Inledning Lärbro socken (med Gann)

Lärbro socken ligger på N Gotland och gränsar i NO till Fleringe och Rute, i O till Boge, i S till Othem samt i V till Hangvar. Stavningen av sockennamnet har varierat. Ledhubro, Lethubro, Ladhubro och Ladebo utgör alla exempel från medeltida källor. Att det är tal om en gammal kulturbyggd visar inte minst den rikliga förekomsten av hittills registrerade fornlämningar, vilka är 603 till antalet (se FMR Läsrbro).

Mellan Hangvar och Lärbro ligger en av Gotlands ödesocknar; Gann, eller Gandj som det kunde stavas under medeltiden. Med hjälp av husarbetsboken från 1574/77 går det att utläsa vilka gårdar som tillhört Gann. Dessa var Hångårdz, Oppegårds, Westninge, Tengelgårde, Nors samt Suder Vange. Av kartbilden och namnlikheten att döma, hörde sannolikt även Nor Vange till Gann. Ödesocknens kyrka övergavs sannolikt i slutet av 1500-talet. 1614 hade socknen upphört att vara en församling. Som sockennamn användes Gann emellertid så sent som 1699.

Enligt den äldre tingsindelningen hörde 19 gårdar till Lärbro/Gann. Både Angleboos och Norrwange hade 15 mkl vardera i sin ägo, men den förstnämnda gården brukade några få tld åker mer än den sistnämnda. Vid seklets slut hade dock Nor Vange gått om Angleboos och ökat från 18 till 32 tld. Möjligen kan detta bero på inköp av mark som tidigare tillhört en eller flera ödehemman. Sammanlagt brukade gårdarna i Lärbro/Gann 223 tld åker och slog 471 msl äng.

Enligt ödegårdslistan skall det i slutet av 1500-talet ha funnits fyra ödehemman i Lärbro/Gann. En av dessa, Lille Wicke, är återupptagen. Övriga tre går under namnen Nygaards, Ringued gaard och Smidsarrffue. Eventuellt hör även Lille Nors till Lärbro, men eftersom Ersson tillskrivit Hall denna ödegård, tas hemmanet upp under denna socken.

Det finns även ett antal områden som ter sig intressanta utifrån namnindikationer och uppgifter ur historiska källor. Ersson tar bl.a. upp de eventuella ödegårdarna Ala/Ahle, Garde och Trasta i sin förteckning.

Skattläggningskarta över Lärbro socken uppfördes 1694-95. När det gäller laga skiftet finns det flera skifteslag och kartor. Det material som används vid just dessa studier härrör från tiden mellan 1906 och 1912.

Nygaards

Under Norrgårde skall det i slutet av 1500-talet ha legat en ödegård kallad Nygaards bestående av 3 mkl. Även 1646 finns det en tomt under Norgarde; en tomt som troligen har tillhört det forna hemmanet. Ytterligare några år därefter, i och med Revisionsbokens uppförande, verkar alla spår efter ödegården vara utplånade. Norrgårdh var då ett ½ skattehemman om 6 mkl. Någonstans under dessa siffror finns den gamla ödegården gömd.

I skattläggningskartan under Norrgårde finns ett par intressanta indikationer att gå på. Beskrivningen över en av hemmanets hagar lyder som följer: "Qwinhagen är öde, är eljest god betesmark, är och därföre ödelagd att ingen bebor gården." Den gränsar i O till nästa eventuella ödegård; Holauser. Strax S om betesmarken fanns den skogbeväxta Nyengen (fig. 38). Det tycks ha legat en gård i hagen och kanske har namnet på ängen ett samband med Nygaards. I detta område skall vi söka efter ödehemmanet.

Inom Qwinhagen finns enligt ekonomen en naturbildning och en del av ett gravfält med stensättningar sedan tidigare registrerade (FMR nr. 560, 137). I den forna ängen har ännu ett gravfält dokumenterats (FMR nr. 136). Inga bebyggelselämningar är alltså återfunna i området.

