|
Inledning Stenkyrka socken Stenkyrka socken hade i slutet av 1600-talet 25 gårdar (prästgården ej inräknad) uppdelade mellan Lummelunda och Forsa ting. Hela nitton hemman var belägna inom det förstnämnda tinget. Den största av de sex gårdarna i Forsa ting var Moos, vilken ägde 12 mkl, medan Ekebys var den minsta med sina 3 mkl. De brukade 16 resp. 8 tld åker. Moos slog hela 60 msl äng, vilket är mycket i förhållande till Ekebys 12 msl. I Stenkyrka låg tingets enda kronohemman, Smidts. Under ett par av gårdarna fanns ett eller flera ödehemmans forna marker integrerade. Tysteboos 11 mkl innefattade t.ex. Hällinge tomt. Namnet figurerar redan på 1500-talet i ödegårdslistan, där det talas om Hellings gaard om 6 mkl. Under kronohemmanet Smidts fanns de ödelagda gårdarna Magsarue och Stinde. Vi vet (genom Revisionsboken) att åtminstone 3 av Smidts 9 mkl utgjordes av mark som ursprungligen tillhört socknens ödehemman. Förutom de ödegårdar som är uppräknade i listan, finns det en intressant namnindikation på skattläggningskartan som kan vara värd att studera närmare. Det handlar om en "Tomt till Broungs," vilken även Ersson nämner i sin förteckning. Linné passerade Stenkyrka under sin resa runt Gotland i mitten av 1700-talet. Han konstaterade i sin resedagbok att "jorden och åkren här på orten var lerfull" och att odlingsmarken inte blev så mycket bättre av den tång som användes till gödsel. "Här såddes vete, råg och korn, men ej havra, lin eller hampa och ärter. Vi förstodo, att folket var litet van att hantera lin," berättar Linné vidare. Liksom beskrivningen till skattläggningskartan över socknen, nämner resenären den myckna gråstenen i marken. Skattläggningskartan över Stenkyrka upprättades omkring 1696. Laga skiftet är från 1830-1831. Ödegårdslistan över Forsa ting tar bl.a. upp en Hellings gaard, belägen i Stenkyrka socken. Vid denna tidpunkt bestod ödehemmanet av 6 mkl under Tystebols i samma socken. 1653 stod en Hällings tomt öde i Revisionsboken. Mkl-antalet uppgick då till hela 11 mkl, där bl.a. 16 tld åker och 24 msl äng ingick. Skogen var god, betet ringa. Hällings hade dessutom tillgång till ag i Söiswetemyyr. Ödegården stod nu, liksom drygt 70 år tidigare, skriven under skattehemmanet Tysteboos. Vid sekelskiftet 1600 -1700 hittar vi fortfarande Hellingz Tomt öde och hävdad av Tystebols, en gård som nu gått över till att bli ett kronohemman. Ägorna som en gång tillhört den separata gården Hellings beskrivs ingående; de bestod av 9 tld och 1 ½ kpl brukad åker, 1 tld och 28 kpl åkerlinda samt drygt 5 msl ängsmark. Dessutom fanns ett par hagar samt tillgång till skog och fiskevatten vid Lickershamn. Två av ödegårdens ängar har inte återfunnits på kartan (fig.3). En intressant namnindikation kan iakttas på skattläggningskartan. Det rör sig om en oduglig åkerlinda tillhörande Hellings, men belägen vid Ekebyz Brune åker. "Brune" kan i bästa fall översättas med brunn, dvs. Ekebys Brunnsåker. Lindan låg vid Ekebyz gård och den eventuella brunnen kan även ha tillhört detta hemman. På samma plats fanns en av Hellings ängar, den s.k. Eek Enge. På skattläggningskartan står "Hellings tompt änge" inskrivet i ängen. Dessutom finns det på fältkartan en hussymbol utritad mellan åkerlindan i Ekebyz Brune åker och Eek Enge. En stensträng, en husgrund, tre malstenar samt en brya är sedan tidigare registrerade på platsen. Husgrunden uppvisar 2-3 m breda vallar och härstammar från järnåldern. (FMR nr. 37). En mindre väg leder enligt ekonomen in till området (fig. 4). Någon brunn är inte dokumenterad. Den största koncentrationen med åkrar låg S om Gräne och O om Tystebols. De kallades Heedh åker, Stumbell åker och bränden. Samtliga innehöll röd lera blandad med ör och svart mylla. Strax V därom var Nyhagen belägen, även den tillhörande Hellingz. Ytterligare en av hemmanets hagar, Gräne Hagen, låg NV om de tidigare nämnda åkrarna. Enligt ett storskifte över Tystebols bytte Heedh åker, Stumbell åker och bränden namn till Gamleåker ca 100 år efter skattläggningen. Ytterligare ett fyrtiotal år senare, i och med laga skiftet över samma hemman, bytte åkrarna åter