Attacs öppna flank
Eric Krebbers
medlem i den holländska antirasistorganisationen "De Fabel van de illegaal".
Artikeln publicerades först i tidningen "De Fabel van de illegaal", sommaren 2000.
I november 1999 bildades en holländsk avdelning av den franska organisationen Attac. Genom att införa en ”Tobinskatt” vill de inskränka ”spekulationskapitalets flöde”. De flesta holländska vänstertidningar (med undantag för DusNieuws) omfamnade initiativet utan kritik. I andra länder är diskussionerna om Attacs mål och analys mer vanliga.
Attac startade i juni 1998 som en reaktion på den ekonomiska krisen i Asien. Numera finns sektioner i mer än tjugo länder.
POLITISK EKONOMI
Ekonomi är ingen neutral vetenskap. Det är alltid ett politiskt val vilken
modell man väljer för att förstå ekonomins utveckling. Det relativt ensidiga
intresset i ”spekulationskapital" hos Attac och andra som motsätter sig
"ekonomisk globalisering" går väl i hop med de flesta kvantitativa
ekonomiska modeller som är på modet idag. Man fäster bara vikt vid de
ekonomiska sektorer där det finns mycket pengar. Arbetarna i de fattiga
länderna i Syd, till exempel, får oftast ytterst lite betalt, och därför
betraktar ekonomer deras bidrag till världsekonomin som väldigt litet. Samma
sak gäller illegaliserade invandrare och flyktingar. I holländska fängelser
tjänar internerna mindre än en halv dollar i timmen.
Ändå så är dessa gruppers arbete oumbärligt för vissa sektorer i den holländska
ekonomin. Till exempel skulle trädgårdsbranchen
aldrig ha klarat sig utan de illegaliserade invandrarna.
KOLONIALISM
Högervridna historiker resonerar på samma sätt, när de tror sig kunna bevisa
att 500 år av kolonialism knappt har haft något inflytande på de koloniserande
ländernas rikedom. Och visst är det sant att kostnaderna för stulna råvaror och
arbetskraft, oftast i form av slaveri, var ingenting jämfört med de priser som
betalades för varorna i de koloniala metropolerna. Men utan århundraden av
slavarbete och råvarustöld, hade vi inte haft den kapitalism vi har idag. De
kvantitativa modellerna förnekar alla förtryckta och utsugna en plats i
historien och ger äran för alla framsteg åt den rika mannen i Väst.
På samma sätt uppmärksammas sällan det obetalda eller väldigt lågbetalda
reproduktiva arbetet som framför allt görs av kvinnor.
Inte heller "arbete" utfört av naturen och förstörelsen av densamma
har någon plats i de kvantitativa modellerna. Moderna kvantitativa modeller är
därför nästan per definition rasistiska, patriarkala och anti-ekologiska. De saknar
plats för den bas som hela kapitalismens struktur vilar på.
Betydelsen av "spekulationskapital", å andra sidan, är vanligtvis
extremt överskattad i samma kvantitativa modeller. Det har uppskattats att 1500
miljarder dollar byter händer flera gånger om dagen på de rika ländernas
börser. Det är i och för sig en gigantisk summa, men till exempel de tyska
författarna Thomas Ebermann och Rainer Trampert har visat att även om andelen
"spekulationskapital" växer något, så förblir inte mindre än 90 procent
av kapitalet bundet i de rika länderna. Enligt dem är det ett politiskt val att
fokusera uppmärksamheten enbart på de resterande tio procenten. (1)
HUR UPPSTÅR KRISER?
De dominerande höger-modellerna har stor del i att
placera "spekulationskapitalet" centralt i vår analys av ekonomiska
kriser. Enligt Attac-Nederländerna, så beror såväl
försämrade anställningsvillkor, uppsägningar och minskad social trygghet på
kapitalets fria rörlighet. (2)
Den brittiska organisationen Earth First!
ser saken på rakt motsatt vis. Som en följd av arbetarnas kamp mot
försämrade villkor, tvingas kapitalet fly någon annanstans. "Bakom talet
om ”monetär instabilitet”, “dåliga låne- och handelsvillkor” och varningar från
finansmän som George Soros om det finansiella systemets farliga sårbarhet
ligger det faktum att den grundläggande orsaken till den nuvarande krisen inte
är misstag gjorda av
banker och spekulanter, utan att klasskampen lett till minskade profiter."