Qwinhagen, som består av sandblandad mylla, är till 2/3 uppodlad i senare tid och omges av flertalet stora röjningsrösen. Idag betas marken. Den forna ägan ligger såväl hög- som låglänt. I områdets SV del finns ett vattendrag, vilket flyter fram genom en 3-4 m djup sprickbildning i marken. Det omgärdas av tät barrskog med enstaka inslag av lövträd. Den i stort sett stenfria marken är täckt med tjock mossa. Inga lämningar registrerades i den gamla hagen.

Nyhagen utgör till viss del åker i dagens läge. I övrigt är marken beväxt med tall, björk och lövsly. Flera diken har i senare tid grävts här för att avleda vatten från åkermarken, vilken i stort sett är stenfri och flack. Flera igenväxta vägar, en del av dem troligen av senare dato, löper genom den gamla hagen, samt mellan Qwinhagen och Nyhagen. Inga lämningar registrerades (fig. 39).

Den äga som inventerades var Stora Skälstäde 1:72.

Ringued gaard

Ringued gaard bestod enligt ödegårdslistan av 5 mkl under Västinge i Gann. Det forna hemmanets mark finns troligen även med bland Wästinges 12 mkl i mitten av 1600-talet. Den befintliga gården brukade hela 17 tld åker vid denna tidpunkt.

Under Westninge i skattläggningskartan finns inga namnindikationer att gå på. Däremot är namnlikheten med de båda befintliga gårdarna Ringvide och Rangvide belägna i Lärbro slående. Dessa båda hemman, vilka 1653 bestod av 6 resp. 4 mkl, hörde till Rute ting.

För att återgå till skattläggningskartan över Lärbro finns under Westninge en Stugåker av svartmylla och lera. Markstycket låg omedelbart S om den befintliga gårdens bebyggelse, vilket kan ha gett upphov till åkerns namn. Enligt ekonomen finns inga fornlämningar dokumenterade inom ägan. Kan ödegården ligga här? Ett annat alternativ att inventera i fält är de små åkrarna som kallades Engzåker belägna ett par km O om Westninge (dvs. perifert). Jorden innehöll mylla och ör (fig. 40). Inte heller här finns några fornlämningar registrerade sedan tidigare. I början av 1800-talet upprättades en storskifteskarta över området. I beskrivningen till denna kan man läsa om Lilla ängsåker och Ängsåkertäppan. Dessa motsvarar exakt 1600-talets åkerstycken. Den forna Stugåker kallades dock Leråker. Vid bägge ägorna finns stensträngar utritade på kartan. Ängsåker förekommer även i laga skifteskartan och boniteten låg på 1-5 grader (lindorna = upp till 50 grader). Odlingsmarken låg på mylla, sand, lera och bleke.

Vid fältbesöket vid Västinge 1:10>1 och 1:5>1, samt Uppegårds 1:8>3, konstaterades att det forna Stugåker delvis är igenväxt med högt gräs och att Engzåker fortfarande brukas (liksom stora ytor där omkring). Inga lämningar påträffades. För övrigt går en skiftesväg rakt genom den sistnämnda odlingsmarken (fig. 41).

Smidtsarffue

Enligt ödegårdslistan skall Smidtsarffue ha bestått av 4 mkl under Norrvange, en gård som troligen tillhört Gann socken. Även Säve nämner i sina Gotländska samlingar en Smiss tåmt, vilken fordom varit ett hem-man. Marken låg fortfarande i slutet av 1800-talet under Norrvange.

I Revisionsboken ordas det ingenting om någon tomt och namnet Smiss nämns inte. Norrwange utgjorde i mitten av 1600-talet ett skattehemman om 15 mkl. Gården brukade hela 18 tld åker och slog 12 msl äng. Betet var bra och skogen god. Det verkar dock ha funnits en tvist angående det ursprungliga och rätta mkl-antalet. Gemene man i socknen menade att gården endast bestod av 12 mkl och att det var för denna mark bonden skattade för. Frågan är om den gamla ödegårdens 4 mkl fortfarande låg under Norrwange.

