| Under sommaren har vi lyckats samla p� oss lite skivor fr�n mer eller mindre hypade sm� band. H�r hittar du dock inga recensioner, inga plus och minus och inga underk�nda inspelningar. Vi �r n�mligen inga musikrecensenter och vi �r inte lika obarmh�rtiga som s�dana heller (fast den egentliga anledningen �r att det ofta inte finns s� mycket att klaga p�). Text: Lisa Badger - By second thought. Det finns tre s�kra s�tt att skaffa sig en demo p�. 1. Man �r v�ldigt charmig 2. Man �r v�ldigt s�t 3. Man recenserar demos i en tidning Och eftersom Popdagbokens medarbetare uppfyller alla tre kraven kunde Badgers manager Martin Andersson naturligtvis inte motst� att ge oss en skiva under bandets senaste bes�k i Karlshamn. Jag ska nog klarg�ra fr�n b�rjan att jag inte �r ett stort fan av synt eller annan klaviatur i popmusik, s�vida musiken inte �r uttalad synthpop. Trots detta kan jag inte l�ta bli att gilla f�rsta l�ten (What a thing to do) skarpt. Syntslingan �r m�rkligt v�lbekant men jag vet inte om det �r f�r att jag h�rde den under konserten eller f�r att de har snott den fr�n n�gon annan. Men vem bryr sig? B�st �r det femte sp�ret. Det ensamt g�r det v�rt att k�pa skivan (det �r ingen fantastisk popl�t, men ett gott skratt). -------------------------------------------------------------------------------- Niccokick Trots att bandnamnet l�ter som punk �r detta pop. Demon som vi har �r n�got inaktuell, det �r n�mligen �Best of 2002� som snurrar i skivspelaren, men den tio sp�r l�nga demon skapar �nd� ett hum om hur Niccokick l�ter. Det h�r �r starka l�tar som �r arrangerade p� ett ganska f�ruts�gbart s�tt, men f�r den sakens skull l�ter det aldrig anstr�ngt, utan helt sj�lvklart. Det �r fina gitarrer och en helt underbart charmig tamburin som �terkommer p� flera l�tar. En n�got svajig men k�nslofylld s�ng som inte bara rapar upp popklyschor blir pricken �ver iet. Bandet spelade p� Emmabodafestivalen, men det enda jag minns av den spelningen var att s�ngaren hade gr�n tr�ja och svettfl�ckar. Det var en fin spelning, och vi kommer s�kert f� se Niccokick fler g�nger om 2003 �rs l�tar h�ller lika h�g klass som den h�r. Niccokick �r aktuella med ett skivsl�pp och en hel del festivalspelningar i sommar. -------------------------------------------------------------------------------- By Heart By Heart �r bandet du har sett st� och spela p� Plattan i Stockholm med r�da (antagligen egenh�ndigt sydda) hj�rtan p� tr�jorna. Det verkar som ett ganska otacksamt f�retag att f�rs�ka spela f�r stressade shoppare som bara skyndar f�rbi. Men vi, som �r p� v�g till Lava f�r att g�ra knappar, tar oss g�rna tid att stanna och lyssna. Bandet k�r n�gon konstig playback som ser lite underlig ut, men det �r antagligen sv�rt att dra upp ett helt PA mitt i stan. Demon inneh�ller sju l�tar och det �r kanske lite f�r l�ngt. Bandet l�ter proffsigt och coolt men lite f�r coolt egentligen, man h�r ingen k�nsla bakom l�tarna. -------------------------------------------------------------------------------- Bont Allstars Bont Allstar k�nns ganska vuxna att lyssna p�, det �r s�dan musik som min pappa skulle gilla. Det �r absolut inget fel med det, alla beh�ver ju inte vara unga, desperata och p� kollisionskurs med hela v�rlden. Det �r inte riktigt pop och inte riktigt rock, och jag tycker mig h�ra bluesinfluenser i vissa stycken. F�rsta l�ten har latindrag och det l�ter annorlunda men bra. S�ngaren l�ter s�d�r lagom rockhes och amerikansk. Bont sticker ut fr�n m�ngden och kan nog locka en del lyssnare i framtiden. -------------------------------------------------------------------------------- Anna Ternheim Det har pratats en del om Anna Ternheim och man f�rst�r varf�r n�r man h�r den h�r skivan som inneh�ller fyra l�tar av h�g klass. Det �r lite l�skigt att tycka saker om den, f�r den k�nns s� perfekt och v�l genomarbetad. Det andra sp�ret �r lite bossa, det tredje �r h�rlig pop rakt igenom. Annas fina r�st lyfter fram de redan utm�rkta melodierna och kompbandet k�nns rutinerat. Om man som jag �r van vid skramlig indie �r det sk�nt att lyssna p� Anna, som g�r ren och klar musik. Anna och bandet har nu spelat in en full�ngdare som det ska h�nda n�got med i h�st och f�rhoppningsvis f�r vi se dem p� scen utanf�r Stockholm. Vi ser fram emot detta och lovar att rapportera n�r det �r dags. -------------------------------------------------------------------------------- Scraps Of Tape Den h�r skivan �r liksom Niccokicks fr�n 2002. Den inneh�ller tre sp�r och den �r fyrtiofem minuter l�ng. En modig och sp�nnande demo d�r man v�gar l�ta musiken ta tid och v�xa fram i sin egen takt. Vackra, melankoliska gitarrslingor och det �r mycket intrumentalt och mycket vackert, samtidigt som det stundtals kan vara ett n�stan skitigt sound. Scraps of tape har verkligen hittat n�got eget, och som min v�n Anna sa: De kommer nog aldrig sl� p� radion, men de kommer att bli ett s�dant band som alla som har musiksmak dyrkar, och jag h�ller med. N�got av det b�sta jag har h�rt p� l�nge. Rekommenderas! Spelar i sommar p� Emmabodafestivalen. |
 |