|
Enligt Revisionsboken 1653 fanns det vid den tiden 12 gårdar i Fide socken; 8 skattehemman och 4 kronohemman. Av skattehemmanen var Anderse störst med sina 8 mkl. Socknens största gård var dock kronohemmanet Odvalds, vilket stoltserade med 9 ½ mkl. I genomsnitt hade varje gård i Fide 10,6 tld åker och 13,5 msl äng. Folkvide slog endast 4 msl äng. Det fanns ganska stora skillnader inom Fide socknen vad gällde åkerarealen; medan Lilla Västergårde (existerar än idag) besådde hela 19 tld, hade Folkvide, vilken är en av områdets ödegårdar, endast hade 3 tld åker. Kanske var just Folkvide en gård som gick under till följd av bristande bärkraftighet. Enligt ödegårdslistan finns det tre ödegårdar i Fide socken. Dessa är Barshaller, Folkuid och Leeragger. Förutom de redan nämnda har Per-Göran Ersson i sin ödegårdslista tagit upp Rörs tomt och den eventuella ödegården Rotarfwe. Dessutom finns det i Fide en lokal benämnd Fongård. Kart- och fältstudier har även utförts på tre områden som ansetts intressanta utifrån namnindikationer. Dessa är Wijsarfwe, Jordarfwe och Burställer (fig. 3). Skattläggningskartan över Fide socken är från
år 1703. Laga skiftet uppfördes 1893. Barshaller - belägen på vattensjuka marker Barshaller gaard utgjordes enligt ödegårdslistan av "1 mkl under Siiffride". Drygt 70 år senare lyser den med sin frånvaro i Revisionsboken. Det finns dock gott om namnindikationer i det historiska kartmaterialet från 1700- respektive 1800-talet. De forna ägorna ser vid tiden för skattläggningskartans tillkomst ut att ha varit splittrad mellan tre gårdar; Österby, Bra´qvia och Anderse i Fide socken (fig. 4). Det var under dessa man kunde finna ägor såsom det öde och inhägnade Basshålderäng, samt ett stycke öde åkerlinda uti Basholder, båda tillhörande Anderse. Det fanns även ett stycke uti Barshalder kallat Biörckåker, vilken var sank och öde, dvs ännu en åkerlinda. Den låg under Bra´qvias ägor. Den enda marken som fortfarande brukades 1703 var två åkertegar innehållande mylla med stenflis och kalkhällar. Åkrarna kallads Basshålder och ägdes av Österby. Även Siffride kan, liksom under 1600-talet, ha utgjort en delägare till den forna gårdens marker, men då det inte finns några namnindikationer här under är det ett osäkert kort. Siffride var år 1703 till ¼ öde. Några av de övergivna markområdena var belägna i det område där Barshaller en gång bör ha legat Även laga skifteskartan med beskrivning skvallrar om att gården Barshaller varit belägen i den N delen av Fide socken. Här fanns t.ex. Badsalderäng och Badsalderåker, namn som alltså bevarats åtminstone sedan börja av 1500-talet. Det talas om sandblandad mylla på lerblandad sand och om sandblandat grus på ör (ör = gotländska "aur", dvs. grus). Här brukades åkermarken delvis fortfarande 1893 då laga skiftet uppfördes i socknen, medan andra områden låg i linda. Boniteten/ bördigheten låg enligt beskrivningen på 1,4 - 40 grader. Åkerrenar och vätar erhöll de högsta siffrorna, åkerlindorna de näst högsta. Det välkända Barshaldergravfältet ligger på en tämligen smal och 2 km lång grusås V om ödegården. Det är orienterat i NO - SV riktning och till stor del beläget utmed den landsväg som bl.a. går genom Fide och fortsätter upp i Grötlingbo socken. Vägen finns även med på kartan från 1703. Ca 5 m S om åkern Basshålder finns en farbar grusväg (fig. 5). Den är även utritad på skifteskartan. Trots att den inte är med på skattläggningskartan, bör vägen ha existerat långt bakåt i tiden, då det ligger två stensättningar omedelbart N och S om vägkanten. Gravarna skulle förmodligen synas väl då människor färdades utefter sträckan (FMR 1-2). Endast en bråkdel av vägen är utritad på den ekonomiska kartan. Den går att följa ytterligare en bra bit och den passerar bl.a. Rör tomt (ödegård). Vägen registrerades i fält (obj. 0027). Enligt FMR finns det inga bebyggelselämningar av medeltida karaktär
registrerade i undersökningsområdet. Inte heller det historiska
kartmaterialet avslöjar någon tomtplats, ruin eller liknande
som kan ha utgjort gården Barshaller. Däremot finns det en
husgrund utritad på den ekonomiska kartan strax NV om åkern
Basshålder och V om landsvägen. Lämningen är dock
sentida och därför inte aktuell. Fältarbetet vid Barshaller För fältarbetet vid Barshaller hänvisas till figurerna 4-6. Dessa utgör skattläggningskarta, ekonomisk karta samt ett ortofoto med de registrerade objekten synliga. Området är beläget på ägorna Anderse 1:26>1 och Fride 1:7-1:12. De inhägnade åkrarna benämnda Basshålder på skattläggningskartan lokaliserades i fält via ett kartöverlägg med ekonomen i botten. Delar av hägnaden (ser på skattläggningskartan ut att vara en enda sammanhängande) finns troligen kvar i sin ursprungliga form (obj. 047 a-d). En del av åkerområdet brukades under 1700- och 1800-talet medan resterande jord var sank och är så än idag. Kalkstensflis ligger utspridda i små högar i åkerytans N del. Enligt skattläggningskartans beskrivning innehöll marken "många stenflis och kalkhällar". Några tydligt avgränsade åkrar vars form stämmer överens med skattläggningskartans åkrar iakttogs ej. Åkerområdet uppvisar ett odlingslandskap format under lång tid. På ortofotot skymtar spår efter olika tiders jordbruk på den ojämna markytan i form av skuggor efter åder, plog och harv. På fotot ser det även ut att ha legat små åkerparceller O om hägnaden. Till gården hörde troligen också Basshåldereng, vilken 1703 låg öde. Den skall ha varit inhägnad med en stenvast. Delar av denna återfanns i fält och registrerades (obj. 0042). Mellan strängarna finns sentida hägnadsrester som sannolikt lagts då den forna ängen odlades upp på 1800-talet. O m ängen låg 1703 en öde åkerlinda med tydlig namnindikation; Basholder. Några terrasskanter, diken eller åkerhak kunde inte återfinnas i fält, men ytan är stenfri och de ålderdomliga stensträngarna där intill stämmer bra överens med avgränsningarna i den historiska kartbilden (obj. 0043). Området är vattensjukt. Strax N om den forna ängen ligger en del stenar som bl.a. kan härstamma från bortodlade stensträngar. S om den vattensjuka åkerlindan och O om den forna ängen låg 1703 ytterligare en åkerlinda. Den utgjorde ett stycke av Basholder och benämns Biörkåker, sank och öde. På platsen registrerades bl.a. stensträngar och flertalet fossila åkerytor (obj. 0044 och 0048). Åkerytorna är tydligt avgränsade med 0,20-0,30 m djupa diken och åkerhak I området finns även låga röjningsrösen samt spridd förekomst av 0,40-1 m stora stenar, troligen härstammande från stensträngar. På skattläggningskartan finns ett litet stycke skog som kan ha tillhört Barshaller ("En lunda östan för Österbys Basshålder…"), där få tallar och enbuskar växte 1703. I dag finns på platsen grova tallar och inslag av löv. Inga intressanta objekt hittades här. Diskussion Det år 1703 ägosplittrade Barshaller låg i jämförelse med socknens övriga bebyggelse inte avsides och bördigheten på gårdens jordar var åtminstone i slutet av 1800-talet god (i genomsnitt 2,3 grader). Intressant är att ytterligare ödegårdar ligger i ett stråk i samma område. Enligt det material som finns att tillgå ödelades Barshaller före 1580-talet. Ersson menar att gården var mycket liten. De åkrar som 1703 benämndes Barshaller utgjorde sammanlagt 5 tld. Beskrivningen till skattläggningskartan berättar att området delvis var mycket sankt. Det är det ännu idag. Att bördigheten var god i slutet av 1800-talet behöver inte innebära god avkastning på medeltiden. Hade folket på Barshaller någon alternativ näringskälla till jordbruket, t.ex. boskap, hantverk och/eller handel? Något bete talas det inte om i skattläggningskartan. En annan brist var den magra ängsmarken som 1703 endast gav 4-5 lass hö. Det är inte enbart Barshallers åkrar som är sanka;
ängsmarken är vattensjuk och åkerlindorna fuktiga. Den
till synes äldsta åkermarken, vilken ligger som ett rutmönster
av små och tydligt avgränsade parceller i marken, lades kanske
i linda då jorden lakats ur. Denna del av undersökningsområdet
är mycket ålderdomligt och åkrarna respektive den stensträng
som registrerades i dess omedelbara närhet passar in i bilden av
järnålders odlingslandskap. När jorden på platsen
tjänat ut kanske gårdens åkrar flyttades till en högre
belägen och inte fullt så fuktig plats längre norrut.
Dessa åkrar brukades delvis ännu under 1700- och 1800-talet
(betesmark idag). Barshaller försvann någon gång före
1580, kanske till följd av dåliga jordar med bristande avkastning. Folkuid - ett kronohemman i förfall "Folkuid gaard 3 mkl under Österby." Så står det skrivet i ödegårdslistan. 1653 existerar gården fortfarande i källmaterialet; enligt Revisionsboken är Folkwide en obebyggd tomt vars ägor brukas av husman på Österby. 1703 återfinns under gård nummer 11 kronohemmanet Folkwida; en obebyggd tomt med tillhörande åker, äng och hage. Texten på orginalkartan är mycket svår att tyda. I Jakob Ronstens renskrivning står dock att läsa om en halvt öde och sank Folkvidaåker innehållande lera och jäsjord, ett tomtställe belägen i en grund och tuvig äng samt den öde ängen Swältan på mager jord. Själva tomtplatsen heter på skattläggningskartan 11 b (fig. 7). Dessutom fanns under Folkvide en öde hage i V Fide kallad Ruderhagen. Den hade inget vatten och kunde endast föda en häst. Namnet på hagen är intressant, eftersom ordet "ruder" kan betyda ruin. Hagen låg dock långt från gårdens övriga mark. Förutom de nämnda ägorna hade hemmanet ett fårbete vid havet ett par km S om tomtplatsen. Under Fride/Frijda gård i Fide socken finns ett tillägg som talar om att Folckwedetomt var karterad där inunder. På laga skifteskartan finns inte längre gården eller tomten kvar, men namnet Folkvide levde kvar på ett sammanhängande område med åkrar. Folkvideåkrarna låg N, S, O och V om den forna gårdens tomtplats och de hade en bonitet mellan 1,2 och 3,5 grader. Marken utgjorde en blandning av ler- och örblandad mylla samt sandblandad lera. Enligt ekonomen finns det inga fornlämningar sedan tidigare registrerade
i området (fig. 8). Fältarbetet vid Folkuid För fältarbetet vid Folkuid hänvisas till figurerna 7-9. Dessa utgör skattläggningskarta, ekonomisk karta samt ett ortofoto med de registrerade objekten synliga. Området är beläget på ägorna Rommunds 2:1>1, Rommunds 2:1>2 och Odvalds 1:72>2. Kartöverlägget med kombinationen ekonomen och skattläggningskartan leder i fält fram till ett ålderdomligt och vackert landskap. Tomtplatsen utgörs idag av en åker, i vilken ett avlångt Impediment är beläget. I impedimentet har man i senare tid dumpat stora mängder röjningssten. Någon byggnadssten återfanns ej. Runt åkern/tomtplatsen löper stensträngar med jordfasta stenar i botten, troligen bitvis påbyggda med röjningssten i senare tid. Osäkerhet råder i ett par fall vad gäller åldern på hägnaderna, varför varje sträng har tilldelats separata objektnummer (obj. 0008, 0010-0012); eventuellt har stensträngar bitvis odlats bort för att sedan ersättas med nya hägnader. De avbrott som finns i systemet ser ut att ha förorsakats av senare tiders åkerbruk. Åkern sluttar svagt mot O och innehåller sandblandad lerjord. Strax N om åkern ligger ett igenvuxet område, även detta inhägnat med stensträngar (obj. 0010, 0013, 0060). Här registrerades en fossil åker, en trolig terrasskant, fyra röjningsrösen och en stensatt brya (obj. 0014-0020). Den fossila åkern mäter ca 2300 kvm och är avgränsad med 0,10-0,40 m djupa diken. Objektet är enligt skattläggningskartan beläget på platsen för en av Folkvideåkrarna (öde enligt Fide fältkarta), även om dess fysiska form inte stämmer överens med kartans. Troligen har marken brukats även senare och åkerarealen då utvidgats. De två andra tegarna kunde inte återfinnas, men en trolig terrasskant registrerades i områdets NO del. Omedelbart V om det ovan nämnda området finns en 3-4 m bred fägata, alternativt väg, vilken