namn och kallades då för Lilla och Stora Hejd åker. Enligt beskrivningen innehöll de lera på ör och hade en bonitet på 2-3 grader. Området omkring åkerkoncentrationen uppvisar, förutom lösfynd från sten- och bronsålder, ett röse, tre husgrunder/kämpgravar och en stensträng samt ett gravfält omgärdat av ytterligare en stenträng (FMR nr. 35, 36, 93, 139 och 144, fig. 5). Ägorna som de såg ut i slutet av 1600-talet är svåra att få grepp om, eftersom de är relativt spridda över ett större område. Fältarbetet vid Hellings Vid fältbesöket inventerades Kyrkebys 1:2>1, Ekebys 1:37>1, Gräne 1:11>1 och 1:9>2, Tystebols 1:3>3, 1:23>1 och 1:22>1. Större delen av 1600-talets "Hellings tompt änge" heter idag Ekebysänget och hävdas till viss del av hembygdsföreningen i Stenkyrka. Resterande mark av intresse är uppodlad i senare tid eller mycket igenväxt och förvildad med flertalet grova, hamlade ekar. Området rymmer röjningsrösen i varierande storlek, troligen från olika tidsperioder, samt en stensträng. Den sedan tidigare registrerade husgrunden från järnåldern är vackert beläget i den V kanten av änget. Kanske utgör kämpgraven föregångaren till medeltidens Hellings gaard. I den O kanten av änget återfanns tre terrasskanter belägna i NNO-SSV resp. V-O riktning (obj. 001-002). De mäter ca 0,20-0,30 m på höjden (fig. 6). Några hela ytor med fossil åkermark dokumenteras inte, vilket beror på det moderna åkerbrukets framfart på platsen. Marken runt den forna Ekebyz Brune åker inventerads också, men någon brunn eller bebyggelselämning upptäcktes inte. Enligt kartöverlägget med ekonomen i botten skall den hussymbol som finns utritad på fältkartan vara belägen precis i kanten mellan dagens änge och åker. En av de redan nämnda terrasskanterna registrerades här. Den N delen av det forna änget tillhörande Hellings är idag igenvuxen. Här finns också ett antal röjningsrösen samt några samlingar med större stenar (dock ej huggna). Inga lämningar dokumenterades här. Genom denna del av änget löper ett flertal vägar i olika riktningar. Vägarna, som knappt är framkomliga, finns inte med i det historiska kartmaterialet. 1600-talets Gräne hage är i stort sett uppodlad i dag. En del av den låglänta marken utgörs dock av ett vattensjukt och stenfritt impediment. Ägan skall ha legat O om den väg som bl.a. förbinder Gräne med Tune. V och NV om vägen är marken höglänt och mer lämplig för boende. Här har troligen ett änge legat i äldre tid. Lövsly och tjock mossa döljer ett flertal röjningsrösen på platsen. Lämningarna registrerades ej, eftersom de enligt kartöverlägget inte ligger inom det aktuella området. Det sista området som inventerades i fält är det mest intressanta; mycket för att de åkrar som ligger här är benämnda A, B och C i skattläggningskartan, dvs. den odlingsmark som nästan uteslutande låg närmast den brukande gården. I stort sett hela Heedh åker samt större delen av Stumbell åker (4 A och 4 B) är fortfarande i bruk. Även den forna Nyhagen är uppodlad. Ägaren till gården Smiss, Per-Erik Karlsson, berättade att platsen i folkmun kallas Hellings quior; ett namn som inte återfinns i något kartmaterial. Enligt långlivade traditioner skall en gård vid namn Hellings ha legat här. Karlsson pekade ut platsen som troligen varit bebyggd (obj. 008). Ett kartöverlägg med skattläggningskartan i botten visar att just denna plats ligger i den O kanten av Heedh åker, dvs. åker 4 A. Området är fullt med större och mindre stenhögar, samt gropar med dumpat skrot. Den mark som inte är uppodlad är ojämn och stenbunden. Hällen går i dagen på flera ställen och här har stenblock troligen har huggits ut (därav gropbildningarna och flertalet spridda stenblock i varierande storlek). Området är mycket örtrikt. Backtimjan och orkidéer växer bland hagtorn, en och rönn. På den plats där Hellings en gång kan ha legat, står en stor syren. Den sten som finns där omkring är delvis jordfast och mossbevuxen. Ett eventuellt spisröse, ca 1 m högt, uppmärksammades i objektets S del. Lämningen har ingen direkt form eftersom stenen ligger utspridd (fig. 7). Den eventuella byggnaden har legat i ett vägskäl.
