En vän, Susanne, kommer till dig och ber om hjälp eftersom hon under lång tid blivit förtalad, ofredad och kränkt av en av sina grannar. Den som ofredat din väninna visar sig vara en politisk gruppledare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, nämligen Birgitta von Nandelstadh, med uppdrag i sociala delegationen och dessutom nämndeman i Stockholms tingsrätt. Politikern Nandelstadh (mp) som injagat skräck hos din vän Susanne, har även hon varit din vän sedan flera år.

Jag tog kontakt med Birgitta von Nandelstadh. Jag frågade om jag kunde vara till hjälp att reda ut granntvisten. Nandelstadh undanbad sig all kontakt med Susanne, som hon förtalat och kränkt. När Susanne, som ofredats och kränkts av politikern Nandelstadh, berättat hela sin historia för mig tog jag hennes parti eftersom hon var den svagaste av de två.

Birgitta von Nandelstadh hade som slutkläm på sin långvariga terror mot Susanne tagit kontakt med en läraren till Susannes dotter och därefter anmält Susanne till socialtjänsten. Birgitta von Nandelstadh "informerade" socialtjänsten att Susanne sammanbodde med en alkoholmissbrukare och att det kom kända missbrukare till hemmet. Birgitta von Nandelstadh "informerade" socialtjänsten att Susanne "hade missbruksproblem som verkade ha ökat sista tiden". Det behöver väl inte tilläggas att läraren efteråt var helt förtvivlad när hon insåg att hon låtit sig luras av politikern Birgitta von Nandelstadhs metoder att inhämta favörer i en privat konflikt.

Vad kunde man göra sedan socialtjänsten inte funnit några brister i Susannes levnadsförhållanden och att något missbruk inte förekom? Vad kunde man mer ha gjort sedan socialtjänsten försökt ordna ett möte med Nandelstadh och Susanne för att reda ut granntvisten, där Nandelstadh dock avstod från att under ordnade omständigheter möta sin granne Susanne. Vad kunde man ha gjort sedan även jag vid två tillfällen försökt samma sak som socialtjänsten: Nämligen att ordna ett möte för att reda ut förhållandena! Vad kunde vi mer ha gjort än det vi gjorde när vi visste att det var Birgitta von Nandelstadhs egna sociala närförhållanden hon egentligen borde ha anmält, eftersom där förekom både knark, våld och grov kriminalitet.

Susanne och jag informerade en journalist på tidningen Mitt i Söderort och "lade alla fakta i ärendet på bordet". Två dagar efter publiceringen fick Susanne sitt sovrumsfönster krossat av en sten mitt i natten. Ytterligare tre dagar senare avlossades två skott med hagelgevär genom min lägenhetsdörr. Ammunitionen var grovt varghagel. Birgitta von Nandelstadhs yngste son, förbrytaren Julius Knuts, sköt sönder min lägenhet för att skrämma oss till tystnad.

Någon uppföljning av artikeln i Mitt i Söderort om Birgitta von Nandelstadh blev inte av. Tidningen Mitt i Söderort hade med rena maffiametoder blivit effektivt tystad. I stället förflyttades fokus mot fönsterkrossning och mordförsök. Men om någon nu tror att det blir tyst om Nandelstadh, för en vettvillings skull, tar man helt fel! Skriker man tillräckligt högt ... så hör alla!

ETT STORT TACK

till tidningen Mitt i Söderort som hade modet att våga skriva om politikern Birgitta von Nandelstadh den 27 maj, 3 juni och 10 juni 2003 trots att det fanns en hotbild och stor fara i detta i och med att Nandelstadhs son Julius Knuts redan under våren 2003 visat sig vara en ung man utan förmåga att förstå konsekvenserna av sina handlingar.