löper in mot tomtplatsen. Den har ett smärre avbrott p.g.a. av ett dike grävt i senare tid. N om diket fortsätter fägatan/vägen i ytterligare några meter. Enligt skattläggningskartan skall det finnas ännu en åkerlinda N om tomtplatsen och den övriga åkermarken som tillhörde gården. Ett antal stensträngar registrerades på den plats där lindan bör ha legat (obj. 0060-0062), men några tydliga gränser i enhet med skattläggningskartan går inte att finna i fält. Detta gäller även den enligt kartan övergivna och odugliga Österhagen. Strax S om tomtplatsen löper nu en väg som inte finns med på skattläggningskartan. Här fanns i början av 1700-talet en väg med helt annan sträckning och av den syns idag inte några spår. Detta i kombination med det faktum att stora delar av området vid och runt ödegården i senare tid är uppodlat, gör landskapet svårtytt. Till gården skall också höra en holme ca 1,5 km SO om tomtplatsen, där ett fårbete av ringa värde låg. Vägen som leder ner till holmen/ fårbetet registrerades (obj. 0059). Den är belägen i NNV-SSV riktning och mäter ca 380 m. Den s k Ruderhagen i V Fide inventerades vid ett senare tillfälle i och med arbetet vid den eventuella ödegården Jordarfwe. Marken är mycket stenbunden och området uppvisar flertalet stensträngar och sentida hägnader. Dessutom finns en husgrund från järnåldern sedan tidigare registrerad i den vidsträckta hagen. Några lämningar efter medeltida byggnader återfanns dock ej och inga registreringar gjordes på platsen. Diskussion Som nämndes i inledningen var Folkuid enligt Revisionsboken 1653 den minsta gården i Fide socken. Vid den tidpunkten var tomten obebyggd, vilket också var fallet vid skattläggningen 1703. I ödegårdslistan utgjorde ödegården 3 mkl, vilket var bra i jämförelse med t.ex. Barshaller och Leeragger, vilka hade 1 mkl vardera. Listan talar inte om huruvida marken var bebyggd eller ej vid ödegårdslistans tillkomst. Gården tappade i antalet mkl mellan 1580 och 1653; från 3 till 2 ½ mkl. Kanske var Folkuid sporadiskt bebodd efter 1580. Marken kan också bitvis ha sålts av då ingen brukade den. Jordarna låg 1703 till största delen öde eftersom marken var mager och innehöll s.k. "jäsjord". Namnet på ängen Swältan är mycket talande. Boniteten vid laga skiftet låg mellan 1,2 och 3,5 grader, vilket inte är några dåliga värden. Folkuids läge var inte perifert och från tomtplatsen ser man Fide kyrka. Ägorna är relativt samlade. Enligt Ersson övergavs gården i slutet av 1500-talet. Han menar också att namnet Folkuid kan vara förkristet. Några fornlämningar som skulle tala för kontinuitet i bebyggelsen finns inte registrerade i ödegårdens närhet. Folkuid var ett kronohemman både 1653, då gården
låg under Österby, samt 1703, då hemmanet var karterat
under Fride. När förvandlades Folkuid till kronohemman? Kanske
var det i och med den ökade skattebördan i slutet av 1400-talet
eller under 1500-talets fortsatta skattetryck. 1653 fanns det inga byggnader
på platsen. Detta kan innebära att gården antingen
flyttats eller att de forna ruinerna inte längre stod kvar. Leeragger - gård på lerjordar I ödegårdslistan finns en gård vid namn Leeragger. Det rörde sig om 1 mkl under Anderse. I Revisionsboken från 1653 är den inte omnämnd. Inte heller vid skattläggningen 1703 fanns gården. Den enda namnindikationen som kartan ger är en hage kallad Lerikehagen, vilken kan föda en häst (fig.10). Hagen låg öde. Det fanns också "fiskeri under Lerikehagen" (i Östersjön). Marken tillhörde 1703 fortfarande Anderse. Inga ledtrådar ges rörande belägenheten för gårdsbebyggelsen. En fornlämning, FMR nr. 24, finns registrerad i området och det är en 30 m lång stensträng (fig. 11). Enligt en storskifteskarta från 1810 finns i området Lerike Wästeråker, Lerike Österåker, Lerike äng och Lerikehagen (fig. 12). Många av de hägnader som ritats in på kartan finns med drygt 70 år senare vid laga skiftet. Några av dem är enligt kartbilden av äldre dato och kan härstamma från den tidsperiod projektarbetet koncentreras till. Vid tiden för laga skiftet levde namnet fortfarande kvar i samma
område. Lerikoåker och Leirickoåker innehöll
sandblandad mylla på ör samt sandblandad lera. Boniteten
på dessa åkrar, en del i bruk, andra i linda, låg
i slutet av 1800-talet på 1,3 - 6 grader. Fältarbetet vid Leeragger Området är beläget på ägorna Österby 1:52>7 och Odvalds 1:67>1. Med ett förhållandevis magert förundersökningsmaterial startade fältarbetet. Med hjälp av ett kartöverlägg med kombinationen ekonomen och skattläggningskartan, lokaliserades Lerikehagen till ett område med mer eller mindre igenvuxen lövskog. En del av den forna betesmarken är idag uppodlad. Innanför ett omfattande hägnadssystem återfanns låga och övertorvade röjningsrösen, en ca 200 kvm stor åkeryta med terrasskanter och åkerhak, en brya samt stensträngar med ålderdomligt utseende (obj. 0001-0005). Det är till synes järnålderns eller tidigmedeltidens kulturlandskap som ligger framför oss. Hägnaderna som löper i och omringar Lerikehagen stämmer till viss del överens med de stensträngar som finns utritade på stor- resp. laga skiftes kartorna. De skulle kunna ge området en naturlig avgränsning. Men systemet av hägnader är mycket komplicerat. Flera av de äldre strängarna har byggts på i senare tid, bl.a. med röjningssten. En del hägnader är märkbart sentida eller följer de raka skiftesgränserna till punkt och pricka. Därtill har man grävt diken rakt igenom ett par av objekten. Ett antal stensträngar har troligen raderats i och med det moderna jordbruket. Endast ett av objekten registrerades och det följer inte någon gränsdragnin. Lämningen har stora jordfasta stenar i botten (obj. 0050). I den V och N delen av området ligger ett stort antal lämningar från sent 1800-tal i form av omfattande röjningsrösen och långsmala åkertegar med tydliga diken emellan. Området är extremt snårig och i det närmaste ogenomtränglig. Eftersom dessa lämningar inte