Texten till: Blå Tåget: Balladen om den amerikanske frisören

Låtens längd: 4,50

Från skivan : Brustna hjärtans hotell

Text (och musik?): Mats G. Bengtsson

En amerikan jag träffa, på en plats där man drog kniv

ja, det var i Stockholm, denna stad - förvildad.

Han sitt hemland lämnat trött på våld och trånga perspektiv,

denna livsstil å så synisk och naiv.

Han var blek och sammanbiten, håret glännste av allt fett

ja han tycktes som en gatans desperados.

Med en tuff och vårdslös gest, han tände så en cigarett

och sa mellan puffarna av rök avmätt:

"En frisör jag var, till tjänst när man problem fått med sitt hår

mest kom det ansvarsfyllda män i staten.

För att lätta på sitt samvet, och av skäggväxt dölja spår

som en präst jag var, som bak´en biktstol står.

Ni förstår nog vid min stol det surra av förtroligt prat,

och så småning om det öppna mina ögon,

för att slätkammad senator, eller lockig demokrat,

blott var gangsters i den värsta gangster-stat.

Det var hemskt, i Vita Huset, satt en brännvinsadvokat:

ja, en folkvald skurk helt vidrig att beskåda.

Vietnamkriget var ett brott, jag sälla mig helt desperat,

till de långhåriga och jag kände hat.

Men min fackförening ingrep, jag mig ilojalt betett,

mot min yrkeskår och hårkultur i staten.

Av att öppet säga att de långhåriga hade rätt,

min licens man tog, och man tog den rätt och slätt."

Där han tystna eftertänksamt, och såg kritiskt på mitt hår

det var ju så ruffsigt, oklippt, så förvildat.

Det är klart för en frisör, var det en styggelse rent svår,

men han fortsatte med sin gälla tenor:

"Ja, mitt hemland styrs av män, som inför ett problem drar kniv,

dom är liksom politiken desperados.

Dom är skammlösa och fräcka, och har trånga perspektiv.

Man på samma gång är cynisk och naiv..."