Inledning Othem socken

Othem bestod vid mitten av 1600-talet av 13 skattehemman, alla tillhörande Forsa ting. Dessa brukade sammanlagt 170 tld åker och slog 352 msl äng. Otemars var den största gården med sina 15 mkl, där bl.a. betesmark till tjugo hästar ingick. Det minsta hemmanet var Spillings, vilket hade 3 mkl i sin ägo. I slutet av seklet var förhållandena oförändrade i toppen. Flera gårdar hade dock tappat enstaka tld åkermark.

Ödegårdslistan redovisar för Othems socken fyra ödehemman. Två av dessa, Spillings gaard (se ovan) och Norbys gaard, återupptogs efter en tid av förfall. De övriga två heter Becks gaard och Liille fielle.

Ersson tar i sin förteckning upp ytterligare två områden av intresse. Han talar om ett par tomter; en under Barshage och en under Norrbys. Tomterna ligger strax intill de båda befintliga gårdarna.

Becks gaard

Enligt ödegårdslistan bestod Becks gaard av 3 mkl under socknens största hemman, Otemars. I Revi-sionsboken lyser namnet med sin frånvaro, men den forna gårdens ägor låg sannolikt kvar under Otemars 15 mkl.

En namnindikation finns bevarad i skattläggningskartan; Bäcksäng "… till lövskärande, eljest av god hårdvall medelmåttigt år". Genom ägan flöt ett vattendrag. Omedelbart O och NO om ängen låg en i förhållande till modergården perifert belägen åker kallad Nyåcker. Odlingsmarken bestod av sand och svartmylla. Den var tämligen god och brukades av Otemars (fig. 57).

Becksäng och Nyåker finns även med vid storskiftet ca hundra år senare. Nyåker förekommer också i och med laga skiftet. Odlingsmarken låg på grus, ör och mylla på lera och hällbotten. Flertalet lindor var stenbundna. Boniteten varierade mellan 1,6 och 6 grader med tonvikt på 1, 7 grader.

Enligt den ekonomiska kartan finns inga fornlämningar registrerade på platsen sedan tidigare.

Vid ett kort besök på den aktuella platsen konstaterades det att området idag är helt uppodlat (fig. 58). Ägan som inventerades heter Othemars 1:16>3.

Liille fielle

Liille fielle bestod enligt ödegårdslistan av 3 mkl och brukades i slutet av 1500-talet under Stora File. I Revisionsboken finns endast gården Fijle; ett skattehemman om 9 mkl.

Vid en jämförelse mellan de tre olika skattläggningskartorna som finns att tillgå över socknen, dvs. fältkartan samt två renritningar av denna, framgår att originalet skiljer sig något från de övriga två. På fältkartan finns det som troligen är Huussåcker utritad; en äga som låg mycket perifert i förhållande till den befintliga gården Fijhlä. Denna mark återfinns dock inte på de två andra kartbladen. Personen som renritat fältkartan har, enligt min mening, tolkat 11 D (dvs. Huussåcker) som 12 D, vilket i och för sig ter sig naturligt med tanke på att åkern i fråga är belägen i närheten av Otemars (dvs. gård 12). På renritningarna finns därmed två 12 D. I beskrivningen heter 12 D Gathåcker och består till synes enbart av en teg. Detta styrker därmed tanken om att en miss har gjorts vid den första och därmed även den andra renritningen. Ägan (Othemars 1:19>2) kommer att inventeras i fält.

Ännu ett intressant område att studera närmare är det som i skattläggningskartan kallas Bockåcker (idag belägen på File 1:22>1). Den har nummer och bokstav 11 A och utgör därmed den odlingsmark som brukade ligga närmast gården. Bockåcker låg ca 1,5 km från det brukande Fijhlä. Den bestod av röd sandör samt småsten och var "intet synnerligen god". Enligt kartan skall det ha funnits en hägnad runt odlingsmarken i fråga (fig. 59). En fornlämning, nummer 56 i FMR, är sedan tidigare registrerad på platsen. Det rör sig om ett gravfält med ca 40 stensättningar (fig. 60).

