Nils G. Stenquist
av f. d. medhjälpare
Victor Rangner
Igår, den 20 augusti 2005, genom dödannonsen i Dagens Nyheter, fick jag veta att min forne arbetsgivare Nils G. Stenquist är död. Han dog den fjärde augusti efter en tid på en intensivvårdavdelning.
Strax före midsommar i år medverkade han i ett möte på Posten Frimärken där han länge aktivt verkat för utvecklingen av frimärkstillverkningen i Sverige.
Jag lärde känna Nisse första gången genom min far Oskar Rangner. De var grannar på första våningen i Malongen, Malmgårdsvägen 2A vid Nytorget. Genom deras kontakt fick jag tillfälle att göra min praktik i nionde klassen på Konsthögskolans avdelning för grafik på Skeppsholmen. Då var Nisse lärare där. Senare blev han professor för grafikavdelningen. Han hade både såsom lärare och som privatperson stor aktning för det praktiska kunnandet och den teoretiska kunskapen. Därför var han noga med att eleverna vid grafiken inte bara närde ett intresse för att bli konstnärer som människor, men också att de dagligen tränade handen och ögonen att lära sig att se och avbilda det de såg.
För Nisse, såsom jag uppfattade det, var hans intresse för bilden och bildens konstruktion och struktur viktigare än både marknadsanpassning och image.
Med utvecklingen inom datorprogram och massmedia försvann intresset hos publiken för den traditionella konstsyn som Nisse och hans generationskamrater i IX-gruppen stod för. Men tidens pendel slår lika långt åt ena hållet som åt det andra.
Nisse var, förutom konstnär, en framgångsrik administratör och maktmänniska. Något som säkert gav grogrund för avundsjuka och misstro hos andra yrkesverksamma konstnärer. Han fördelade till andra konstnärer uppdrag, arbeten och försörjningsmöjligheter och i den positionen riskerar man att drabbas av misstänksamhet och misstro. Nisse var säkert medveten om sin positions avigsidor, men gjorde säkert så gott han kunde. Han var, i mitt tycke, en generös människa som gav mer än det förväntades av honom.
Jag arbetade som medhjälpare åt honom på hans ateljé på Malongen i sex år. Jag var med och utförde skisser och arbeten inom olika projektuppdrag.
Jag arbetade också med att överföra etsningsmotiv till träsnitt, akvareller, olje- och akrylmålningar. Grafiska motiv som var i storleken 20x30 cm blev till målningar på 150x200 cm. Nisse kom och tittade, antecknade, gav anvisningar och rättade sådant som han tyckte såg fel ut. Konstigt fick det gärna bli, bara det blev det på rätt sätt.
Han tyckte mycket om system av olika slag, där systemet alltid innehöll en avvikelse som förändrade rytmen och färgen. Det var betydelsefull i Nisses konstverk att färgen pulserade. Jag lärde mig att söka både en mättnad och en överton i de färger som från början såg så lättfattliga ut.
Nisse var en rationell renässansmänniska. Han hörde på något sätt hemma i barockens och upplysningstidens humanistiska idésfär. Men såsom rationalist och upplysningsmänniska fanns också ett stort intresse för att en översinnlig, metafysisk värld inte bara var möjlig utan till och med synlig. Det var, tror jag, Nisses intention att synliggöra det andliga i en materialistisk värld.
Victor Rangner
Astrakangatan 102, 165 52 HÄSSELBY
Tfn: 08 - 38 78 53
Hässelby, Stockholm, den 21 augusti 2005
Medhjälpare åt Nils G.
Stenquist 1976 - 82