Den mexikanska krisen berodde, enligt Earth First!, på
zapatist-upproret, och den asiatiska krisen, som
ledde till Attacs grundande, föranleddes av en serie generalstrejker från
december 1996 till mars 1997, som koreanska arbetare genomförde då de inte
tillät ytterligare intensifiering av sin utsugning. (3)
Den modell som Attac förespråkar håller våra ögon fixerade på en penninghandel
som sker mellan de rika. Motståndet underifrån kan inte se sa saken på detta
sätt. Attac kan därför inte erbjuda vänstern ett riktigt handlingsperspektiv,
hur mycket ordföranden Van Heijningen än drömmer om
att hans organisation ska växa till en "antikapitalistisk
folkrörelse". Hans modell har helt ingen plats för det faktum att
ekonomiska förändringar är följder av kampen mellan de där uppe och de där
nere. Den kan, till exempel, bara tolka flexibilisering som något som i
kristider påtvingas en kraftlös massa. Men i verkligheten kan
"kapitalistisk strategi kan bara lyckas genom att
plocka upp vad som redan är ett vanligt beteende hos arbetarna: vägran att
kvävas genom ett heltidsjobb från skoltiden fram till pensionen, vänds till flexilisering av arbetet", enligt den tyska gruppen Wildcat. (4)
FETA CIGARRÖKARE
Som en följd av fixeringen vid "spekulationskapital", så är det
"inte längre processen av produktion och kapitalackumulation som är i
centrum för uppmärksamheten, utan grupper av inflytelserika män (och vissa
kvinnor) som förhandlar med varandra om världens framtid bakom slutna
dörrar", skrev Alain Kessi i den tyska veckotidningen Jungle
World. (5)
Men, skriver Earth First!, "profitens lag har inget
att göra med handligar utförda av några få
storkapitalister eller multinationella företag, och att uppnå den värld vi vill
ha är inte samma sak som att göra oss av med nåra
feta cigarrökare som går på hästkapplöpningar i höga hattar. Vad som betyder
något är inte kapitalisternas individuella vinster, utan tvånget och
begränsningarna som påförs genom produkation
och samhälle i detta system som dikterar hur vi ska arbeta och vad vi ska
konsumera. Demagogin om rika och fattiga och "stora" och
"små" förvirrar bara sakfrågan. Kapitalismens avskaffande betyder
inte att vi tar de rikas pengar och att revolutionärerna delar ut dem till de
fattiga, utan ett totalt kuvande av samtliga monetära relationer". (3)
Kapitalismen är en social realtion mellan alla
människor, som tvingar majoriteten att sälja sitt arbete för att överleva.
Bilden av en liten elit av spekulanter mot resten av mänskligheten skjuter
uppmärksamheten på alla andra (ekonomiska) maktförhållanden i bakgrunden. I
själva verket så profiterar de allra flesta invånarna i det rika Väst på den
billiga arbetskraften i det fattiga Syd. Och de flesta män profiterar på gratis
reproduktivt arbete, utfört av kvinnor. En antikapitalistisk analys som
fokuserar på "spekulationskapital" kan inte se patriarkat och rasism,
och kommer oundvikligen att konsolidera dessa maktförhållanden.
LE MONDE DIPLOMATIQUE
De flesta av dem som tog initiativet till att bilda Attac kom från den gamla
vänstern och den trotskistiska rörelsen, och många av dem jobbar för den
franska månadstidningen Le Monde Diplomatique(5).
Deras planer på att beskatta kapitalflöden får brett stöd från politiska och
ekonomiska eliter. Det började med den tidigare franska presidanten
Mitterand. Senare tillkom Jacques Delors (tidigare
ordförande i Europeiska Kommissionen), Boutros-Gali
(FN:s förre generalsekreterare), Barber Conable (tidigare ordförande i Världsbanken), Alan
Greenspan (ordförande i USA:s Federal Bank) och spekulanten George Soros - för
att bara nämna några. Alla förespråkar de en sådan skatt.
Samtliga politiska partier i det nederländska parlamentet stödjer också
planerna, men undantag för liberalkonservativa VVD. I oktober 1999 sade den
holländska premiärministern Kok: "Människor som äger kapital spekulerar
för mycket och är för lite entrepenörer." Enligt
honom lever vi på "en sorts vulkan"(6). Van Heijnngen och hans kollegor stödde honom, och betonade att
han borde göra mer än bara varna oss. "Det är på tiden att vår regering
höjer sin röst för ett CONSTRAINT av jordens
kapitalflöden".