Vid tiden för skattläggningen var Norvange fortfarande stort mätt i antal tld och msl. Några direkta namnindikationer ges ej, men ett område ter sig ändå intressant. Beskrivningen över hemmanet inleds med en redovisning av två åkerlindor benämnda 22 A och 22 b. De båda markbitarna låg mycket perifert i förhållande till Norvange och i omedelbar närhet till varandra. Den första lindan kallades Strandh åker och bestod av fyra tvärar med örjord och någon svartmylla (drygt 4 tld). Jorden sades vara mager och av denna anledning ville man lägga odlingsmarken öde. Ett antal meter N om 22 A låg 22 b: tvenne stycken åkrar (ser dock på den renritade kartan ut att vara tre) som "Neu´man haver upprivit på Norvange grund av örjord men kan intet längre vara i bruk av orsak där ej finnes någon gödsel vid handen…" (drygt 2 tld). Omedelbart N om åkerstyckena fanns ett vattendrag. Mellan och omkring de båda ägorna vid kusten gick flertalet vägar (fig. 42). Enligt laga skiftet över området hette samtliga åkerstycken i början av 1900-talet Strandåker. Odlingsmarken låg vid denna tidpunkt till stor del i linda med en bonitet mellan 5 och 50 grader. Den jord som besåddes innehöll sandblandad mylla på grus eller häll. Boniteten på dessa tegar låg på 2,5-5 grader. På platsen fanns även Hemåkern, ett namn som troligen hänger samman med det faktum att det under 1800-talet uppfördes gårdar i närheten.

Området ligger i den V delen av Kappelhamnsviken. Enligt ekonomen finns två fornlämningar registrerade på den aktuella platsen; en kalkugnsruin och två väghållningsstenar (FMR 527 och 525). Bitar av de gamla vägarna finns fortfarande kvar. Enligt skattläggningskartan var de nämnda lindorna belägna några hundra meter O och SO om den troliga ödegården Trasta. Norvanges Strandskogh skilde ägorna åt.

De forna åkrarna brukas till viss del fortfarande, men den mesta marken är bebyggd. Inga lämningar dokumenterades i detta vackert belägna område med utsikt över viken (fig. 43).

De aktuella ägorna är Norrvange 1:39>1, 1:25>1, 1:27>1, 1:29>1 och 1:5>1, samt Lärbro samfällighet 39>1.

Övriga områden av intresse

I Lärbro finns det ett stort antal platser som kan vara värda att besöka i fält i framtiden. Flera av dem har starka indikationer i skattläggningskartan. Ersson redovisar de flesta av dem i sin förteckning.

Trasta

Ersson tar i sin förteckning upp den eventuella ödegården Trasta. I Revisionsboken finns en tomt om 1 mkl med detta namn under gården Angelbos. Den mark som tillhört tomten var i mitten av 1600-talet så sammanblandade med gårdens ägor att de inte gick att särskilja. Man visste inte var den legat eller hur stor den varit. Angelbos hade redan 1646 en tomt i sin ägo. Detta framgår av "Gotland special Rächnings ock Landsbok".

Av skattläggningskartan framgår det dock att Trasta var belägen V om Kappelhamnsviken och strax S om sockengränsen till Hangvar (fig. 42). Ägan brukades fortfarande av Angelbos. Tomten var vid denna tidpunkt helt uthuggen och på platsen hade en man vid namn Christopher Neuman byggt en vattendriven såg. N om tomten fanns ett stycke mark tillhörande Lille Bande, varpå stockar lades. På fältkartan finns en fyrkant utritad, vilken möjligen avser den forna tomtens begränsning.

Sannolikt hörde Trasta, vilken är belägen endast några hundra meter NV om ödegården Smidtsarffues troliga placering, till Ganns socken. I början av 1700-talet gick en väg från Ganns ödekyrka över Norvanges skogar och fram till tomten. Vägen finns även utritad på den ekonomiska kartan. Sågverkslämningen på den gamla tomtplatsen är dokumenterad i FMR (nr. 529). På den ekonomiska kartan finns även tre sentida husgrunder markerade inom det område som enligt ett kartöverlägg hörde till Trasta tomt.

Frågan är hur mycket det gamla landskapet berördes av sågverkets tillkomst. Enligt ortofotot över området ligger sågen på en samfällighet och det finns gott om skog på platsen (fig. 44).

Ahle

Enligt Ersson bodde det en man vid namn Jacob Ale i Lärbro på 1520-talet. P-A Säve berättar i sina uppteckningar om en Ahle tomt i samma socken. Utgör detta ett ödehemman?

