Phoenix, torsdag 17.00, Atlantis
Text & foto: Lisa
Jag har h�rt s� himla mycket bra om det h�r bandet, men jag har egentligen aldrig h�rt dem. Jag trodde att de skulle vara lite h�rdare, jag hade m�lat upp en ljudbild n�ra The Strokes i huvudet, s� d�rf�r blev jag positivt �verraskad n�r dessa fransm�n stiger fram med akustisk gitarr. Ackeguror i sk�na popl�tar brukar jag falla f�r, men tyv�rr inte den h�r g�ngen. Det �r mest likadant hela tiden. Det h�nder inte s� mycket p� scen, men det verkar inte publiken bry sig om, f�r de �r med till 100%. Jag h�rde mer �n ett �Vive le France!� under de fyrtiofem minuterna som konserten h�ll p�.
Att befinna sig i Atlantis k�nns ungef�r som att befinna sig i ett j�ttelikt akvarium, eller kanske p� botten av ett hav. Det �r en mycket mysig scen som senare p� natten f�rvandlas till ett dansgolv. Lite tr�kigt �r bara balkarna som h�ller upp t�ltduken. De skymmer sikten till scenen och det �r nog inte s� kul att hamna bakom en s�n p� sitt favoritband. � andra sidan �r det v�ldigt bra att det bildas g�ngar bakom dessa balkar, om man vill ta sig ut genom folkmassan n�r man ser en h�ndelsel�s konsert. |