härstammar från medeltiden eller århundradena närmast därefter, registrerades de ej. I den O delen av området återfanns en öppen, stensatt brunn om ca 1,50 x 1,80 m. Enligt laga skifteskartan fanns det byggnader på platsen under 1800-talet. Eftersom man kan ha återanvänt en gammal tomtplats och vattenkälla, kanske Leeraggers, registrerades objektet (obj. 0049). Den väg som leder in till och förbi området dokumenterades också (obj. 0051). Diskussion Leeragger låg förhållandevis perifert i bygden och var därtill liten (enligt ödegårdslistan utgör den 1 mkl). Bördigheten på jorden var i slutet av 1800-talet god till medelgod med ett genomsnittsvärd på 4 grader. Gården finns inte omnämnd i Revisionsboken, men en namnindikation har överlevt till skattläggningen 1703; Lerikehagen. I hagen finns idag en hel del spår från äldre tiders markanvändning. Dock är de väl beblandade med lämningar från sen tid, vilket gör platsen mycket komplicerad och svårtolkad. Gamla stensträngar samt sentida hägnader (1800-1900-tal) är belägna i alla möjliga riktningar och löper om varandra i området. En del av stensträngarna är sannolikt tidigmedeltida. Den fossila åkern respektive de låga röjningsrösena härstammar med stor sannolikhet från järnåldern. Frågan är hur mycket som odlats bort i samband med skiftet och därefter. Den brunn som registrerades på platsen kan ursprungligen vara från ödegårdens brukningstid, men det är mer troligt att den kom till under 1800-talet. En bonde i trakten menar på att ordet Lerike i Fide inte förknippas
med "riklig lera" utan med lärkan (dvs. fågeln).
Området ligger dock på lertyngda marker och är idag
extremt vått. Kraftiga och järnskodda redskap torde ha varit
ett måste för att bruka jorden på platsen. Lerjordar
gav bäst skörd under år med torka. Övriga områden av intresse Ersson tar upp ytterligare lokaler av intresse i sin förteckning och dessa är i Fide Rör tomt, Rotarfwe samt Fongard. Därtill ger skattläggningskartan med beskrivning över samma socken flera indikationer som kan innebära att hittills okända ödegårdar uppdagas. De aktuella namnen är Wijsarfwe, Burställer och Jordarfwe. Ingen av dem nämns i ödegårdslistan eller Revisionsboken. Inte heller Ersson tar upp namnen i sin förteckning. Samtliga platser har inventerats i fält. Extra arbete har lagts ned vid Rör, eftersom ett flertal objekt registrerades på platsen. Rör - en gård med lång kontinuitet? En gård, eller snarare tomt, som inte är upptagen i ödegårdslistan, men vars utjord 1703 sägs vara skattlagd under Fide socken, är Rör. Ersson tar upp denna troliga ödegård i sin ödegårdslista. I Revisionsboken nämns 5 mansslätt äng kallad Rörängh samt ¼ tld åker under Frigsarvfe i Grötlingbo. Det talas ingenting om byggnader eller tomtplats. Marken uppges ursprungligen vara köpt av gården Siffride i Fide. Huruvida åkermarken fortfarande brukades 1653 är ovisst. 1703 hade dock såväl ängen som åkern förvandlats till betesmark. På en skattläggningskarta från år 1799 går att utläsa om det avmätta kronohemmanet Röra. Texten är mycket svår att tyda. Några namnindikationer återfinns inte på renritningen av skattläggningskartan med beskrivning för Fide socken. På orginalet, dvs. fältkartan, finns en anteckning vilken lyder "Frixarfwa y grötlingbo, Röör tompt…Rörhaga" (fig. 14). Kartan ger en fingervisning om att gården legat strax N om sockengränsen mellan Fide och Grötlingbo socknar, dvs. i det som 1703 var Grötlingbo. Enligt skattläggningskartan över Grötlingbo fanns det ett stort område närmast den aktuella sockengränsen kallad "allmänningen". Där skall det bl a ha legat "En hage ut på allmänningen tillförene varit något äng o. något åker men nu alldeles till betesmark, kallas Rörstompt." På kartan står det dessutom att läsa "Frixarfwa Rörtompts haga". Ytterligare namnindikationer utgörs t.ex. av "Ett stycke kallas Rörar, till lite bränsle" och "Rörhagen till något byggningstimmer och bränsle, kan föda två hästar." Markerna låg dock en bra bit N om allmänningen. 1785 uppfördes två storskifteskartor med tillhörande beskrivningar där allmänningen redovisas. På den ena kartan finns Rörs inägomark med, medan den andra redovisar tomtens utägomark. Dessa två utgör tillsammans ett värdefullt kartmaterial när det gäller att avgränsa området i fält. Beskrivningen och kartan över utägomarken talar om flera områden med ängsmark, bl.a. Lilla Röräng och Stora Röräng. Dessutom redovisas ett stycke Röreskog, samt ett område med hagar, åkerrenar och lindor. Av kartan framgår att det i O utkanten av utägomarken skall ha legat en brunn, samt att två bryor var belägna V därom. Utmarken stod vid tiden för storskiftet karterad under Fride gård (fig.15). Kartan över inägomarken är mycket svår att tyda; endast ett markområde kunde identifieras i beskrivningen. Siffrorna på kartan stämmer i övrigt inte överens med siffrorna i beskrivningen. Den äga som identifierats heter Rörtomts åker. Att det har legat byggnader på platsen talar en avmätning från 1799 för; här fanns vid den tidpunkten "Rudera effter byggningarna i forno ståt" efter husen belägna på "Röra crono utjord." Kartan med tillhörande text är tyvärr svårtydd och Elisabeth Molin vid Landsarkivet i Visby hjälpte till med översättningen. Avmätningen förtäljer bl.a. att tomtens omgivningar bestod av 1 (eller 2) tld och 3 ½ kpl åkermark med en bonitet på 4 grader. Jorden innehöll "luntor af vit sand med sten." Vid Röra fanns en äng med ringa bete och ljungmo, omgärdad med en stenvast och bevuxen med ung skog. Betesmarken beskrivs som "någorlunda", med "små tallskog till ingenting annat än litet bränne." Texten blir därefter svår att handskas med, men det ser ut som om det funnits någon typ av vattendrag i tomtens närhet, vilket svämmade över under hösten och våren. Kartan och texten ger också en helt ny vink om vem/vilka som ägt den aktuella marken; "Röra Tompt av … säges tillförande halva varit brukt under hemmanet Dals i