På skattläggningskartan finns en handfull namnindikationer som pekar på var den troliga ödegården ligger. Norrvange brukade Ahl Engen, beväxt med gran till bränsle och gärdsel. S därom låg Ahle tiaut (skog), ägd av Angelboos, och N om denna Ahl engz tiautet (skog) under Lille Wikers. Området, som alltså var ägosplittrat, är beläget omedelbart O om den väg som i början av 1700-talet förband Stora och Lilla Vikers samt Norrgårde med Lärbro kyrka (fig. 45). Vägen har fortfarande i det stora hela samma sträckning. Ahletjaut omnämns även i en karta från 1824. Den sades ligga på örbotten och hörde till Angelbos utmark.

Området med namnindikationerna är idag bebyggt på flera ställen. På platsen finns rösen, enstaka stensättningar, en skeppssättning och ett gravfält med stensättningar dokumenterade (FMR nr. 100-102, 201-203, 540, 576). Enligt ekonomen finns även den väg i NNO-SSV riktning som löpte förbi strax V om Ahle tiaut fortfarande kvar. Orienterad längs denna sträcka är bl.a. ett offerkast (FMR 544). Ahle tiaut kallas idag Fattighagen.

Ortofotot över området visar att stora delar av de intressanta ägorna är bebyggda eller uppodlade, men att den V delen av Ahle tiaut är skogbeväxt (fig. 46). De ägors som i huvudsak bör inventeras är Stora Vikers 6:1>2 och Anglebos 189>2, samt i viss utsträckning Stora Källstäde 1:72>1.

Tomt under Stora Vikers

Ersson nämner i sin förteckning en tomt tillhörande Stora Vikers i Lärbro. Den tas även upp under den 11 mkl stora gården Stora Vikers i Gotland special Rächnings ock Landsbok 1646. Några år senare, i sam-band med Revisionsbokens tillkomst, finns inga anteckningar om någon tomt under Stoora Wijker.

Vid tiden för skattläggningen brukade Stora Wijkers en åker vid namn Tompt åker, vilken bestod av sandmylla på häll och en linda. S om denna låg Steen twär på "litet mylla och sten" (fig. 38). I fältkartan beskrivs jorden mellan de båda ägorna som oduglig. På storskifteskartan lever namnformerna från 1600-talet kvar: i det aktuella området fanns Stora tomtåker, Lilla tomtåker och Stentvär.

Projektet "Gotländsk markdatabas" har lokaliserat och inventerat området, men inga synliga spår efter äldre bebyggelse iakttogs vid besöket (FMR 596). Enligt ett nytt kartöverlägg skall det aktuella området med åkrar vara beläget ett antal meter SV om den plats som fältinventerats. Ett nytt besök bör avläggas.

Flera fornlämningar är registrerade i omgivningarna, men endast en inom den forna Tompt åker. Det rör sig om ett par vallbildningar och två stensättningar (FMR nr. 306). Lämningarna ligger i områdets Ö kant.

Intressant är att ägan 19 a, som idag är belägen på Stora Vikers 6:1>1, låg perifert i förhållande till den brukande gården 1694-95. Självklart är även själva namnindikationen betydande.

Som fig. 47 visar är Tompt åker fortfarande i bruk. Även ett vidsträckt område där omkring är uppodlat.

Fonnegård och Garde

Ersson tar i sin förteckning upp en eventuell ödegård kallad Garde. Enligt P-A Säves anteckningar har det funnits en Garda tåmt i Lärbro socken, vilken fordom varit ett hemman. På 1800-talet låg den gamla marken under Norrvange. Ersson knyter gårdens eventuella placering till dagens Gardhagen, en äga som i slutet av 1600-talet kallades Norder Tiaut och som brukades under Angelboos. Ett kartöverlägg med ekonomen i botten visar att så är fallet. N därom ligger dessutom insjön Gardträsk.