Den väg som går V resp. N om objektet är forntida (obj.
009) och leder in till ett öppet område med stensträngar,
kämpgravar och ett gravfält med ett femtiotal låga rösen
och stensättningar. Den fortsätter sedan upp till 1700-talets
bränden (åkrar tillhörande Hällnings = 4 C). En
del av bränden, som bestod av sex tegar, har varit uppodlad i senare
tid, men ligger nu öde. De övriga tegarna är idag belägna
i uppvuxen eller röjd skogsmark, kant i kant med gravfältet.
Mellan Stumbell åker och den NV delen av bränden, registrerades
en stensträng belägen på en terrasskant (obj. 004).
Stängen har två avbrott och mäter sammanlagt ca 170
m. Den är belägen i NNO-SSV, O-V resp. NNV-SSO riktning. Trots
avbrotten kan man tydligt se var strängen har fortsatt, eftersom
terrasskanten löpet utmed hela objektet. Lämningen korsas
idag av en ägogräns (utgörs av ett staket). I anknytning
till stensträngen gjordes ett lösfynd bestående av en
itudelad malsten (fig. 7, obj. 003). NV om objektet finns en sänka
och marken här är i stort sett stenfri. Några fossila
åkerytor upptäcktes inte, men enligt kartöverlägget
skall en del av bränden va varit belägen på den O sidan
av stensträngen. Här finns ett antal röjningsrösen
av varierande storlek och bland dessa upptäcktes också ett
par stensättningar (på den högsta punkten i området).
Marken O om gränsen har tidigare betats, men ser idag ut att ligga
öde. Skall man tro de långlivade traditionerna i socknen låg ödegården Hellings ett antal m O om Tystebols. Platsen kallas i folkmun Hellings quior. Resterna efter den troliga bebyggelsen är belägna i kanten av den åker som i slutet av 1600-talet benämndes 4 A. Denna odlingsmark ligger perifert; både i förhållande till den vid skattläggningskartans tillkomst brukande gården, samt till övrig bebyggelse. Enligt laga skifteskartans uppgifter låg boniteten på jorden i området på 2-3 grader, vilket inte är något dåligt värde. Hellings verkar inte heller ha varit någon liten gård som skulle ha dukat under till följd av otillräcklig bärkraftighet. Frågan om varför hemmanet övergavs är mycket svår att svara på. Den hussymbol som finns utritad omedelbart S om Hellings tompt änge kan ha utgjort markeringen för en backstuga, ett torp eller liknande. Några spår efter denna står inte att finna idag. Kanske har byggnaden flyttats. Namnindikationen Ekebyz Brune (brunn?) åker gav inte heller några resultat vid fältinventeringen. Magsarue och Stinde Magsarue bestod av 2 mkl och låg enligt ödegårdslistan under Smiss gård i Stenkyrka socken. Detsamma gällde det lika stora ödehemmanet Stinde. I "Gotlands special Rächnings ock Landsbok" från 1646 omnämns två tomter hos Smitz, vilka troligen tillhört de försvunna gårdarna. Sju år senare, i och med tillkommandet av Revisionsboken, var de ägor som tillhört den s.k. Munsarfwe tompt så hopblandade med kronohemmanet Smidts mark, att det inte gick att skilja dem åt. Källan ger tyvärr inte några ledtrådar angående Munsarfwes storlek, men Stinde, eller Stende som det stavades 1653, bestod av 3 mkl. Varken namnet Magsarue/Munsarfwe eller Stinde/Stende har bevarats i kartmaterialet längre än till 1600-talets mitt. Den renritade skattläggningskartan över Stenkyrka socken ger inga namnindikationer. Materialet är överhuvudtaget mycket märkligt. I beskrivningen finns gårdarna 5 och 6 med som ett kronohemman och ett skattehemman. Båda gårdarna, Smidz och Moosz, hade över 12 tld åker vardera i sin ägo. På kartan existerar dock en enda anteckning om dessa hemman; i en liten hage strax NO om Tystebols går det bl.a. att