PRO-STAT
En tänkbar "Tobin-tax" kommer att
inkasseras av stater eller grupper av stater som samarbetar genom FN eller IMF.
Många vänstergrupper i Frankrike gillar inte att Attac har en sådan dragning
mot staten. Enligt Michel Sahuc från Groupe La Sociale, till exempel, så är Tobin-skatten
speciellt attraktiv för den delen av eliten som vill lugna sociala spänningar.
Skatten är inget mer än en minimal förändring av systemet och de behöver bara
överlämna en oändligt liten del av sina profiter. "Skatten är ren kapitalism.
Den betyder att vi inte bara accepterar finansspekulation, utan också profiter,
utsugning och ekonomisk ojämlikhet. Den är en gest under täckmantel, som i
realiteten bara är en kontrollmekanism i kapitalismens tjänst." (7)
Belgiska Alternative Libertaire
är inne på samma spår: "Attac är inte antikapitalistiskt, utan förespråkar
reglerad kapitalism. De tror att stater är skapad för att tjäna det
gemensammas bästa, och att de nu är offer för en konspiration av
multinationella företag som berövat staterna dess makt.". I själva verket
är stater inte till för det "gemensamma bästa", utan för att i sina
områden skapa bästa tänkbara förhållanden för att kapitalet ska kunna växa
genom utsugning. Attac verkar på fullt allvar tro att inkomsterna från en möjlig
Tobin-skatten kommer att komma de fattiga tillhanda.
Enligt Alternative Libertaire så har Attac i grunden
två mål. Det vill uppmana regeringar att försöka behålla makten och att
förebygga sociala explosioner. "Det innebär att skapa nya instrument för att
reglera kapitalismens barbariska förändringar och att skydda dem mot de
radikala störningar från oppossitionen som skulle
kunna bli resultatet av dessa förändringar. Och de säger det rakt ut själv: det
handlar om att konfrontera två problem: social spänning och politisk
desperation." Alternative Libertaire skriver att
Attac aldrig har motsatt sig själva principen om profit eller den ojämlika
distributionen av rikedomarna. Tvärtom, säger anarkisterna, "Tobin-skatten
stabiliserar de utsugande förhållandena som hotas av globala finansiella
äventyr". (8)
ODEMOKRATISKT? INGA PROBLEM!
Attac kämpar inte underifrån, utan föredrar att "utvidga nationella eller
regionala staters makt att forma sin egen finansiella och ekonomiska
politik."(2) Om dessa stater är i något avseende "demokratiska",
verkar inte spela någon roll för Attac. Attac-medarbetaren Jantien Maijer
i den holländska tidskriften Dusnieuws om att vissa
asiatiska stater stänger sina gränser för utländskt kapital: "Politiken är
självklart inte baserad på vackra demokratiska principer, den är bara till för
att skydda eliten. (...) Men jag tycker ändå
det är inspirerande när mindre mäktiga länder gör sådana saker." (9)
Attac drar en skarp gräns mellan stat och kapital och säger sig vilja använda
stater för att utnyttja kapitalet. I verkligheten är de båda totalt
sammanvävda.
Groupe Nantes inom franska Federation Anarchiste ser det som "inte bara perverst, utom också
extremt farligt" att Attac ideologiskt separerar staten från kapitalet. Michel
Sahuc förvånas inte av Attacs konstiga syn på stat
och kapital, eftersom Tobin-skatten bara är ännu ett projekt som härrör från
den traditionellt stats-orienterade delen av
vänstern. De är en strömmning av teknokrater och
politiker som av tradition står i den nationella bourgeoisins
tjänst. Så "se upp", varnar han oss, "då är vi på farlig mark,
för det finns ingen klar gräns mellan denna sorts vänster och fascismen." (7)
EUROPAPARLAMENTET
I Tyskland finns en lång rad grupper som motsätter sig den typ av analys som ligger
till grund för Attacs ensidiga agerande mot "spekulationskapitalet".
Enligt Gruppe Demontage så
har detta resonemang "en öppen flank mot antisemitisk anti-kapitalism, med
tanke på en
projicering av det märkliga, obundna kapitalet på “judarna”". (10) Mer om denna öppna flank kan läsas i de
artiklar som "De Fabel van de illegaal"
tidigare skrev om ämnet den nya högern och den internationella rörelsen mot
"globalisering". (11)
Det är knappast överraskande att den yttersta högern visat intresse för de idéer
som rörelsen för en Tobin-skatt förespråkar. I januari 2000 fick ett förslag i
Europaparlamentet om införandet av en sådan skatt stöd av inte bara
socialister, kommunister och gröna, utanockså av den
yttersta högern, till exempel fraktionen kring Pasqua
och De Villiers, Le Pens uppblåsta bröder.
