Det �r jobbigt att vara musikfantast. Man f�r offra en hel del saker. Pengar, till exempel. Och skolan. The Arks spelning hade lagts p� en onsdag, vilket innebar att jag inte infann mig i klassrummet dagen d�rp�. men vad spelar det f�r roll? Musik �r ju trots allt viktigare. Text: Lisa Kulturbolaget ligger i kvarteret som b�r det otroligt passande namnet Arken (faktiskt helt sant, namnet st�r p� en husv�gg en bit d�rifr�n), i Malm� stad. N�r vi kom dit ringlade sig k�n �nda bort till backstageing�ngen d�r The Arks fenomenala turn�pianist Jens Andersson hade placerat sin cykel ("Det �r inte varje dag man kan cykla till jobbet"). Insl�ppet skulle b�rja klockan �tta och d�rf�r kom vi in i lokalen strax innan nio (musiker och tider h�r inte ihop). Vi minglade runt lite i lokalen som vid det h�r laget var fylld med en salig blandning av rockbrudar, 12�riga arkfans med tillh�rande f�r�ldrar samt musiker som kommit f�r att se p� sina gamla v�nner. Keane F�rband �r alltid n�got sp�nnande, tycker jag. Det stora bandet man har kommit f�r att se har man f�rv�ntningar p�, man kan l�tarna och s� vidare. F�rbandet d�rimot, �r helt nya, och p� n�got s�tt �r det kanske l�ttare att sl� ur underl�ge. F�rbandet h�r hette Keane, kom fr�n London och var p� sitt f�rsta Sverigebes�k. De hade varit f�rband till The Ark n�r de spelade i London senast, och nu hade Ola Salo och hans v�nner sl�pat med dem till Sverige. Keane, med en frontfigur som s�g ut som Sam i �Sagan om ringen�, saknade synlig basist och gitarrist, men saknade f�r den sakens skull inte bra popl�tar. Tips: Singeln "Everybody change" finns p� amazon.com. Spring genast och k�p! �ppningsnummer Efter en stunds v�ntan sattes det traditionella vita skynket upp, men eftersom KB �r en ganska liten scen blev det inte den d�r arenak�nslan som borde infunnit sig. Detta kan ocks� bero p� att det vita skynket snarare var en smutsbeige trasa uppsatt med magneter, men man ska inte vara s� petig. The Ark inledde som vanligt starkt med �Father of a son". Denna l�t �r inte direkt min favoritl�t, men den fungerar bra som �ppningsnummer, d� bandets silhuetter syns mot den vita duker, som sedan sl�pps ner mycket effektfullt. Jepson, gitarrist, var formellt kl�dd i slips och H�kan Hellstr�m-hatt, medan trummisen Sylvester s�g ut som en fransk konstn�r. Trevligt men f�ruts�gbart Jag hade v�ntat mig en extraordin�r spelning denna kv�ll. Detta var The Ark, detta var KB som faktiskt �r bandets hemmaplan, h�r fanns folk som k�nner till The Ark �nda fr�n f�rsta demon och fram�t. Men n�gon spektakul�r show blev det inte, tyv�rr. Det berodde kanske p� att det inte fanns n�gon �ldersgr�ns, och d�rmed var publiken ung och d�rtill nykter. Ola sj�lv sa senare att det �r stor skillnad p� att spela inf�r en nykter och en full publik. Har man en nykter publik har man 100% uppm�rksamhet hela tiden, och det �r sv�rare att h�lla uppe tempot. The Ark lyckades med det, tro inget annat, men �nd� k�nde jag att n�gonting fattades. Hitl�t efter hitl�t radades upp, Ola styrde fartyget med elegans och exhibitionism, precis som vanligt, men det k�ndes tyv�rr lite sj�ll�st. Jag och m�nga med mig hade uppskattat att h�ra lite ovanliga l�tar och inte bara singlarna. Det som r�ddade konserten var det fantastiska arrangemanget p� de allra flesta l�tarna. L�nga mellanspel, d� Ola tog rollen som b�de dansare och mimartist samtidigt, den fantastiska inledningen p� It takes a fool to remain sane, d� Jepson och bandets andra gitarrist Martin Ax�n n�stan improviserade fram melodier, och Olas m�ssande om vad som �r r�tt och fel mellan l�tarna. S�, detta var en riktigt bra spelning, men f�r de mest inbitna fansen h�nde ingenting nytt. Internationellt Efter spelningen droppade publiken av r�tt snabbt, utom de mest partysugna som tog sig in p� KBs bar �Vinyl Bar�. Jag och mina v�nner bekantade oss �ven med n�gra l�ngv�ga Arkfans, bland annat fr�n Polen, Danmark och Finland! The Ark �r tydligen stora nu, och st�rre ska de bli. H�rn�st ska de spela i England och Italien och vi f�r hoppas att de tar Europa med storm! |
 |