Grötlingbo, ligger med för(fall?) dock med en stenvast omgiven och består af följande lägenheter." Laga skifteskartan över Fide socken ger samma uppgift på gårdsplaceringen som det övriga materialet, men marken med namnindikationer har vidgats betydligt. Här nämns Röråker, Röräng och Rörhagen. De var belägna på sandblandad mylla och backig mark. Boniteten varierade från 1,1 till 12 grader; de flesta åkertegarna låg på dålig jord med värdet 8 grader. Även i Grötlingbo bredde Rörhagen ut sig. Här fanns också en vät tillhörande Rör (eventuellt samma vät som omtalas i avmätningen från 1799). Den stora allmänningen tas upp i beskrivningen, men någon äga med namnet Rör finns inte upptagen. Allmänningen sägs vara stenbunden eller på sina håll mycket stenbunden, vilket i sig kan vara en ledtråd. Stenarna utgör kanske i viss mån rester efter t.ex. byggnader. Marken kan naturligtvis också vara "naturligt stenbunden". Det finns i området två registrerade husgrunder med nr.
5 i FMR (fig. 16 ). Enligt ett kartöverlägg med Fides fältkarta
från 1700-talet och dagens kartbild i form av ekonomen, stämmer
fornlämningarnas placering mycket bra överens med den sannolika
platsen för Rörs tomt. Ytterligare en fornlämning, ett
förmodat röjningsröse, är tidigare registrerad i
området; FMR nr.10. Objektet tolkades på 1930-talet som
en husgrund, men vid ett fältbesök under ödegårdsinventeringen
avskrevs dessa tankegångar. Troligen kommer stenen och jorden
från en i närheten uppgrävd brya med ansenliga mått. Fältarbetet vid Rör Området är till större delen beläget på ägan Odvalds 1:72>5. Så var det dags att försöka finna spåren efter Rörs tomt i fält. En ungefärlig lokalisering utfördes med hjälp av den gamla fältkartan från Fide i kombination med ekonomen. Eftersom sockengränsen är lite förskjuten idag jämfört med år 1703, ligger den plats vi är intresserade av i den N delen av Fide socken. Ett stort område, som visade sig ligga ett hundratal m V om tomtplatsen, genomsöktes. Här finns bl.a. bryor, hägnadsrester av sten, stensträngar och fossil åkermark med tydliga åkerdiken och långsmala tegar från skiftestiden. Ingen av dessa registrerades under detta projekt, men området är i behov av en allmän inventering av forn- och kulturhistoriska lämningar. Det är belägen N om en äldre vägsträcka (obj. 0027). I området ligger också fornlämning nr.10. De husgrunder som tidigare dokumenterats (dvs. FMR nr. 5) ligger i ett markberett skogsparti med planterad gran och tall. Detta visade sig vara Rörs tomtplats. Planteringen är sluten och barrskogen har beblandats med lövträd, vildapel och hagtorn. S och O om fornlämningarna löper den tidigare nämnda vägsträckan, vilken troligen besitter en ansenlig ålder. Vägen, som bl.a. passerat Barshaller ödegård innan den når Rör, fortsätter förbi bebyggelselämningarna norrut, för att avslutas vid gränsen mot Grötlingbo. De sista metrarna av sträckan är otydlig. I närheten av fornlämning nr. 5 återfanns delar av Rörs inägomark. En fossil åker om ca 240 kvm med ett tillhörande röjningsröse registrerades i den N änden av en stensträng (obj. 0024, 0030). Omedelbart S om åkern dokumenterades den brunn som finns utritad på storskifteskartan. Den är stensatt och kallmurad, ca 1,80 m i diam. Brunnen ligger öppen. De perioder som den är torrlagd mäter den ca 2,80 m på djupet (obj. 0021). Ca 20 m V om brunnen ligger en av de två tidigare registrerade bebyggelselämningarna, med stor sannolikhet medeltida. Den utgörs av en stenfylld och övertorvad ruinkulle som uppskattningsvis mäter ca 15x10 m. Den är 1-2,50 m hög och i det närmaste oval med en sänka i mitten (obj. 0022). 40 m S om objektet finns nästa bebyggelselämning. Eftersom den består av två ruinkullar med någon meters avstånd emellan, är det svårt att bedöma huruvida det rör sig om två byggnader eller en byggnad med två stora rum. I sin helhet mäter lämningen ca 20x15 m. Höjden varierar mellan 1 och 3,50 m (obj. 0023). Det område i vilket de båda bebyggelselämningarna ligger är markberett och objekten är extremt övervuxna med bl.a. hagtorn och slånbär. Ett antal stensträngar registrerades i tomtens omnejd, men eftersom det inte finns någon skattläggningskarta att gå efter blir avgränsningen av området inte exakt (obj. 0023, 0028, 0030). Det kan dock konstateras att inägomarken åtminstone till viss del har återfunnits. På den utmark som finns medtagen i storskiftet återfanns några hägnadsrester och ett stort antal åkertegar från skiftestiden. Eventuellt är hägnaderna äldre i botten, men eftersom området är påtagligt påverkat i senare tid, registrerades de ej. Ca 270 m N om tomtplatsen dokumenterades en 6x4 m stor husgrund, troligen efter en gift (obj. 0072). Åldern är osäker, men den kan härstamma från gårdens brukningstid. Objektet ligger omedelbart O om den gamla vägsträckan. Ca 90 m NV om tomtplatsen registrerades tre förmodade terrasskanter (obj. 0071). Ingen av de två bryor som är utritade på storskiftes kartan återfanns. Diskussion Namnet Rörs tomt dyker första gången upp i Revisionsboken i form av en äng benämnd Rörängh. Marken hade 1653 bytt ägare åtminstone tre gånger. Ett femtiotal år senare dyker namnet upp i skattläggningskartan över Grötlingbo socken; "En hage ut på allmänningen tillförene varit något äng o. något åker men nu alldeles till betesmark, kallas Rörstompt." Namnet Rör, som möjligen kan härledas till betydelsen "stenrösen"/stenbunden mark, är troligen inte det ursprungliga på den forna gården. Att det verkligen funnits äldre byggnader i det område som i dag ligger i N Fide bevittnar en avmätning av platsen från slutet av 1700-talet. Vid den tiden kunde man fortfarande se ruinerna efter gården. Med hjälp av det material som finns att tillgå kan man ana att Rör lagts öde före ödegårdslistans tillkomst ca 1585, men att dess åkermark helt eller delvis kan ha brukats i ytterligare århundraden därefter. Det handlar sannolikt om en gård med kontinuitet från järnåldern.