Dagens File är byggt i senare tid, medan platsen för den ursprungliga gården Fijhlä är obebodd. Det gamla hemmanet låg långt från närmaste granne. Vägen dit är fortfarande farbar. Av byggnaderna syns inte mer än enstaka stenar. De sockenbor jag talat med vet ingenting om gårdens öde, men av kartstudierna kan man dra slutsatsen att platsen övergivits efter sekelskiftet 1600-1700. Platsen ligger högt med en vacker utsikt över betesmarkerna och den omgivande skogen. Jag fick berättat för mig att det fortfarande växer Pärlhyasinter där om våren.

Ca 1 km NV om den gamla tomtplatsen ligger den åker som kan ha hört till Fijhlä och som i så fall benämndes Huussåcker. Odlingsmarken är fortfarande i bruk, liksom ett vidsträckt område där omkring. SV och SO om den forna åkerns sydligaste spets breder dock ett skogsparti ut sig. De vägar som löper förbi och igenom detta har en ansenlig ålder. Tre av dem finns med på skattläggningskartan, men är troligtvis mycket äldre än 300 år. Två fornlämningar finns sedan tidigare registrerade längs med en av dessa sträckor; ett gravfält och ett offerkast (FMR 79 och 211). I skogen närmast den aktuella åkern finns dock inga lämningar dokumenterade. Marken här är låglänt och något fuktig. Enstaka diken har grävts i senare tid för att avleda vatten från odlingsmarken, men dessa fåror är idag torrlagda. Marken är i stort sett stenfri och beväxt med blandskog, dock övervägande barr. Närmast den gamla åkerns S spets är marken höglänt och här växer några grova lövträd, bl.a. ek (ej hamlade). Inga lämningar registrerades här, men platsen är ålderdomlig.

Bockåker används idag till hästbete. Ägaren bor i ett hus byggt under 1900-talet, men på Fornsalen har man talat om för henne att hon bor på mark som tillhört en gammal gård vid namn File. Ägan heter fortfarande idag File, liksom marken runt om. Bockåker, samt ett stycke jord SO om denna, var inhägnat i början av 1700-talet. Av hägnaden syns ingenting (möjligtvis härrör en del stenar som ligger i den NV delen från en sådan). Var själva odlingsmarken har tagit vid ter sig naturligt; en terrasskant skär genom ägan i N-S riktning. Inom det höglänta området ligger ett gravfält gömt under mossa och gräs. Marken här har alltid lämpat sig för bete. Gräset är högt och frodigt. V om terrassen är marken plan och stenfri. Några spår efter ödegården kunde inte återfinnas. Kanske har gården stått på den plats som idag är bebyggd.

Övriga områden av intresse

Två områden som kan vara värda att inventera i fält utgörs av två gammal tomter; en under Barshage och en under Norrbys. Ersson tar upp båda dessa i sin förteckning över eventuella ödegårdar.

Tomt under Barshage

Ersson menar att den tomt som omnämns i skattläggningskartan under den befintliga gården Baszhaga i Othem troligen utgör en ödehemman (fig. 61). Inga ledtrådar ges i Revisionsboken om att så skulle vara fallet. Barsshaga hade i mitten av 1600-talet 9 mkl i sin ägo.

Intressant är att notera att den gamla tomtplatsen vid tiden för laga skiftet utgjorde betesmark och kallades Brunnshagen. Detta om något är ett tecken på att det kan ligga bebyggelselämningar, såsom en brunn, inom ägan.

Länsstyrelsens markdataprojekt lokaliserade det område strax N om ägan som enligt den digitala versionen av skattläggningskartan utgör Baszhagas ursprungliga tomtläge. En yta om 50x40 m dokumenterades som bebyggelseplats (FMR nr. 230). Eftersom inga synliga spår efter bebyggelse återfanns vid besöket, borde platsen istället ha dokumenterats som ett område med egennamn.

Enligt ortofotot över platsen är området, vilket heter Barshage 1:44>1, idag skogbeväxt (fig. 62).

Tomt under Norrbys

"En tomt vid gården, hårdvall, god" står det att läsa under gården Norbys i skattläggningskartan över Othem (fig. 63). Ersson tar upp platsen i sin förteckning, men tvivlar ändå på att tomten tillhört en ödegård. I Revisionsboken finner man ingen hjälp i frågan. Norrbys ägde vid mitten av 1600-talet 9 mkl och var en medelstor gård i socknen.

Enligt ett kartöverlägg med ekonomen i botten finns det inga fornlämningar registrerade inom ägan.

Ortofotot över platsen (Norrbys 3:1>1) visar att den gamla tomten idag är uppodlad (fig. 64).