Texten till: Gunder Hägg: Glassfabriken
Låtens längd: 6,05
Från skivan : Glassfabriken
Text (och musik?): Torkel Rasmusson
En fattig flicka stack en dag från mor och far,
för att inte ligga dom till last som kvar i hemmet var.
Mamma sa: "Det duger ju inte att va fattig, här i världen måste man va rik".
På arbetsförmedlingen fick hon ett jobb som strutbagare på en glassfabrik.
Den sommaren var mycket varm och glassen den försvann.
Flickan slet så svetten rann och så mycket som hon han
Mamma sa: "Nu tjänar du väl massa mer pengar när affärerna går så bra".
Men dom enda som verkligen tjänade nåt det var aktieägarna.
Detta hände på 40-talet och klimatet det var ganska hett.
Folket tjänade kapitalet som rätt och slätt, växte sig fett.
På hösten så frös hon när vinden ven längs glassfabriken vägg.
Tillskillnad från bagarna vid nästa bord med både högre lön och skägg.
Flickan tänkte: "Vi bakar ju pricis samma strutar, det enda som skiljer oss åt är vårt kön.
Men han har råd att hålla sig varm för honom ger dom högre lön"
Glassen var inte särskillt bra men lönerna var väldigt små,
och utav en enda liten fabrik hade det snart blivit två.
Flickan tänkte: "Tack vare allt mitt jobb växer både produktionen och profitet.
Kapitalisterna smörjer kråset medans jag går omkring här i skiten".
Detta hände på 50-talet och klimatet det var ganska svalt.
Folket tjänade kapitalet som tog betalt, tusenfallt.
En dag kom tio tidsstudiemän med tidtagarur och block,
ock klockade strutarnas tillverkningstid med mycket lock och pock.
Personalchefen sa: "Min flicka du har alltid varit duktig och nu måste du vara tapper.
Du är nu gammal och långsam, vi får minska din lön och du får gå på gårdsplan och plocka papper."
Våt av vårens bleka regn men hård av förakt,
gick hon då till fabrikens chef och ställde krav på makt.
Chefen visste: "Du kommer ju som på beställning, du löser oss ur vårt brydderi.
Du är som klippt och skuren till kursledare i företagsdemokrati."
Detta hände på 60-talet och klimatet det var ganska vått.
Folket tjänade kapitalet som kort och gott, levde flott.
Vintern kom men isen varken bar eller brast.
Tålamodet var slut men flickans beslutsamhet var fast.
Flickan sa: "Nu får vi inte längre låta oss styras av denna fruktansvärda gamla glasspamp."
Men på fackföreningen talade man om samarbete och inte om klasskamp.
Glassen blev sämmre och fabriken gick bättre och blev multinationellt.
Human behandling lovades den som lovade vara snäll.
Flickan skrek: "Vi måste ta makten i våra händer och krossa kapitalismen!"
Snön föll vit när hos fördes bort av svartklädda polismän.
Detta hände på 70-talet och klimatet det var ganska svalt.
Folket tjänade kapitalet som tog betalt, tusenfallt.
Tillbaka till Blå Tågets / Gunder Häggs texter