi har folkets stöd!

Tack vare oss har överflödet kommit för att stanna!

I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd!"

Det går liksom en skälvning genom kroppen - han är död

Dog av hjärtinfarkt. Hans änglar sjunger Hosianna

I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd

I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd