Bilderna här på sidan är freewares från den här sidan:
http://www.oberlin-online.com/private/bladerunner.html
Murray Chapmans Bladerunner FAQ är den bästa:
http://anubis.science.unitn.it/services/sf/BR/faq.html
Rubriken ”Den klassiska dramaturgin” finns på sidorna 78 till 81 i vår lärobok i ämnet
Rörlig Bild A: ”Medieboken. Rörliga Bilder”. Arlöv 1998. Av Claes Jenninger.
”Dramaturgi”: Läran om hur man berättar en historia.
Den här texten ska också finnas på Internet via länken:
http://msnhomepages.talkcity.com/PetsPl/patafysik/bladerunner.htm
OBS! DENNA SIDA KOMMER ATT UTÖKAS MED MER INFORMATION OM "BLADE RUNNER" OCH PHILIP K DICK. Den klassiska dramaturgin består av ett schema, hur en historia ska vara uppbyggd, för att publiken ska förbli intresserad: Anslag, Presentation, Konflikt, Fördjupning, Upptrappning, Upplösning och Avtoning. Det är inte omöjligt att denna ordning går att ändra på. Att till exempel Presentationen kan komma efter Konflikten, eller blir då Konflikten detsamma som Presentationen?
”Blade Runner” är en mycket bra film! Filmen är regisserad av Ridley Scott, efter en roman av science-fictionförfattaren Philip K. Dick (1928 – 82)Romanen, idag klart underskattad, finns idag att köpa från bokförlaget Bakhåll, Box 1114, 221 04 LUND.
Här är en länk till Bakhåll. Där Du kan beställa boken "Blade Runner". Författare: Philip K. Dick.
Beställ
Blade Runner, Boken! I boken, mycket mer än i filmen, betonas och
definieras mera synligt och påtagligt inte bara gränsen emellan
Människa och Android (empatin), utan också emellan Människa
och Djur.
Boken kom ut i USA 1969. Filmen kom 1982. Samma år som Philip K. Dick avled.
Musiken, alltså soundtrack av Vangelis.
Till att börja med vill jag tala om mitt förhållande till denna film och filmberättelse.
Sedan vill jag använda kunskaperna jag har tillägnat mig på den här tiden, med utgångspunkt från vår lärobok. Den är, som den bör vara, både krävande och intressant! Och det vi lärde oss i Malung av manusförfattande och filmande med digital videokamera. Här är två länkar till går till hemsidor om film och innehåll i filmen ”Blade Runner”:
http://www.oberlin-online.com/private/bladerunner.html
http://www.fictava.com/page.htm?authid=1&view=bio
Är man intresserad, finns det flera länkar att fortsätta att läsa om filmen, filmens regissör och romanens författare. Men det finns också kopplingar vidare till andra ämnen och spekulationer. Jag läste några av dessa sidor redan 1996, från Murray Chapmans sida här ovan, och fann då teorin om att polisen Deckard själv skulle vara en android och replikant. Det var en bra teori, väl genomtänkt. Därför har jag använt mig av den tanken i den här filmanalysen. Såsom en tes.
Jag borde ha använt begreppen denotation, beskrivning, och konnotation, tolkning, samt några andra begrepp. Men av utrymmesskäl har jag valt att beskriva filmen, samtidigt som jag tolkar den. Har ändå försökt, när det är nödvändigt, att hålla isär när det är en tolkning och en beskrivning. Att beskriva en händelse är att svara på frågorna när, var och hur. Tolka är att förklara varför någon utför en viss handling.
Varför är Leon en android, men inte Deckard, Tyrell och kommissarien?
Jag har valt att skriva om filmen Blade Runner därför att den så mycket har både påverkat och inspirerat mitt liv. Den bygger på en science-fictionroman av Philip K. Dick. Romanen hette ursprungligen:
”Do androids dream of electric sheeps”, men efter filmens tillkomst blev titeln istället “Blade Runner”.
“Early in the 21st Century, THE TYRELL
CORPORATION advanced Robot evolution
into the NEXUS phase -- a being virtually
identical to a human -- known as a replicant.
The NEXUS 6 Replicants were superior
in strength and agility, and at least equal
in intelligence, to the genetic engineers
who created them.
Replicants were used Off-world as
slave labor, in the hazardous exploration and
colonization of other planets.
After a bloody mutiny by a NEXUS 6
combat team in an Off-world colony,
Replicants were declared illegal
on earth -- under penalty of death.
Special police squads -- BLADE RUNNER
UNITS -- had orders to shoot to kill, upon
detection, any trespassing Replicants.
This was not called execution.
It was called retirement
LOS ANGELES
NOVEMBER, 2019”
Denna text inleder filmen…
En kort beskriving av filmens yttre händelser:
Los Angeles år 2019. Företaget Tyrell tillverkar androider, eller replikanter, som de kallas i filmen. Replikanten är tillverkad som en mänsklig avbild, men betraktas såsom en ägodel, ett objekt, ett föremål och en robot. Dess känslor och reaktioner är simulerade. Det är av stor betydelse för replikantens vardagsliv att den tror att den har ett eget, självständigt liv. Men alla dessa minnen, känslor och upplevelser är alltså bara fiktiva. De ingår som en del i produkten. Den är programmerad med sina barndomsminnen, känsloreaktioner och personliga smak. Replikanten är, kan man kanske säga, en konstgjord, vuxen, komprimerad mänsklig avbild med en livstid på totalt fyra år..
”Replikanter” testas av s k ”blade runners”, för att ”återkallas”, dvs dödas.
Filmen börjar med att replikanten Leon utsätts för ett replikant-test. Det har gått ut ett larm till polisen att fyra replikanter;
Roy, Zhora, Leon och Pris har rymt. De är alla av Tyrells Corporation modell Nexus 6. De har flytt ifrån en planet ute i rymden där de har haft olika funktioner. Varje replikantmodell har konstruerats efter med vissa egenskaper för att svara emot några av Människans och mänsklighetens behov. Nexus 6-modellen har en levnadstid på totalt fyra år. Roy, Zhora och Pris är tillverkade år 2016.
Den första scenen består alltså av Leons Voight-Kampff-test. Har replikanten Leon förmåga till att känna empati, medkänsla och inlevelseförmåga, eller är han en replikant?
Det är en polis, en ”blade runner”, Holden,som utför testet.
Totalbild av den skumma, trista kontorslokalen. Testet går ut på att polisen ska ta reda på om personen framför honom är en replikant och alltså har rymt, eller inte. Helbild av polisen Holden och Leon. Närbild av Leon.Om svaret är positivt, har polisen rätt att ”återkalla” replikanten. Detbetyder i handling att polisen avrättar replikanten. Men eftersom replikanten är ett tillverkat föremål finns det heller inga sådana skam- eller skuldkänslor hos polisen som utför avrättningen. Replikanten är felkonstuerad och fungerar inte längre i sitt sammanhang och ska därför förstöras.
Presentation: Med Leon sittande framför den konstiga svarta projektorn i en dimmig och förorenad kontorsmiljö, polisstationen, i en förslummad megastad, i spänt stiltje, övergår scenen snabbt till ett kaos när Leon ställer sig upp och skjuter med en revolver och avrättar bladerunnern Holden istället.
Voight-Kampff-testet går ut på att blade runnern ställer en apparat emellan sig själv och replikanten. Apparaten mäter replikantens reaktioner genom att den är riktad emot replikantens iris. Vid en reaktion reagerar irisen och den testade människan har känt något.
Empati inför ett påstående i Voight-Kampff-testen. Polisen läser frågor för människan och människan ska svara med inlevelse och känslor och om människan svarar fel eller inte visar något känslomässigt engagemang i frågan, ”återkallar”, avrättar, polisen replikanten framför sig.
Fram till skottet är de flesta bilderna närbilder på ansikten, extrem närbild på ögats iris, genom den konstiga testapparaten, lite av rummet och Leons reaktioner. Bladerunnerns ansikte ser man vid ett tillfälle rakt framifrån, men med en stark skugga över ansiktet. En anonym polis som blir skjuten snabbt och brutalt.
Bild av några gator i staden och byggnaden där polisens kontor
ligger. Reklamskyltarna med ”OFF WORLD” och ansikten i 
rörliga dataanimationer som uttrycker positiva känslor i en
kall och anonym verklighet.
Alla replikanter är serietillverkade med serienummer, modell och ett egetnamn. Replikanten ska alltså uppleva sig vara mänsklig. Roy, som är Antagonisten, är döpt till Batty, har serienummer N6MAA10816. Han är igångsatt den 8 januari år 2016. Han tillhör stridsstyrkan för Civilisationen, Försvaret. Han har nivå A både fysiskt och psykiskt.
I den första scenen klarar replikanten Leon inte testet. Istället för att bli återkallad av polisen, skjuter replikanten Leon bladerunner-polisen Holden.
Bladerunnern Deckard, spelad av Harrison Ford, har bestämt sig för att säga upp sig. Deckard är huvudpersonen, replikanterna är antagonisterna och de hinder som för handlingen framåt. Deckards chef, Kommissarie Gaff är Den Drivande Karaktären.
Konflikt: Det är Poliskommissarien som ställer Deckard inför ett svårt val; att antingen själv bli arresterad, eller att inte säga upp sig och bege sig ut i staden för att finna och återkalla fyra replikanter som ska finnas där. Kommissarien skulle på det sättet kunna vara Antagonisten. Hade filmen varit en psykologisk thriller av Alfred Hitchcock, istället för en amerikansk aktionfilm av Ridley Scott, hade Kommissarien varit Antagonisten. Men nu blir han istället den Drivande Karaktären som för handlingen framåt genom att vara Deckards domare. Det är alltså Kommissarien som godkänner Upplösningen. Detta är av en speciell betydelse för just filmen ”Blade Runner”.
Replikanterna är två män och två kvinnor. Huvudantagonisten Roy spelas av Rutger Hauer.
De fyra replikanterna har rymt från en annan planet. Eftersom planeten Jorden är överbefolkad, är människor på väg att flytta ut till andra planeter. De som flyttar ut är vanliga människor. De som blir kvar är de som fortfarande fyller en funktion på Jorden, eller som inte har fått tillstånd att resa ut till rymdens nya kolonier. De är inte fullvärdiga medlemmar av samhället. För att formulera filmens Problem enkelt:
Vem är inte en fullvärdig, representativ, människa och vem har rätt att döma en annan levande varelse?
Under hela filmens yttre händelseförlopp, i form av en aktionfilm, kan man ana en hel del existentiella, religiösa och kristna frågor. Filmens titel skulle kunna syfta på just den hårfina skillnaden, den rakbladsvassa eggen, som skiljer en Människa från alla levande varelser som Människan gjort sig till herre över. Herre och Slav. Herre eller Slav. Vem har rätt att leva sitt liv?
Är bladerunnern Deckard en replikant? Född, eller designad av en genetisk ingenjör?
Deckard som vill säga upp sig. Samtalet emellan den vite undergivne och utslitne Deckard och hans polischef, en liten listig japan, som utstrålar förakt, listighet och känslokyla.
(Denna ”rasistiska” polarisering finns medvetet med i flera av Dick’s verk. I sf-romanen ”Mannen i det Höga Slottet” befinner vi oss i en verklighet där nazistiska Tyskland, tillsammans med Japan, vann det Andra Världskriget. De har delat USA emellan sig i ett Öst-USA och ett Väst-USA, där Väst lyder under Japan och Öst under Tyskland. Kanske ville Dick på detta sätt vända på våra invanda föreställningar ett antal gånger…)
Deckard får en beskriving av de fyra rymda replikanterna och beger sig till Tyrells företag för att träffa den genetiska ingenjören, geniet och företagsägaren Tyrell.
Tyrell är en kall man med det totala intresset för lyckade produkter. Deckard försöker att se vad som döljer sig bakom alla dessa teorier och konstruktioner. Tyrell visar en konstgjord uggla som flyger iväg. Han kallar in sin sekreterare, Rachael (Sean Young), och låter Deckard göra empati-testet på henne.
Det visar sig att hon är replikant, men hon vet inte om det. Det är här Deckard träffar henne för första gången och blir förälskad i henne. Det är egentligen en mycket viktig händelse. Hon har också en betydelse som Drivande Karaktär och på sätt och vis Huvudperson. Är Deckard replikant? Vet han om det? Vet någon annan i så fall om att han vet? Vet kommissarien om att han vet? Vet replikanterna om att han vet?
Tyrell förstår att Deckard fått ut rätt svar genom testet och testet är Tyrells utmaning. Att inget test ska kunna avslöja hans skapelser. Som en gud skapar han levande varelser, men tycker de om sin skapare? Kanske Tyrell också är en Drivande Karaktär, eller Antagonisten?
Tyrell avslöjar för Deckard att Rachael inte
har någon utsatt tid. Hennes liv är inte förprogrammerat.
Denna fråga, om vem som är replikant, förstås nog inte av de flesta i publiken. De ser sannolikt inte det dubbla, paranoida, schizofrena och paradoxala spelet emellan de framträdande rollerna. Till synes, är filmen ”Blade Runner” en ytlig aktionfilm med konstiga bilder och ingredienser. Det är i mycket det som gjort den till den kultfilm som den är idag.
En sådan ingrediens är att kommissarien, Deckards chef och uppdragsgivare, viker konstiga figurer i origami, japansk papperskonst, till exempel en enhörning. Det är inte heller en slump att Philip K. Dicks författande också har blivit till andra filmer som ”Total Recall” och ”Truman Show”. Också i dem finns det en labyrintisk historia som slutar i ett icke-svar. Kanske det är det som är Svaret, med tanke på Philip K. Dick’s intresse för österländsk visdom; zen och tao.
Man kan vid det här stadiet dela in filmen i större block-avsnitt:
Deckard söker upp en adress till Leons tillflyktsort. Léon har hemma hos sig flera fotografier. Bland annat bilder från replikanternas fiktiva barndomsminnen. Deckard fotograferar replikanternas tillfälliga hem. Han tar sin spinner, svävande bil, hem till sig och skannar över ett av fotografierna till sin Esper-maskin, där han kan zooma in detaljer i rummet och även röra sig runt i ett fotografiskt, tredimensionellt rum. Deckard kan på så sätt röra sig runt i datorns tredimensionella version av fotografiet. I bildens dusch och badkar finner Deckard ett från den kvinnliga replikanten avduschat ormskinnsfjäll. Replikanten försörjer sig på att visa sig naken med ormar i en slags strip-teaseshow.
Alla fjäll har den konstgjorda ormens serienummer.
Deckard beger sig ut på den undre genetiska marknaden, där man
illegalt tillverkar alla möjliga slags repliker. Konstgjorda motsvarigheter
till levande varelser. Han lyckas spåra tillverkaren och namnet på
köparen, det vill säga under vilket namn replikanten köpt
ormen. Det är den som äger strip-teasestället som äger
ormen. Så hittar polisen Deckard fram till striptease-stället.
Han går in och finner hennes omklädesrum. Han sätter sig för att vänta, väl medveten om att han gör något han inte tycker om. Han ville ju egentligen säga upp sig från sitt arbete som bladerunner och replikantåterkallare. Hon kommer in och torkar av sig svetten efter showen. Hon slänger handduken med svett som en förolämpning på honom. Så drar hon fram en revolver, skjuter och springer. Hon springer och springer omkring i marknadsplatsens alla skumma miljöer. Att kalla detta för en multikulturell marknad är så gott som fel. Det multikulturella har blivit en gränslös blandning av allt och ingenting. Tomhet.
Deckard springer efter och jagar henne. Leon ser dem springa. Deckard skjuter efter replikantkvinnan, som träffas av skottet och far genom ett stort glasfönster tills hon landar blodig och död i skyltfönstrets krimskrams. Leon ser detta.Man kan både uppleva hans kärlek till henne och sorg över hennes död, som hans hat riktat mot Deckard och vilja till hämnd.
I denna mycket brutala och våldsamma scen finns en stark känsla av avståndstagande från våld. Hon vill inte döda Deckard. Deckard vill inte skjuta och döda henne, men måste fullfölja sitt uppdrag för att inte bli arresterad själv. Leon vill inte döda Deckard med hatar, alltså känner hat, mot Deckard för det som han gör mot henne.
Det är alltså den som besitter medkännade förmåga som har den lagliga rätten att döda den som inte kan känna medkänsla inför sin nästa. Detta skulle man kunna kalla för filmens Svar.
Men det finns två replikanter till. Eller tre? Eller fyra? Eller fem?
Av en händelse träffar Deckard på Rachael.
Det uppstår en mycket vacker och sorglig kärleksscen. Rachael
vill bevisa för Deckard att hon är en människa, en kvinna
och inte en replikant. Hon visar honom fotografierna från barndomen
och ska berätta om minnena. Men Deckard har sett dem förut och
vet vilka minnen som hör till vilket fotografi. Enligt de färdigproducerade
minnen som Tyrell har försett varje replikant med. Rachael sätter
sig vid pianot och spelar ett stillsamt kärlekstema. För att beskriva
sin sorg över en förlorad barndom och en plötslig medvetenhet
om att hon bara är en replikant. Så kysser Deckard Rachael och
ännu en gång får man bevis på att också replikanter
har känslor, så att de kan bli sorgsna, förälskade,
kära, älskande och tröstande.
En parallellhändelse uppstår. Replikanten Pris, spelad av Daryl Hannah, lever liksom de andra replikanterna där de kan. Hon försöker sova i en hög med papper och annat skräp på gatan. Sebastian, sophämtare, kommer med sin bil och ska hämta soporna som hon ligger i. Han tycker synd om henne och bjuder hem henne till sig.
Han är en Överbliven, som inte får flytta ut i rymden och ”Go Off World”. Kvar, i sin ensamhet, har han som intresse att tillverka genetiska leksaker. Han känner Tyrell och brukar spela schack med honom via videotelefonen. Pris ser sin chans att via Sebastian möta sin skapare för att döda honom.
Zhora är död och Deckard letar efter de andra. I en strid på gatan skjuter han Leon. Deckard träffar Kommissarie Gaff, som talar om att han känner till Deckards känslor för Rachael.
Det finns minst sju olika versioner av filmen Blade Runner. Den första som kom på de svenska biograferna var en version som flera menat är ”den med det felaktiga slutet”. Det skulle alltså finnas två versioner med helt olika slut.
Pris övertalar Sebastian att ta med henne och Roy till Tyrell.
Sebastian ringer upp Tyrell via video-telefonen. Sebastian och Tyrell brukar spela schack. Nu har Roy sett det schackparti som Sebastian och Tyrell spelar. Roy vet att Sebastian inte kan komma på det schackdraget själv. När Sebastian ringer upp Tyrell och bestämmer möte, för att spela schack, förstår Tyrell vad som kommer att hända. Men han accepterar det.
Pris, Roy och Sebastian reser till Tyrell Corporation-pyramiden och åker hissen upp till Tyrells takvåning. Roy och Pris leker som katten med råttan, med Tyrell. Tills Roy, i ett fadersmord, sticker ut ögonen på Tyrell och krossar hans huvud emellan sina händer. Detta är en mycket grym scen, men det finns också paralleller emellan Människan och hennes Skapare. Gud. Skulle Människan döda Gud, om hon fick tillfället?
De åker tillbaka till Sebastians våning. Nu är Sebastian rädd, men replikanterna lovar att inte göra Sebastian något ont. Detta tyder igen på att de åtminstone kan simulera empati.
Nu har Deckard fått upp spåret efter Pris och Roy. Han vet att de befinner sig hos Sebastian och att han måste döda dem. Eller att de dödar honom…
Till saken hör, om replikanternas korta liv, att Roy egentligen inte har så mycket tid och liv kvar. Det var därför som de rymde tillsammans, för att söka upp Tyrell och få ett förlängt liv.
Nu vet Roy att han har inte många dagar kvar i
livet.
Det stora huset som Sebastian bor i, ett stort fabrikshus med många våningar, är tomt. Man hör vatten som droppar och hiss och fläktar som surrar.
Deckard smyger sig uppför trapporna och finner fram till Sebastians ytterdörr. Han knackar på och Sebastian öppnar. Pris, som är en soldatreplikant, anfaller Deckard i en serie frivolter över golvet. Deckard skjuter flera skott mot Pris. Hennes kropp faller ihop, rykande. Vilket tyder på att kroppen också innehåller elektrisk spänning och maskindelar.
Deckard smyger runt i huset. Roy hör var han är, slår handen genom en dörr och tar tag i Deckards högra hand, med revolvern i. Roy knäcker ett finger för var och en av replikanterna som Deckard har dödat: ett finger för Zhora, ett för Leon och ett för Pris. Sedan släpper han Deckard och uppmuntrar och utmanar honom på att söka vidare. Deckards hand blöder och gör ont.
Deckard och Roy möts uppe på taket. Roy jagar Deckard tills Deckard håller på att falla ner från taket. Då räddar Roy honom upp igen. Så dör Roy. Hans tid är ute. De fyra åren har gått.
Roy är död. Alla replikanterna är döda. Deckard träffar Kommissarie Gaff. Deckard är fri. Han har hållit sitt löfte. Gaff vet om att Deckard har ett förhållande med Rachael. Han önskar dem inte Lycka Till. Men han säger inget annat heller. Överlåter åt Ödet att avgöra Deckards och Rachaels eventuella framtid.
Filmen slutar med att Deckard och Rachael far iväg i sin spinner-farkost uppåt norra USA, eller Canada, för att befinna sig utom räckhåll. Ingen vet hur länge Rachel kommer att leva. Men sens-moralen är: Vem vet det?
Det finns just några fina repliker i filmen. Här återgivna ur Murray Chapmans text:
Deckard: ”- Sushi. That’s what my ex-wife called me. Cold fish.”
Rachael: “- I’m not in the business…I am the business.”
Chew (genetisk designer) “- I design your eyes.”
Roy: “- Chew, if only you could see what I’ve seen with your eyes.”
Roy: “- It is not an easy thing to meet your maker.”
Roy: “- I’ve seen things you people wouldn’t believe.
Attack ships on fire off the shoulder of Orion.
I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate.
All those moments will be lost in time, like tears in rain. Time to die.”
Tyrell: “- The light that burns twice as bright burn half as long…
…and you have burned so very, very brightly, Roy.”
Sebastian: “- I MAKE friends.”
Gaff: “-It’s too bad she won’t live! But then again, who does?”
Till Victor Min e-postbox
Vem är jag? VixNya där du kanske får svar på frågan.
What is Pataphysics? This! Clicketiclick
Lite om patafysik på svenska: Patafysik på svenska Klippettiklipp
Lite mer om patafysik på svenska: Patafysik hos Rönnells Klippettiklipp
To learn more about the LifeArt group, please visit http://groups.yahoo.com/group/dickreaders
Gå med i den svenska mailinglistan om Philip K Dick's författarskap:Mailinglista om författaren Philip K Dick och hans författarskap.
Victor Rangner. I den mån som detta material, förutom bilderna, som är freeware, används, önskar jag att Ni kontaktar mig. Bästa Hälsningar! Victor Rangner den 13 april 2000. vulg. FÊTE DES POLYÈDRES. E.'P.
2000-04-03. Uppdaterad och överförd till http://geocities.yahoo.com den 2001-11-18.
