Queer betyder ursprungligen konstig eller underlig p� engelska. Det har b�rjat anv�ndas fr�mst av homosexuella av olika sk�l, men kan �nd� ses som ett samlingsnamn f�r alla som avviker fr�n traditionella heterosexuella levnadsm�nster (vilket inte utesluter att �ven personer som �r heterosexuella i den strikta sexuella betydelsen kan vara queer). F�r en del m�nniskor �r det v�ldigt rebelliskt att kalla sig queer,se h�r, f�r mig �r det inte ett dugg rebelliskt. N�r jag anv�nder ordet s� �r det dels som ett samlingsnamn, dels f�r att h�vda att den sexuella identiteten �r n�got vi sj�lva skapar f�r att l�ra oss att acceptera oss sj�lva.
En del h�vdar att sexualiteten �r en social och historisk konstruktion, jag g�r inte s� l�ngt utan h�vdar att det �r den sexuella identiteten som �r en social och historisk konstruktion. Den kan n�rmast liknas vid en kostym man s�tter p� sig f�r att se om den passar.
Det �r allts� n�got som egentligen inte existerar annat �n som ett abstrakt begrepp.
Jag tror personligen inte att man kan g�ra n�got �t vilka m�nniskor man blir attraherade av (f�r i grunden �r det ju faktiskt sj�lva m�nniskan som man blir attraherad av, inte k�net tror jag) utom h�gst marginellt. M�rker man till exempel att man hamnar i det ena sj�lvdestruktiva f�rh�llandet efter det andra, s� �r det n�got man kan bearbeta i terapi.
Jag tror allts� inte att man kan f�r�ndra sig genom egen viljestyrka s� att man till exempel bara attraheras av det motsatta k�net, n�r man fr�mst attraheras av det egna. Jag kommer h�r inte att ta upp debatten om huruvida det som brukar ben�mnas homosexualitet �r genetiskt eller milj�m�ssigt betingat, eller en kombination av b�da tv�. Det �r inte avg�rande f�r min st�ndpunkt. Om det nu �r s� att man attraheras fr�mst av det egna k�net, s� tror jag det �r viktigt att kunna identifiera sig som homosexuell genom att exempelvis umg�s med andra homosexuella. Det �ndrar inte min �sikt om att det r�r sig om n�got som jag sj�lv skapar f�r att acceptera mig sj�lv. Att vara queer �r f�r mig att ha just denna insikt om mig sj�lv.
Sj�lv s� trivs jag mycket b�ttre och k�nner mig mycket mer hemma i homov�rlden �n i heterov�rlden, men jag �r inte intresserad av att ha sex med killar. Jag har faktiskt f�rs�kt. Men det k�nns som om naturen gett mig ena halvan men inte den andra. Som teorib�g var och �r jag utm�rkt, som b�g i praktiken var jag en katastrof. D�rf�r kallar jag mig queer, sexuell gr�ns�verskridare. Jag k�nner mig s� l�ngt ifr�n hela den straighta "h�h� brudar"-kulturen som man bara kan komma. N�r jag tr�ffar straighta tycker jag oftast bara synd om dem. Det �r som om hela dera liv kretsar kring r�dslan f�r att framst� som omanlig respektive okvinnlig. Sj�lv �r jag inte ett dugg straight, �ven om jag sexuellt attraheras av kvinnor. Jag har aldrig f�rst�tt det v�sentliga i att vara manlig respektive kvinnlig. Personligen identiferar jag mig varken som man eller kvinna. Ingen har heller f�rklarat f�r mig det v�sentliga i denna uppdelning. Tack och lov f�r queer-begreppet.