| Tillbaka till Sinai. D� Mose i Deuteronomium 9 erinrar folket om h�ndelserna som har skett tidigare under �kenvandringen s� h�nvisar han �ven i f�rbifarten till det som han gjorde med tavlorna: Jag grep de tv� tavlorna och slungade dem ifr�n mig med b�da h�nderna och slog s�nder dem inf�r era �gon. Kanske blev detta sagt i f�rbifarten men f�r en midrashist �r det en viktig utsaga. Om man tycker att Guds utvalde profet inte kan ha slagit s�nder det utan vidare mest v�rdefulla som en m�nniska n�gonsin har haft i sina h�nder, skrift skriven av Gud sj�lv, s� b�rjar man l�sa texten p� nytt, och f�r eller senare undra �ver syftet bakom vissa detaljer. Varf�r betonar Mose att det h�nde �inf�r folkets �gon�? Varf�r s�rskilt omn�mna detta? N�gonting avvikande m�ste ha �gt rum, ett under kanske, eftersom han n�stan tycks fr�ga: �Kommer ni ih�g vad som skedde d� inf�r era �gon?�. Och varf�r p�st�r Mose att han grep vid tavlorna � var de inte hela tiden i hans h�nder d� han kom ner fr�n berget? Och s� f�r vi l�sa f�rklaringen i midrashen: Han s�g p� dem och m�rkte att skriften hade flugit bort. S� sade han: Hur kunde jag ge till Israel tavlor som �r v�rdel�sa? Jag skall i st�llet ta och krossa dem. (Avot deRabbi Natan 2) Detta ger samtidigt f�rklaringen till att han m�ste gripa tavlorna med b�da h�nderna, tavlorna som han redan bar. Han n�mligen inte bara grep dem, utan han k�mpade f�r att inte tappa dem. De var ju tv� stora tavlor som ingen m�nniska skulle ensamt kunna b�ra ner fr�n berget. Enligt traditionen v�gde de lika mycket som 40 s�destunnor var. Om�jligt allts�. Men midrashen i Talmud Jerushalmi ger svaret. Det var tack vare de gudskrivna orden i dem som de hade gjorts b�rbara. De himmelska orden drog dem upp�t. Och nu, n�r orden fl�g bort blev ocks� tavlorna lika tunga som vilka stentavlor som helst. Tavlorna v�gde 40 se�a var, men skriften bar dem upp. N�r skriften fl�g iv�g, blev de f�r tunga f�r Moses h�nder och f�ll och krossades. (Talmud Jerushalmi Ta?anit 4:5) S� egentligen halkade tavlorna ur hans h�nder. S� m�ste det ha g�tt till, ty i midrashtolkarens tankev�rld kan Herrens utvalde sv�rligen t�nkas g�ra sig skyldig till att f�rst�ra skriften som Gud sj�lv har ingraverat. Alla var dock inte av samma �sikt. Enligt v�r gamla bekant, Rabbi Aha, slog Mose med vett och vilja s�nder lagtavlorna. Han krossade dem, inte f�r att hans skulle ha varit s� v�rst hetlevrad, utan d�rf�r att han var s� vis och fj�rrsynt. Han f�rstod att s� l�nge som israeliterna inte skulle ha sett n�gon skriven lag, s� skulle deras Fader i himlen inte heller st�lla dem till svars f�r deras �vertr�delse. Och f�r det tackade Herren honom. P� det h�r s�ttet t�nkte Mose: Om jag jag inte krossar lagtavlorna, skall Israel inte ha n�got hopp om framtid, ty det s�gs: �Den som offrar till andra gudar �n Herren skall vigas �t f�rintelse� (Ex 22:20). D�rf�r slog han dem s�nder, och sade till Gud: �De visste inte vad som stod skrivet i din lag�. (Exodus Rabba 46:1) S� blev de som nyf�dda barn, och vandringen kunde forts�tta mot det utlovade landet med sk�rvorna av de s�nderslagna tavlorna i arken, och de nya i Tabernaklet. Tankem�ssig akrobati vid bibeltexten, m�nne, det h�r som Rabbi Aha idkar med sina kolleger? Att F�rbundet bryts och �nd� �r giltigt �r f�rst�s en paradox. En kristen bibell�sare borde �nd� inte vara s� �verraskad. Vi har h�r Gud och Guds son Israel som han, s�som det s�gs genom profeten Hosea (11:1), har kallat fr�n Egypten. Att Gud f�rkastar sin son, som han kallat fr�n Egypten (se Matt 2:15) f�r ett m�rkrets �gonblick, t.o.m f�rbannar honom (och g�r honom till ett med synden) och �nd� har honom k�r och l�ter honom komma in i h�rligheten � l�ter bekant, inte sant? P� Sinaibergets branter upplevdes allts� de avg�rande stunderna med tanke p� F�rbundets fortbest�nd, men s� kom en ny dag och storyn fick forts�tta. Kanske dock inte f�rst och fr�mst p� grund av de m�ngahanda nya aspekterna som midrashtolkaren kunde se bibeltextens antydningar vittna om, utan p� grund av att Gud �lskade sitt barn. Detta �r n�mligen den trygga slutkl�mmen som den tidiga judendomens magnum opus, Talmud, ger efter alla dessa dryftningar: �Kan modern gl�mma sitt sp�dbarn?� Nej, det kan hon inte. (Berakhot 32b) Ni som har f�ljt Wagners �ventyr vet att han �r en of�rb�tterlig stympare, en verklig tr�skalle, och �nd�, f�ljande morgon, v�ntar frukosten dukad p� bordet. Inte d�rf�r att han skulle ha f�rtj�nat det, utan d�rf�r att hon har valt honom och har honom k�r. Tillbaka till f�rsta sidan |
|||