| Om man vill se n�got nytt p� Roskildefestivalen, d� �r det p� Ballroom-scenen man ska h�nga. N�r de st�rre scenerna till st�rsta delen befolkas av v�steuropeiska och nordamerikanske best-sellers s� fylls Ballroom med artister fr�n andra delar av v�rlden som man i de flesta fall aldrig h�rt talas om, men som inte �r ett dugg s�mre p� grund av det. Tv�rtom. N�stan varenda konsert �r en lycktr�ff av sprakande energi och musikgl�dje. Text: Bodil Markendahl Gogol Bordello spelar musik av serbisk och judisk tradition och �r berikad med en man i enormt ljusgr�tt sk�gg som �r en av de skickligaste fiolspelare jag sett samt en energisk s�ngare i 50-�rs�ldern i bar �verkropp och ridbyxor som galopperar runt p� scenen som en galning. Publiken jublar och r�jer loss p� ett s�tt som f�r Metallica borta p� stora scenen att bli avundsjuka. Efter det tr�der Salif Keita och hans band fr�n Mali upp p� scen och bjuder p� sk�ns�ng och rytmiska trummor. H�jdpunkten �r d� k�rs�ngerskorna d� och d� helt utan f�rvarning byter sina b�ljande armr�relser mot frenetisk dans med h�ga kn�n och skakande h�fter i tempo s� snabbt att man inte tror sina �gon. Publiken jublar igen. Det �r succ� p� succ�. Argentinska Karmelo Santo spelar medryckande ska och vinner �verl�gset t�vlingen om festivalens st�rsta dreads. Brasilianska Carlinos Brown f�r publiken med sig i sv�ngande latinamerikanska rytmer och s� forts�tter det. Bara �mmande f�tter s�tter stopp f�r upplevelserna. Dock, hur m�nga bra band som �n spelar p� Ballroom och hur mycket solen �n skiner d� det sp�regnade f�rra �ret s� finns det alltid en fr�ga som alltid l�gger lite skugga �ver de flesta festivaler: Var �r flickorma? De flesta som kliver upp p� scenerna, de flesta som f�r gitarren p�h�ngd utav en roddare, de flesta som f�r skrika "Hello Roskilde", �r m�n. Det �r dom som spelar p� de afrikanska trummorna och som vr�lar i mikrofonerna. Jag k�nde hur ett litet hopp t�ndes i br�stet n�r danska h�rdrocksbandet Baby Woodrose s�g ut att ha en kvinnlig gitarrist, men det var bara en kille i tv� tofsar och kjol. En hastig titt p� dem som spelar p� Orangea (den st�rsta) scenen visar p� endast en tiondel band med kvinnliga medlemmar. Utslaget p� alla scener blir det s�kert f�rre. Varf�r denna tjejl�shet? Jag v�grar tro p� att det �r f�r att tjejer �r mindre intresserade av musik eller s�mre p� att spela gitarr, som en del verkar tro. Alla beh�ver trots allt f�rebilder. F� tjejer p� scen f�der f� tjejer p� scen, s� �r det. Dock finns det sj�lvklart undantag. Isl�ndska Bj�rk, som g�r musik som ingen annan och har en r�st som ingen annan, f�r �ran att avsluta festivalen p� Orangea scenen. Nina Persson frontar The Cardigans med glans och s� k�rs�ngerskorna fr�n Mali s�klart, med sin energiska, lyckofyllda dans. B�sta nykomlingen p� festivalen �r Satirnine, ett garagepunkband best�ende av fyra tjejer. Vr�lande, r�jigt och med en s�ngerska i bleka jeans och sladdrig t-shirt. Jag blir f�rbannad p� mig sj�lv f�r att jag blir f�rv�nad �ver att se ett par br�st bakom bas-axelbandet, men lycklig �ver att det finns dom som f�r mig att komma �ver den k�nslan. |
 |