| En kv�ll i synthpopens tecken Text: Lisa F�r att citera en gammal amerikansk collegefilm jag s�g en g�ng: �Melissa �r det b�sta som har h�nt v�rlden sedan uppfinningen av f�rdigskivat br�d�. Byt ut �Melissa� mot �Melody Club� och du har min st�ndpunkt. Jag har l�ngtat l�nge efter lite synthpop och Melody Club �r alltid grymma live. Faktum �r att de �r grymma p� skiva ocks�. Och i intervjuer. Och p� signeringar. Och p� bild. Ja, ni h�r att jag helt enkelt tycker att Melody Club �r grymma, och jag har inte sett dem live sedan i februari. Gl�dje och miserabel ljudteknik Det f�rsta jag l�gger m�rket till n�r Melody Club kommer inspringandes p� scen �r att gitarristen Erik Stenemo ler. Jag har aldrig sett honom le f�rut, och jag t�nker att detta b�dar f�r en bra spelning. Det �r jobbigt att beskriva bra spelningar. Det blir alltid samma ord man anv�nder, samma uppl�gg och n�r man har anv�nt �m�rdande bra�, �totalt kn�ckande� och �absolut fantastisk� om flera olika l�tar i tidigare reportage k�nns uttrycken lite slitna. Men va fanken. �Covergirl� �r m�rdande bra, �Angeleyes� totalt kn�ckande och �Palace Station� absolut fantastisk. Det �r inget att g�ra �t. Framf�r Pampas blir det en s�dan alls�ng att Stoffe (f�r att anv�nda �nnu ett slitet uttryck) b�r fundera p� att ta �ver Skansen n�r Lasse Berghagen hoppar av. Trots en miserabel ljudteknik rockar Melody Club omkull Hultsfred. Alla i bandet verka sjuda av gl�dje, och om det �r gl�djen �ver att spela s� bra l�tar, att spela f�r en s� stor publik eller att spela p� Hultsfred l�ter jag vara osagt. Bra �r det, eller kanske jag b�r anv�nda ordet grymt f�r att beskriva den h�r spelningen. Melody Club �r ju som sagt grymma. Mot nya m�l Men Melody Club har jag sett tidigare, och jag kommer att se dem igen v�ldigt snart. S� jag l�ter mig dras med till en once in a lifetime-upplevelse, eller r�ttare sagt till Hawaii och Dave Gahan. Jag �r inget Depeche Modefan, jag har faktiskt aldrig lyssnat p� dem, men mina kompisar propsar p� att vi ska st� l�ngst fram. Det �r ju DAVE GAHAN! Nja Det spelar inte s� stor roll att jag har slut p� superlativ och s�tt att beskriva fantastiska l�tar p�. F�r jag beh�ver inga s�dana ord till den h�r spelningen. Som jag skrev om The Hives: en bra liveartist �r bra �ven om man inte kan l�tarna. Jag tycker inte att Dave Gahan �r speciellt bra live. Allts�, missf�rst� mig inte nu. Han g�r s�kert kvalitativa l�tar, sjunger skitbra och �r bra p� scen. Hade jag varit professionell hade jag s�kert hyllat Dave bara f�r att jag skulle ha varit tvungen, bara f�r att Per Bjurman tycker att han �r bra och bara f�r att han �r s� j�vla stor. Men lyckligtvis �r jag inte professionell och kan d�rf�r skriva vad jag tycker utan att f� Aftonbladets l�sare p� mig. Jag tyckte inte att Gahan var d�lig, jag tycker s�llan att musik �r d�ligt, men han hade helt enkelt ingenting som engagerade mig. Sedan f�r han vara hur stor han vill. Men hey, jag �ngrar inte att jag gick ifr�n Melody Club f�r att f� en bra plats. Jag stod l�ngst fram och lite senare ringde min kompis och sa att hon hade sett oss p� ZTV. Whiii, jag �r en k�ndis! |
 |