| Det h�r �r ingen rescension. Det �r bara en dagbok. Och den �r helt sann. Text: Lisa N�r jag ser Radiohead p� fredagen, vid halv tolv p� Hawaii �r jag inte p� speciellt bra hum�r. Jag har tappat bort alla mina kompisar, folk verkar tycka att jag �r osynlig f�r alla knuffar p� mig trots att det finns yta som l�mpar sig alldeles utm�rkt f�r g�ng runtomkring mig, utom till h�ger om mig f�r d�r st�r en j�ttesnygg kille som jag inte v�gar prata med. Dessutom �r mina skor olika h�rt knutna och jag hittar inte honom jag ska intervjua. Kort sagt � allt �r perfekt f�r en stunds Radiohead. Jag st�r l�ngst bak och skymtar n�gra figurer l�ngt framme p� Hawaiiscenen. D�rifr�n kan man inte h�mta mycket, s� jag b�rjar ist�llet kolla p� sk�rmen som �r uppsatt bakom ljudtekniksb�set. Radiohead passar utm�rkt till min sinnesst�mning och drar ner mig i en stor sj� av sj�lv�mkan. Efter ett tag tr�ffar jag en osynlig man. Fast efter ett tag visar det sig att han inte �r osynlig p� riktigt, det �r bara s� att han har kommit �ver en osynlighetsmantel. Han har ett �rr i pannan och heter Hasse Potter. Vi pratar politik ett tag och han tycker att barnbidragen ska vara inkomstbaserade. Jag h�ller med honom. Staten borde inte gynna de rika. Det kan t�nkas att bandet spelar min favoritl�t �Creep� n�r jag pratar med Hasse. Jag vet inte riktigt. N�r Hasse har g�tt dansar jag tango med n�gon och sedan g�r jag till mitt t�lt och sover. Klockan �r halv ett. Jag k�nner mig som jordens st�rsta nolla och Radiohead f�rst�r mig. Jag lyssnar p� dem i min bandare och jag tycker att de �r bra. Men hur det var med spelningen vet jag inte riktigt. Den var lite s�sig, men den passade bra just d�. Ibland tvivlar jag p� att jag passar som skribent. |
 |