Detta med tanke på den registrerade kämpgraven invid Rörs
tomtplats. Även Ersson tänker i dessa banor i sin avhandling
och nämner dessutom att namnet Rör kan ha uppstått i
senare tid. Också Dan Carlsson tror att Rör kan vara en medeltida
ödegård med eventuella rötter i äldre järnålder.
Gården har haft en mangårdsbyggnad med till synes ansenliga mått. Den åkerareal som återfunnits i bebyggelselämningarnas omedelbara närhet ter sig väldigt liten i förhållande till gårdens storlek. Den ensam kan inte ha utgjort basen i hushållet. Vaga indikationer finns på ytterligare åkermark strax S om brunnen samt ett tiotal m V om tomtplatsen, men några digitala registreringar av hela åkerytor har inte gjorts. Med stor sannolikhet har en del av gårdens forna odlingsmark fortsatt att brukas efter ödeläggelsen, varför man idag ser ett stort antal åkertegar från skiftestiden i området. Det kan också vara så att en del av Rörs forna mark idag är uppodlad, alternativt att den legat i det område som idag är markberett. Även betesmarkens belägenhet är mer eller mindre oklart. Enligt storskifteskartan kan åtminstone en del av den ha legat V om tomtplatsen, men där har inga hägnader eller bryor dokumenterats. En hage kan också ha funnits strax NO om gården, där en stensträng som omger ett begränsat område registrerades. Enligt den digitala versionen av skattläggningskartan utgjorde platsen skog i början av 1700-talet. Gården hade eventuellt betesmark längre norrut, i Grötlingbo socken. Själva tomtplatsen var perifert belägen i förhållande till den befintliga bebyggelsen och åkermarken där intill uppvisade i slutet av 1800-talet en föga imponerande bördighet (8 grader enligt skifteskartans beskrivning). Dessa faktorer är det närmaste sanningen vi kan komma när det gäller orsaken till ödeläggelsen av Rör. Den skog i vilken Rör ligger uppvisar spår från järnålder
t o m 1900-tal; forn- och kulturhistoriska lämningar ligger tätt.
Stensträngarna, de sentida hägnadsresterna samt 1800-talets
långsmala åkerparceller är vanligast förekommande.
Hägnaderna följer kanske delvis den gamla allmänningens
gränser, medan andra utgör gränser dragna i och med skiftet.
De kan även ursprungligen härröra från äldre
tider, men byggts på och förbättrats i senare tid. Komplexiteten
gör det svårt att begränsa ett område som verkligen
tillhört den specifika gården/tomten Rör. Rotarfwe - sannolik ödegård Ersson tar i sin lista upp en eventuell ödegård vid namn Rotarfwe. Den finns inte med i ödegårdslistan, i Revisionsboken 1653 eller som egen gård i det historiska kartmaterialet. En namnindikation återfinns på skattläggningskartan: "Rotarfwe är hel mager momark" (fig. 4). Det handlar om ängsmark som enligt kartöverlägg låg strax SO om ödegården Barshalder. En bit av ängen kallades Odvalds Rotarfwa och ägdes av Anderse. Den övriga marken låg under Odewalds. Ersson hävdar att det i ängen skall ligga en brunn, men han har inte karterat platsen. Brunnen finns inte omnämnd i den renskrivna beskrivningen till skattläggningskartan och den är inte heller utritad på kartan. Orginaltexten är svår att läsa och det kan hända att en uppgift angående brunnen har missats. På en storskifteskarta från 1810 finns en äga kallad Rotarfwe stycket omnämnd. Vid en avmätning 1922 finns namnindikationen Rotarfwe äng åter med. På den ekonomiska kartan finns endast en fornlämning utsatt;
en 24 m lång stenträng belägen i en då igenväxt
hage i Rotarfwehagens S ände (fig. 18). Namnet Rotarfwe finns bevarat
in i 1800-talet och den betade marken har enligt skifteskartans beskrivning
boniteten 5-10 grader. Fältarbetet vid Rotarfwe Området är i huvudsak beläget på ägorna Anderse 1:26>3, Odvalds 1:33>2 och Nygranne 1:4>2. Området nås via en mer eller mindre igenväxt väg, vilken inte finns upptagen på skattläggningskartan. Sträckan, som ritades in digitalt, hör samman med den väg som bl.a. går förbi ödegårdarna Barshaller och Rör (obj. 0027). Rotarfwe ligger i en något sank blandskog, delvis markberedd och planterad med gran och tall. Det första objektet som registrerades var den omtalade brunnen (obj. 0031). Den är stensatt, ca 1,90 m i diameter och igenlagd med sten. Ett antal åkerhak och terrasskanter dokumenterades S och O om brunnen (obj. 0032, 0033, 0036). Dessutom upptäcktes en långsmal stensamling, bl.a. innehållande flata stenblock om 0,40 m. Objektet ligger strax N om en ägogräns och tillika sentida hägnadsrest. Med stor sannolikhet härrör stenen i objektet från en tidigare fortsättning av hägnaden/stensträng (obj.0037). 3 stensträngar registrerades omkring området (obj. 0038, 0073-0074). En av dessa löper strax V om en skiftesgräns (obj. 0038) och når slutligen den troliga ödegården Fongard (se sid. 24). Objektet är beläget i N-S riktning och passerar på vägen den S delen av Biörkhagen vid den förmodade ödegårdslokalen Wijsarfwe (se sid. 26). I anslutning till en av stensträngarna hittades en 15 x 15 cm stor sten. Objektet är bearbetat och har bl.a. en 1 cm bred och ½ cm djup skåra på den ena sidan. I Rotarfwe äng dokumenterades slutligen två bryor, vilka grävts ur i senare tid (obj.0034-0035). Eftersom de ursprungligen kan ha tillkommit under gårdens brukningstid, registrerades de. Området betades vid skifteskartans tillkomst Diskussion Erssons antagande att det legat en gård i ängen benämnd Rotarfwe styrks i och med fältbesöket på platsen. Brunnen ligger bevisligen där, något avsides från befintlig bebyggelse 1703 och i direkt närhet till ödegårdarna Barshaller och Fongård (samt troligen Wijsarfwe) i Fide. Samtliga lokaler är, tillsammans med Rör tomt, belägna i ett stråk utmed en äldre vägsträcka i den N delen av socknen (obj. 0027). Att Rotarfwe inte finns med i något skriftligt material kan tyda på att den lades öde före ödegårdslistans tillkomst under 1580-talet. Den kan också fortfarande ha varit i bruk vid den tidpunkten, men övergivits strax före 1653. Detta baseras naturligtvis på att Rotarfwe inte nämns i Revisionsboken. 1703 var åkrarna som registrerats i fält försvunna och tegarna förvandlade till betes- och slåttermark. Det enda som på skattläggningskartan tyder på att
en gård legat på platsen är namnet Rotarfwe. Namnindikationen
i kombination med de i fält registrerade objekten talar för
att så har varit fallet. Åkrarna var väl tilltagna,
men jorden fuktig och bitvis sank. På 1800-talets låg boniteten
på 5-10 grader. En förklaring så god som någon
är att Rotarfwe övergavs till följd av dålig jordmån
och därmed otillräcklig skörd. Fongard - med rötter i bronsåldern? Ersson tar för Fides del upp en Fongårdslokal. Det finns endast en namnindikation i skattläggningskartan och det är ängen Fongard. Ägan brukades av gården Bra´qvia, vilken är belägen långt från ängen i fråga (fig. 4). I laga skifteskartans beskrivning återfinns en äng kallad Fånggärdet, vilken innehöll sandblandad mylla på ör och sandstensgrus. Boniteten var vid tiden för skiftet bra; 1,8 - 2,5 grader. Området ter sig mycket begränsat i det historiska kartmaterialet. Endast en väg ser enligt ekonomen ut att leda dit. Några fornlämningar är inte registrerade på platsen (fig. 18). Fältarbetet vid Fongard Området är beläget på ägan Anderse 1:26>3. Den gamla ängen, som idag är hävdad, var lätt att lokalisera och inventera. Området är beväxt med ek, hassel och björk. Flertalet ekar är grova och hamlade. Här ligger stensträngarna och de små åkerytorna orörda kvar. Runt kärnan av området löper en hägnadsrest av osäker ålder, vilken korsar en av de låga stensträngarna. Den sammanfaller inte med någon ägogräns och är inte rak. Objektet registrerades som stensträng. Med vissa avbrott löper den upp till den troliga ödegården Rotarfwe och stämmer väl överens med förhållandena på skattläggningskartan. De registrerade strängarna 5 till antalet (obj. 0038, 0054, 0056,0057, 0058 ) och härrör troligen från olika tidsperioder. Objekten är mellan 0,20 och 1 m höga, delvis övertorvade. Ett par av dem ser ut att vara påbyggda i senare tid. Ett av objekten avslutas vid den troliga ödegården Rotarfwe i N (se sid. 22). I området registrerades dokumenterades tre fossila åkerområden (obj. 0063,0067,0069) samt två förekomster av terrasskanter/åkerdiken (obj. 0065, 0068). Att odling bedrivits i området vittnar också tre övertorvade och låga röjningsrösena om. De är belägna i anslutning till de forna och helt stenfria åkerytorna. Slutligen registrerades en brya med ansenliga mått, delvis utgrävd i senare tid. Den håller vatten men används inte idag (obj. 0070). Diskussion Den äng som på skattläggningskartan benämns Fongard är idag hävdad. Där ligger fornlämningarna orörda kvar. De låga stensträngarna har en ansenlig ålder och de små åkerparcellerna, vilka mäter ca 310-550 kvm vardera, bildar ett rutsystem på den digitala kartan. De till utseendet äldsta stensträngarna har troligen utgjort en skiljegräns mellan åker och bete; odlingsmarken ligger innanför de gamla hägnaderna, medan den registrerade bryan är belägen utanför desamma. Marken i området sluttar svagt. Den V delen är vattensjuk
och där ligger en av de dokumenterade terrasskanterna samt två
åkrar. På den högsta punkten i O, där förhållandena
för odling åtminstone idag framstår som något
gynnsammare, ligger en åkeryta samt tre terrasskanter. Här
ser dessutom stensträngarna ut att bilda en naturlig "uppfart"
till vad som eventuellt kan ha utgjort en tomtplats i forna dagar. Med tanke på vad som registrerats på platsen ser den troliga ödegården ut att ha varit mycket liten. Faktum är dock att området där omkring idag utgör åkermark och gjorde så redan vid tiden för laga skiftet. Många spår, bebyggelselämningar inkluderat, kan ha odlats bort. Platsen ligger inte perifert i förhållande till befintlig bebyggelse 1703. Skattläggningskartan ger ingen information om förhållandena på platsen, men enligt laga skiftet var jorden bördig i slutet av 1800-talet. Det ordas ingenting om huruvida området var sankt eller ej. Frågan är också när den eventuella gården var i bruk. Ser man till lämningarnas utseende kan perioden järnålder - medeltid i det närmaste fastslås. Kanske kan rötterna sökas redan i äldre järnålder. Hägnaden som löper runt området stämmer överens med kartans gränser för ängen Fongard. Den löper upp till den förmodade ödegården Rotarfwe (se sid. 22). Hägnaden är högre än de övriga och härstammar med bestämdhet från tiden efter järnåldern. Den ligger inte utmed någon skiftesgräns. Liksom övriga Fongårdslokaler finns platsen inte upptagen
i ödegårdslistan och nämns inte heller i Revisionsboken.