Tittar man i beskrivningen till skattläggningskartan finner man att Norder Tiaut var beläget vid Fonnegårdz myr, ett namn som finns kvar i dagens kartmaterial. Omedelbart V om våtmarken låg Tengellgårdes Fonnegärde, en äng bestående av starrbotten och hårdvall. SO om denna fanns Hångårdz Laadh åker, odlingsmark med "stenig jordmån" (fig. 48). Ett storskifte från 1824 avslöjar att det vid den tiden fanns en Fånggårdsmyr med holmar, odlingsmark och renar uti på platsen. Marken låg under Angelbos, liksom den bitvis helt odugliga Fånggårdsmyrsskog. Drygt sextio år senare upprättades ett laga skifte över området. Den s.k. Fånggården utgjorde både odlingsmark och äng. Boniteten på åkrarna låg på 4,8-5 grader. En del av Fånggårdsmyr var fortfarande uppodlad och den genomsnittliga boniteten var 2,5 grader. På platsen fanns även Fånggårdsmyrshagen med bete och en del åkermark innehållande mylla på lera och bleke. Boniteten här låg på 3 till 5 grader. Mot O bredde Gardhagen ut sig.

Frågan är om Fonngård/Fonnegård, vilken också tas upp i Erssons förteckning, och Garde utgör samma gård eller två skilda hemman. Att det bör finns äldre bebyggelse i området visar FMR; inom Fonnegärde är en stensatt och numer igenlagd brunn dokumenterad (FMR nr. 322). I trakten däromkring är en husgrund om 18x10 m registrerad. Objektet har ställvis förekomst av skalmurar. I dess närhet ligger ett röse och en stensträng (FMR nr. 330). Ytterligare en eventuell husgrund är inmätt i området och även denna har bitvis förekomst av skalmurar. Invid lämningen finns en stensträng (FMR nr. 331). En stensatt väg på ca 215 m har återfunnits i området (FMR nr. 324), liksom en stensättning, en kista av hällar och ett stenföremål som tros vara ett sänke (FMR nr. 323-328). Lämningarna härstammar alltså från skilda tidsperioder, vilket tyder på en kontinuitet på platsen.

Ortofotot visar att myren idag är utdikad. Gardhagen är skogbevuxen. V om myren är den mesta marken uppodlad (fig. 49). De aktuella ägorna är framför allt Tängelgårde 2:1>1 och Nors 1:46>5.

Tomt under Norrbys

Norrbys/Norbys, vilken i mitten av 1600-talet ägde 6 mkl, brukade enligt skattläggningskartan en perifert belägen åker benämnd Tompt åker. Odlingsmarken, som bestod av sand och svartmylla, låg delvis i linda (fig. 50). Ersson tar upp ägan i sin förteckning över troliga ödehemman. Revisionsboken ger inga upplysningar angående en eventuell tomt eller liknande.

Enligt ekonomen ligger ägan omedelbart V om landsvägen och på platsen finns inga fornlämningar registrerade sedan tidigare.

Utsikterna för att det skall ha funnits bebyggelse på platsen får anses vara goda. Namnindikationen är mycket tydlig och ägans perifera läge i jämförelse med den brukande gården utgör ytterligare ett tecken.

Ortofotot visar att ägan, Lilla Vägume 1:13>4, idag är uppodlad. Litet skog finns dock i den forna åkerns O hörn (fig. 51).

Holauser

Ca 1 km NO om Norrgårde fanns vid tiden för skattläggningskartans tillkomst tre små åkertegar. Dessa brukades av Norrgårde samt Stora och Lille Wijkers. De kallades Holuser åker, Holausåker och Holauser åker. Den förstnämnda tegen uppges ha legat öde i 50 år, medan nästa teg låg i linda och hade så gjort i 30 år på grund av att "…ingen bor på gårdens grund". Holauser åker var dock i bruk vid slutet av 1600-talet. Den bestod av svartmylla, lera och klapper. Lille Wijkers ägde även Holauser skogh O om odlingsmarken (fig. 38).

Området låg perifert och var ägosplittrat; två starka indikationer på att det kan ligga ett ödehemman på platsen. I början av 1900-talet hette odlingsmarken i området Lilla och Stora Hollauseråker. Den låg övervägande på grus och häll, samt hade en bonitet på 1,8-4 grader. Flera lindor var stenbundna. Dessa uppvisade sämre värden (10 -1000 grader).

Ett kartöverlägg med ekonomen i botten visar att det sedan tidigare finns ett gravfält, enskilda stensättningar, en rest sten samt en hålväg sedan tidigare dokumenterade i området (FMR nr. 137-139). Hålvägen är belägen i närmast i V-O riktning, omedelbart S om Holauser åker.