läsa om Smids belägenhet "inne utij Skogen et stycke intet långt ifrån stoora wägen, är Eenstaka…", en beskrivning som stämmer väl överens med hagens placering på kartan. Skall man tro den renritade skattläggningskartan rymmer den lilla hagen alltså hela fyra tomter, däribland de två ödegårdarna vi söker. För att söka räta ut frågetecknet kontrollerades kartmaterialet på Lantmäteriet. Här återfanns både Smidz och Moos med tillhörande ägor i den S delen av socknen (vid gränsen mot Martebo) och Smidz ägor presenteras i fig. 8 i bilagan. Det finns inga namnindikationer under detta hemman som skulle kunna leda fram till upptäckten av ödegårdarnas belägenhet. Det fanns dock perifert placerade åkrar i förhållande till gården. Ca 400 meter SV om Smidz låg Engh åker och "ett stycke i ängz åker" samt en äng benämnd Stoor Engen. Strax NV om platsen fanns en hage kallad Fågell Hagen. Omedelbart S därom låg den "odugliga myr" som tvistades med gården Medebyz i Martebo. Enligt ett storskifte över Smits, där "Åker af gamla och nya ägor" redovisas, bar i slutet av 1700-talet detta område namnen Lillåkrarna och Storäng med Lillåker linda. Detta skulle kunna vara ett tänkbart läge för någon av de två ödegårdarna. Strax N om gården Smidz låg ett flertal tegar samt två åkerlindor; alla benämnda Ladu åker på skattläggningskartan. Vid tiden för storskiftet kallades de Mihlåker och Finsoidsåker. Trots att platsen inte ligger perifert i förhållande till gården, är namnet Laduåker intressant. Det kan vara värt att kontrollera området i fält, inte minst med tanke på att man i Revisionsboken nämner att Munsarfwes ägor redan 1653 var så hopblandade med Smids att de inte gick att särskilja. Ett tredje alternativ att inventera i fält är det som på skattläggningskartan utgör Smids största äga; Smidzskogh. På storskifteskartan kallas den Lars Larssons Smets skog. Ännu i dag är området övervägande skogbevuxet. Här finns inga fornlämningar registrerade sedan tidigare. En del av marken runt Smiss är uppodlad och den forna myren utdikad. Det skall också tilläggas att det finns en fornlämning registrerad i närheten av gården. Det rör sig om en eventuell stensättning eller kvarngrund (FMR nr. 99). Fältarbetet vid Magsarue och Stinde Vid fältbesöket inventerades Smiss 1:14>1. Ägare till gården Smiss är Per-Erik "Pricken" Karlsson med hustru. Karlsson har varit med i hembygdsföreningen i Stenkyrka i hela fyrtio är; en hembygdsförening som bl.a. intresserar sig för övergiven bebyggelse från olika tidsperioder. Per-Erik har bott på Smiss sedan nio års ålder. Barndomshemmet, vilket utgör föregångaren till dagens Smiss, ligger strax intill den nuvarande gården. Karlsson vet hur markerna i omgivningen ser ut och vad som kan tänkas finnas på dem. Alternativ tre på fältbesökslistan kunde av denna anledning strykas direkt; i skogen O om gården finns inget av intresse för detta projekt. Engh åker är fortfarande i bruk, liksom storskiftets Lillåkrarna och Storäng med Lillåker linda. Stoor Engen är igenvuxen med lövträd och sly, bl.a. ek och hagtorn. Inga lämningar återfanns i dessa områden. Omedelbart N om 1700-talets Ladu åker, dvs. på åkerlindan i densamma, ligger ett impediment om ca 3x4 m, bevuxet med hagtorn. Här ligger en samling stenar i varierande storlek, ingen av dem huggna, bl.a. röjningssten. De har, enligt Per-Erik, legat på platsen åtminstone sedan början av 1900-talet. Impedimentet dokumenterades ej, men kan vara värt att nämna. En åker som inte omtalades i inledningen är
Graan åker med sina fyra tegar strax O och SO om Smiss.
