Texten till: Blå Tåget: Café Europa
Låtens längd:
Från skivan: Brustna Hjärtans hotell
Text: Mats G. Bengtsson, Musik: Blå Tåget
Här är en man som ej i smoking klär
en sliten rock han dock salongsvant bär
Åh snart den faller som i en strip-teas
ej sanning får döljas på nå´tt vis
Döm honom ej med kylig ironi
fast mer med djup och tårfylld sympati
Så brister han i ren anständighet
hans nakenhet av tårar skyls diskret
Nåväl jag skall fatta mig mycket kort
På ett café av allra värsta sort
Min ångerst sövde jag en höstlig natt
med sprit och cigarett jag ensam satt
Då framför mig en flicka jag fick se
så ung och söt, rätt blek och smått blasé
Åh läppar målade, en sån exess
där i café Europas grå tristess
Där utanför i natten upp det blåst
till storm och människor alla dörrar låst
För vindens kvast som sopa gatan ren
från skräp och minnen av sommaren
Så bitterljuvt jag mig till minnes drogs
så älskligt det förgågna mot mig log
där samhällsreformister hoppfullt drömt
och trän i guds natur omfamnat ömt
Men en politisk kris nu härjade
i världen, åh, och allting färgade
Med ton av höst, förfall och deskrepans
av agiterande och tangodans
Och flicakn som framför mig plötsligt stod
kokett hon sänkte blicken och uppdrog
Sin kjol och rodna´med infam noblesse
där i café Europas grå tristess
"Åh hjälp mig, strumpebandet lossnat har
sätt prydligt på det nu så är du rar"
Sa hon och peka på sitt ena lår
och nerför kinden trilla en tår
Jag fummla med nylånstrumpan sval
och med ett elakt skratt jag bandet stal
Så het och röd blev kind som nyss var blek
så dödstyst i caféet när flickan skrek
"Kanalje där, åh se vad har du gjort
din tjuv, så djärv i smått som feg i stort"
Men månen över staden lyste glatt
på tjyvar och kanaljer denna natt
Ty skamlösheten rår när det är kris
man hyllar skurk, men den som är polis
Föraktas till och med av sin mätress
där i café Europas grå tristess
Publik hörupp, det var min vittnesbörd
jag hoppas ni till tårar blivit rörd
Åh, ni i vita handskar av glacé
ni illa grinar vid ert ljumna thé
Men flickan ja hon flydde stans finess
hon rodnar lantligt nu bland kor och gäss
På landet en idyll, en ankdam lik
långt bort från strumpeband och politik
I stan hörs agitatorns gälla röst
med yvigt hår han står i blåsig höst
Och tango dansar man på Royal Bar
i dämpat ljus man dansar par om par
Men ensam varg som irrar med sin blick
en jagad människa som ej värme fick
Han drömmer lojt om en perfid karess
där i caré Europas grå tristess