|
Inledning Sundre Sundres ytvidd uppgår till 2083 ha. Socknen är i det närmaste skoglös. V kuststräckan består av hedmark. Sundre avslutas I S med branta klintar. Socknens högsta punkt ligger 50 m över havet. I socknens mitt finns en dalsänka, belägen I N-S riktning, vilken omsluter kyrkan och erbjuder en god jordmån. Sundres ursprungliga bebyggelse är grupperad kring dalen. Sundra, Syndru, Sundtru och Sundris är exempel på namnformer som förekommer i olika medeltida källor. Enligt Revisionsboken fanns det i mitten av 1600-talet nio skattehemman och ett kronohemman i Sundre. Mätt I antal tld. åker var Wästergårdh störst bland gårdarna med 45 tdl åker. Den minsta brukningsenheten var Juwes, som ägde 4 tld åker. Sistnämnda hemman uppges ha tagits i bruk 1652, efter att ha legat öde I 10 år. Juuas är en av de tre gårdar i Sundre som enligt ödegårdslistan låg öde i slutet av 1500-talet. De två andra är Margette (Meistre) och Heguols. Vid tiden för Revisionsbokens tillkomst var Meistre åter ett skattehemman med bl.a. 18 tld åker och 14 mansslätt äng. På en runsten förekommer enligt Lindström namnet på ytterligare en försvunnen gård i Sundre; Marthi. Den geometriska avmätningen för skattläggning genomfördes i Sundre socken 1703-1704. Det renoveringsexemplar av skattläggningskartan som förvaras vid Lantmäteriet i Visby stämmer ej överens med beskrivningen. Anledningen till detta är att kartan korrigerades 1743. Detta har i flera avseenden försvårat kartstudierna över Sundre. Originalkartan överensstämmer emellertid med beskrivningen varför denna använts. Originalkartan är i relativt gott skick. Dessvärre saknas vissa delar och bitvis är kartan svårläst. Laga skiftet genomfördes i socknen mellan 1878 och 1879. Gården Heglous ägor uppgick enligt ödegårdslistan
till 1 mkl, vilka Sundre Fjärding skattade för. Några
namnindikationer efter Heglous finns varken skattläggningskartan
eller stor- och lagaskifteskartorna, varför ödegårdens
lokalisering förblir okänd. Kanske låg Heglous vid något
av de övriga områden som enligt kartstudier ter sig intressanta,
men saknar namnindikationer. En tänkbar lokalisering för Heglous
gård t.ex. vara det område som i föreliggande rapport
kallas Släckåcker/Brunnsåker, i SV Vamlingbo. Områden av intresse I Sundre har tre områden med intressanta namnindikationer kontrollerats. Dessa utgörs av Torkarfwe, Stenbo och Bjerghusar. Den sistnämnda lokalen tar Ersson upp i sin förteckning. Innan de tre områdena med intressanta namnindikationer presenteras
bör det nämnas att en fullständig forn- och kulturminnesinventering
av socken säkert skulle ge goda resultat vad gäller återfinnandet
av övergiven bebyggelsen från medeltiden. Landskapet i Sundre
är till karaktären mycket ålderdomligt och de förändringar
som skett sedan laga skiftet är jämförelsevis små.
Detta innebär ökade förutsättningar att återfinna
spåren efter äldre tiders aktivitet och nyttjande av landskapet
ökar. Torkarfve Ca 350 m OSO om Vännes finns tre husgrunder dokumenterade (FMR nr 15, fig. 84). Vid tiden för stor- och laga skifteskartorna kallades platsen Torkarfwe (fig. 83). Marken som under 1800-talet användes både till bete och åker, bestod huvudsakligen av grund mylla på lera, ör eller hällbotten. Boniteten varierade främst mellan 1,2- 2,3 grader. I området S om husgrunderna fanns enligt laga skifteskartan ett vattenställe med en åkerlinda. Vid besök på platsen kunde husgrunderna återfinnas, trots att deras avgränsningar bitvis är mycket otydliga (fig. 85). En av husgrunderna (obj. 0001), antogs vara rester av mangårdsbyggnad, eftersom det i dess SO hörn finns en 0,40-0,50 m hög förhöjning som sannolikt utgör lämningen efter en eldstad. Enligt Jöran Wallin ska det vid Vännes ha stått ett
tvåvåningshus under medeltiden. Kanske är det grunden
för denna bebyggelse som registrerats. Namnindiaktionen Torkarfwe
finns inte med i skattläggningskartans beskrivning; då kallas
två ägor för Hembåckern. Uppgifterna om
markens beskaffenhet skulle möjligen kunna förklara namnformen
i skifteskartorna; "…lera med mylla, god och bördig…något
grund med häll under, uti torkår skadel., dock samma jordmån."