Ett litet franskt vänsterparti lade ner sin röst eftersom
förslaget i deras ögon var "en hyllningshymn till marknadsekonomin".
Förslaget gick i slutändan inte igenom eftersom majoriteten av
socialdemokratiska och liberalkonservativa partier röstade mot det. (12)
NU ELLER ALDRIG
Susan George, vice ordförande i internationella Attac, gav 1999 ut boken
"The Lugano report". Det är en fejkad
rapport, som uppges vara skriven av en hemlig grupp av höga vetenskapsmän som
träffats i den schweiziska staden Lugano. Vetenskapsmännen arbetar för den
finansiella eliten, som enligt boken i hemlighet regerar världen, och ger rekommendationer
om åtgärder som ska stoppa kapitalismens kris. De föreslår en kraftig minskning
av antalet människor i de fattiga länderna. George tycks i första hand vilja
skrämma sina läsare. Trots att hon själv understryker att allting i boken är
hennes
påhitt, verkar hon på allvar tro att världen styrs av en så liten elit.
"Som jag inte ska namnge för att undvika juridiska ingripanden",
skriver hon. (13)
Trots att idéerna i boken kommer från vänster och säkerligen är välmenta,
påminner de många antifascister om "Sion vises protokoll". Även i
denna bok kan man läsa en fejkad rapport om ett hemligt möte med
"visa" och rika män, i detta fall judar, vars mål är att ta makten
över världen. "Sion vises" användes av de tyska nazisterna för att
rättfärdiga sin väg till makten. "The Lugano Report"
är självklart inte antisemitisk, och den tar inte ställning mot "judarna"
på något sätt. Långt ifrån. Men tyvärr så skiljer sig
analysen av hur världen styrs inte mycket från den i "Sion vises".
Nu när vänsterns uppmärksamhet tycks flyttas från klasskamp och kamp mot rasism
och patriarkat, till kamp mot en tänkt liten och svårfångad elit av
spekulanter, blir samarbete med den yttersta högern mer sannolikt. Och ännu mer
sannolikt blir det när apokalyptiska visioner blir allt vanligare, som vi kan
se i rörelsen mot "globalisering". Det är nu eller aldrig. Susan
George: "Som en vän till mig sa, betraktande två franska
lantbrukarorganisationer tjafsa om någon relativt liten fråga:
“höger-bönder, vänster-bönder,
vem bryr sig? Snart kanske det inte finns några bönder!”"
George erkänner att samarbete med den yttersta högern är farligt. Men enligt
henne är det samtidigt nödvändigt. "I USA krävdes det högerns och
vänsterns samlade krafter för att besegra presidentens “fast-track”-befogenheter (att
skriva under frihandelsavtal utan kongressens godkännande).” (13)
Efter att ha hört vår kritik frågade hon oss retoriskt "Gör sådana
samarbeten även oss till fascister?". (14) Nej, det skulle vi inte säga,
men det är inte heller speciellt antifascistiskt. Vi kan inte se hur
kollaborering med fascister någonsin kan vara ett steg på vägen mot friare
och jämlikare värld.
1) "Die Offenbarung der Propheten",
Thomas Ebermann och Rainer Trampert
2) Handlingsprogram för Attac-Nederländerna, antaget 15 januari 2000
3) "Globalisation", Earth First. (Do Or Die
nr. 8, hösten 1999).
4) "Vom klassenkampf zur
“socialen Frage”". (Wildcat
Zirkular nr. 40/41,
december 1997).
5) "Nicht sprachlos in
november 1999).
6) "Kok pleit voor meer
“echte” ondernemers".
(Leidsch Dagblad, 18 oktober 1999)
7) "La taxe Tobin: soin
paliatif du capitalisme", Michel Sahuc -
Groupe La
Sociale. (Le Monde
libertaire nr. 1145, 17 december
1998).
8) "Attac grain du sable ou
huile dans les rouages?" (Alternative
libertaire nr. 224, januari
2000).
9) "Attac" (Dusnieuws nr. 19, february 2000).
10) "Postfordistische Guerrilla",
Gruppe Demontage.
11) Läs mer på:
12) Merkwärdige Allianzen"
(Jungle World, 26 januari 2000).
13) "The Lugano report", Susan George.
14) E-post från Susan George, 17 september
1999.