I den nordligaste tegens O hörn har det legat en stensatt brunn
om ca 1,50 m i diameter. Karlsson lade igen den för många
år sedan för att inte djuren skulle gå ned sig i den.
Brunnen låg då helt öppen. Idag är lämningen
fylld med jord och stenar (obj. 005 ). Strax N om objektet går idag en skiftesväg
som kom till på 1950-talet. I slutet av 1600-talet bredde åkrarna
ut sig även där. En drygt 30 m lång och 1-1,40 m bred
stensträng dokumenterades ca 25 m SO om brunnen och i objektets
O ände registrerades en samling stenar som enligt tradition skall
härstamma från den tidigaste bebyggelsen på platsen,
troligen en av ödegårdarna vi söker (obj.006-007, fig.
10). Byggnaden skall enligt skattläggningskartan ha legat vid de
två tvärarna ödeåker uti Graan åker, innehållande
grov röd sand. Diskussion Den numer igenlagda brunnen utgör den starkaste indikationen på att en av ödegårdarna har legat strax O om Smiss. Frågan är om det är Magsarue eller Stinde. Det ligger nära till hands att tro att det är den förstnämnda gården eftersom dess ägor redan 1653 var så hopblandade med Smids att de inte gick att särskilja. I övrigt registrerades inga lämningar på de platser som inventerades. Stora delar av de forna ägorna är idag uppodlade och spåren efter den andra gården har troligen raderats i och med det moderna jordbruket. Ett annat alternativ är naturligtvis att det rätta området inte har inventerats och att lämningarna ligger oupptäckta någonstans där ute. Den gård som brunnen tillhört låg inte perifert i förhållande till övrig bebyggelse. Jorden är, som på så många andra ställen i socknen, full med klappersten. I övrigt ger odlingsmarken tillhörande Smiss god avkastning. Möjligen var hemmanet litet och inte nog bärkraftigt i tider av missväxt, kalla vintrar och epidemier. Övriga områden av intresse I den del av Stenkyrka som låg under Forsa ting finns en intressant namnindikation på skattläggningskartan. Den utgörs av namnet Tompt åker. Ersson kallar ägan "Tomt till Broungs", eftersom ägan brukades under den befintliga gården Broungz i slutet av 1600-talet. Under gården Broungz fanns vid tiden för skattläggningen en åker och en åkerlinda med namnet Tompt åker. I odlingsmarken låg även en liten hage som kunde föda ett lamm under en dag. Ägan var ganska perifert placerad i förhållande till gården den brukades under (fig. 3). Enligt ett kartöverlägg med ekonomen i botten finns det två fornlämningar sedan tidigare registrerade i området. I det SV hörnet av åkrarna har en husgrund om 20x10 m samt ett lösfynd i form av en flintartefakt dokumenterats (FMR nr. 40 och 116). Husgrunden, som av beskrivningen att döma härrör från järnåldern, avgränsas med 2 m breda vallar. En gammal väg som leder fram till dagens åkermark går rakt genom fornlämningen. Kan detta utgöra en förlaga till den gård som i slutet av 1600-talet hette Broungz, idag Broungs, eller rör det sig om en oupptäckt ödegård? I Revisionsboken bestod den då i högsta grad levande gården Broungs av ½ skattehemman om 5 ½ mkl. Marken bestod av 12 tld åker, 16 msl äng, 1 msl starr, ag i Elinhemsmyr, två hagar och god skog. Är det den andra halvan av hemmanet som ligger vid Tompt åker? Vid en titt på ortofotot över Broungs 1:1>1 visar det sig att den forna Tompt åker fortfarande idag utgör odlingsmark, men att det finns ett par mindre skogbevuxna impediment i området som kan vara av intresse vid ett fältbesök. Åkermarken omges dessutom av större och mindre skogspartier (fig. 11). |
|
|