Bjerghusar Enligt Erssons fanns det I Sundre 1574/77 en person vid namn Olluff Bierige. På skattläggningskartan finns en äga som kallades Berghusåcker, belägen 550 m SO om Västergårde. Det var sistnämnda hemman som brukade åkern vid tiden för skattläggningskartans tillkomst. Markens beskaffenhet beskrivs enligt följande: "…lera med någon svartmylla emot vägen, god och bärande." I stor- och lagaskiftes kartorna återfinns namnet Bjerghuseråker, åker- och betesmarken Bjerghusar samt skogsmarken Bjerger (fig. 86). Marken uppges i laga skiftesmaterialet huvudsakligen bestå av sandmylla på sand. Boniteten varierar främst mellan 2-3 grader. Av laga skifteskartan framgår det att ett båtsmanstorp är beläget i området. Torpet beboddes vid tiden för laga skifteskartans tillkomst av båtsman Skoge. De S delarna av området är idag en samfällighet. Inga fornlämningar finns sedan registrerade på platsen (fig. 87). Vid besök vid Bjerghusar, i huvudsak beläget på Västergårde 1:59>2, är det lätt att förstå varifrån det fått sitt namn; en klintkant, med en höjd på 15 m ö h. sträcker sig i ca 300 m i NO riktning. Bjerge är på Gotland en vanlig beteckning på en höjdrygg, motsvarande svenskans berg. Stora delar av området ovanför klintkanten är idag uppodlat. Nedanför klintkanten växer det bredbladiga gräset högt. Till stora delar har området börjat växa igen. Slånbär och nyponbuskar breder ut sig. Även fruktträd finns på platsen. Både ovanför och nedanför klinten finns plana ytor som ter sig tänkbara som tomtplatser, men inga synliga spår av bebyggelse kunde iakttagas. Endast fruktträden vittnar idag om att platsen har varit bebodd (fig. 88). Det går naturligtvis inte med säkerhet att säga att namnindikationen Bjerghusar vittnar om den plats som Olluff Bierge bebodde i slutet av 1500-talet. Det kan naturligtvis vara så att namnet enbart bär namnet efter terrängen och att ändelsen -husar/-hus inte uppkommit av att platsen varit bebodd. Om tolkningen av namnindikationen är rätt och att denna plats var bebodd under medeltiden för att sedan överges, kan man möjligen tänka sig att tomten sedermera kom att användas till båtsmansställe. Vid utseende av plats för båtsmanstorp bör en redan befintlig tomt ha varit ett naturligt val, eftersom man då undslapp det arbete som anläggande av tomt och grävning av brunn innebar. Stenbo Namnformerna Stenbo och Stenboar förekommer ej på skattläggningskartan, utan framkommer först i stor- och laga skiftesmaterialet (fig. 89). Sistnämnda material uppvisar en stor ägosplittring av området, som främst användes till åker. Stenbo är beläget i V delen av Sundre, ca 500 m V om Västergårde. Namnindikationen breder ut sig över ett ca 500x500m stort område. Från Västergårde går en väg in i området. Denna finns med både på skattläggningskartan och stor- och laga skifteskartorna. På den ekonomiska kartan kallas området NV om Stenbo för Stajnboalvret (fig. 90). O om Stenbolokalen finns ett flertal gravrösen och stensättningar registrerade (t.ex. FMR nr 55, 56 och 59). Inventeringen av det stora området som bär namnet Stenbo på laga skifteskartan koncentrerades i första hand kring vägar, eftersom det bör ha varit intill dessa en eventuell gård var belägen. Inga spår som skulle kunna indikera att platsen varit bebodd hittades. Stora delar av Stenbo är uppodlat, så rester efter even-tuell bebyggelse kan ha försvunnit i samband med detta (fig. 100). Det kan naturligtvis vara så namnet Stenbo inte alls är en indikation på att plasten har varit bebodd, utan att namnet uppstått av andra anledningar. På skattläggningskartan finns tre lammgift utritade på strax O platsen, som sedermera kom att kallas Stenbo. Ägan inom vilken lamgiften stod benämndes Nyhagen och uppges vara beväxt med tallskog. Hagen gav inte mycket bete och kunde endast föda 2 hästar. Dessutom fanns det inget vatten att tillgå. |