Namnet Holauser är mycket enhetlig i det ägosplittrade området. De gamla åkrarna ligger perifert i förhållande till de gårdar under vilka de brukades i slutet av 1600-talet. Dessa faktorer talar för att det mycket väl kan ligga ett ödehemman på platsen.

Ortofotot visar att området är både uppodlat och skogbevuxet (Fig. 52). Den aktuella ägan är Lärbro samfällighet 11>2.

Kalsarfwe

Vid tiden för skattläggningen brukade gården Suder Vange en äng vid namn Kalsarfwe. Den låg på s.k. sikbotten. Genom området flöt ett vattendrag från en närbelägen myr (fig. 53). Ängen finns också omnämnd i ett storskifte från 1816. Revisionsboken ger inga indikationer på att det skulle finnas ett ödehemman under Suderwange.

Enligt ekonomen finns det en husgrund och en "stenrad" (stensträng?) registrerade i den NO delen av ängen (FMR nr. 15). Stenraden passar in med 1600-talets hägnad. Husgrunden sägs i FMR vara "ovanligt tydlig" med förekomst av ca 1 m breda skalmurar. Enligt beskrivningen ser det ut att röra sig om en kämpgrav. Under fornlämning 15 finns även en skärvstenshög och ett par skärvstensförekomster dokumenterade.

Det vattendrag som fanns i området på 1600-talet flyter där än idag och har fortfarande samma sträckning. Enligt ortofotot är den forna ägan uppodlad, men ett skogsområde breder ut sig O därom (fig. 54). I dag benämns ägan Gisslause 1:45>3.

Krook

Suder Vange i Gann brukade i slutet av 1600-talet den 5 tld stora Krookåcker bestående av röd jord, lera och sand. Omedelbart S därom låg Krookenge med sin hårdvall och tallskog. V om ängen fanns Tiockhagen, vilken låg öde och var beväxt med granskog (fig. 55). Samtliga markstycken ägdes av Suder Vange, en gård som låg någon km SV om det aktuella området. Revisionsboken ger inga indikationer på att det skulle finnas ett ödehemman under Suderwange.

I en karta som redogör för gränsbestämningar inför ett storskifte finns Krokåker fortfarande med. I dess omedelbara närhet låg dessutom Krokänge med sin hårdvall och Tjockhagen med sitt mulbete. Enligt kartan skall det vid åkern ligga stensträngar. Nästan hundra år senare omnämns Nykrok i och med ett laga skifte i området; en igenlagd åker med tillhörande renar och diken. Jordens bonitet låg på 2,5 -10 grader.

Ett överlägg med ekonomen i botten finns en husgrund sedan tidigare dokumenterad i den SV delen av Krookenge. Det är fornlämning nr. 222, vilken mäter 26x9,5 m och har spår av skalmurar vid de 2-3 m breda vallarna som avgränsar objektet. I anslutning till den forna Tiockhagen ligger ytterligare två husgrunder. Den ena mäter 15x10 m och den andra 18x10 m. Den sistnämnda uppvisar rester av skalmurar. I anslutning till den förstnämnda finns en stensatt terrasskant och flertalet odlingsrösen (FMR nr. 223-224). Omedelbart S om de båda husgrunderna har ett område med brukningsspår registrerats. Det mäter 350x150 m och ytan innehåller bl.a. talrika röjningsrösen och stensträngar (FMR nr. 566). Slutligen är ett röse registrerat i den O delen av hagen (FMR nr. 225).

Området ter sig mycket intressant med tanke på de tidigare registrerade lämningarna på platsen. Att boniteten på jorden i området åtminstone i början på 1900-talet inte var den bästa, kan utgöra ytterligare ett tecken.

Enligt ortofotot över området brukas idag Krookåcker och Krookenge till åker. Det finns ett till synes skogbevuxet impediment mitt i odlingsmarken. Tjockhagen är delvis uppodlad, delvis skogbevuxen (fig. 56). De aktuella ägorna är Norrvange 1:103>1 och Sudervange 6:3>1.

 

Tillbaka till rapportindex över Forsa ting

Hosted by www.Geocities.ws

1