Wijsarfwe Strax N och O om Rotarfwe äng bredde 1703 marker med namnet Wijsarfwe ut sig (fig. 4). Det rörde sig om ett inhägnat område med tre åkertegar samt ängs- och hagmark. Samtliga åkrar gick under namnet Wijsarfwe. Jorden i dessa var "sand och sank", "sand och nedrig" eller låg i linda till följd av sin våthets skull. Någon anteckning finns inte rörande den eventuella ödegårdens belägenhet. Vid inhägnadens SO del tog Wijsarfweeng med mulbete och mager hårdvall vid. Strax O om denna låg ytterligare en äng med samma namn. Den var "vidlyftig men är hel mager äng och höstas sällan utan där och var." Slutligen fanns ett stycke uti Wijsarfwa som utgjorde mager hömark beväxt med ljungmo. Den kallades Biörkhaga och där fanns bete för en häst. Området med ägorna benämnda Wijsarfwe var mycket enhetligt. Det ägdes av tre gårdar i Fide socken; Österbys, Frijda/Fride och Romunds och ligger längs samma stråk som ödegårdarna Barshalder, Rotarfwe, Fongård och Rör. Wijsarfwe som gård existerar inte i kart- och arkivmaterialet varken i Fide eller Grötlingbo. Någon fornlämning finns inte registrerad i området, vilket är beläget på ägorna Österby 1:6>5 och Fride 1:8-1>11. Namnet Wijsarfwe har inte återfunnits i laga skifteskartans beskrivning. Kan det röra sig om en ödegård som likt Rotarfwe ödelagts före 1580 eller innan Revisionsbokens tillkomst 1653? Området för de forna åkrarna lokaliserades i fält via ett kartöverlägg med ekonomen och skattläggningskartan (fig. 4 och 21). Ortofotot med de registrerade lämningarna kan ses i fig. 22. På platsen återfanns ett flertal terrasskanter och upp emot 10 åkerhak (obj. 0041). De är belägna i gammal ängsmark övervägande beväxt med ek, asp, hassel och björk. På platsen finns även vildapel. Åkrarna är små och olikformade. Marken har inte odlats på åtskilliga århundraden. Som skattläggningskartans beskrivning skvallrar om är det blött och bitvis sankt på platsen. Förutom terrasskanterna registrerades en stensträng och en brya (obj. 0039-0040). Någon brunn, byggnadsrest eller liknande återfanns inte. Burställer I socknens N del låg 1703 Burställeråker och Burställerskog (fig. 4). Åkrarna, sammanlagt tre tegar, var förhållandevis avskilt belägna från den befintliga bebyggelsen. De bestod av svart mylla och djup jord. Vid tiden för laga skiftet låg boniteten i genomsnitt på 2 grader. Området är beläget vid gränsen mot Grötlingbo socken endast ett fåtal meter N om åkrarna tillhörande Barshalder ödegård. Burställeråkrarna var enligt skattläggningskartan inbråtade, dvs. inhägnade. Omedelbart S om tegarna finns en underlig markering som kan utgöra en byggnad eller ruinen efter en sådan. Markeringen ligger inom det inhägnade området. De båda skogarna, varav den ena var oduglig, låg strax N och S om åkrarna. Området ägdes 1703 av tre gårdar i Fide socken; Nygranne, Österbys (vilken dessutom äger Wijsarfweeng och åker) och Frijda/Fride. Österbys hade bl.a. ett stycke skog vid Burställerdamb i Grötlingbo. De fornlämningar som sedan tidigare finns registrerade på platsen utgörs av två gravfält samt en milstolpe. Namnet Burställer har bevarats in i 1800-talet, men stavningen är något förändrad. Det talas om Burgställar åker, äng och hage. En stor del av åkrarna var vid det laget igenlagda och öde. Hällen gick på sina ställen i dagen och marken var full med gråsten. Området är i dag till viss del uppodlat, men skogspartierna runt omkring borde inventeras (fig. 23). Det ligger på ägorna Österby 1:6>1, Österby 1:45>1, Österby 1:15>1, Österby 1:20>1, Fride 1:5>1, Fride 1:7> 1, Nygranne 1:15>1, Nygranne 1:16<1 och Odevalds 1:33>1. Platsen har registrerats som område med egennamn (obj. 0052). Jordarfwe Strax O om Leeragger ödegård i Fide socken låg 1703 Jordarfwe, en äng under Odewalds gård. I samma område fanns Jordarfweåker med linda uti, samt Jordarfwe (äng) med hassel och törnbuskar. Dessa ägdes av Anderse gård. (fig. 10). Två intressanta iakttagelser kan göras på skattläggningskartan. Det ena är att en liten hussymbol utan tillhörande gårdsnummer är belägen strax O om de nämnda åkrarna. Det andra är att den hage som ligger omedelbart NV om den ena ängen kallad Jordarfwe heter Rudershagen (Ruinhagen?). Hagen ägdes av ödehemmanet Folkuid i Fide. Hussymbolen utgöra troligen en backstuga eller ett båtmanstorp, men bör ändå kollas upp i fält. På platsen finns enligt FMR inga dokumenterade bebyggelselämningar, men en husgrund/kämpgrav med nr. 13 i FMR är dokumenterad (fig. 11). Kämpgraven är belägen strax N om 1703 års Jordarfwe äng (tillhörande Anderse) och omedelbart O om Rudershagen. O om landsvägen finns dock en medeltida husgrund sedan tidigare dokumenterad (FMR nr. 19). Kan detta utgöra ruinerna efter en gård vid namn Jordarfwe? Ruinen mäter ca 25 m i diam. och ligger idag på en gårdsplan. Namnet Jordarfwe, liksom Rudershage, förekommer även i skifteskartan. I området fanns Jordarfve åker och äng. De var belägna på sandstensgrus, sandblandad mylla och lerblandad ör. Boniteten på åkrarna var bra; 1,2-2,8 grader. Rudershagen, vilken delvis är stenbunden, innehöll äng, hage och åker samt åkerlindor. Bördigheten låg i slutet av 1800-talet på 5-10 grader. Området har delvis inventerats och det kunde då konstateras att den tidigare så intressanta hussymbolen på skattläggningskartan utgjorde en gammal bakstuga. Ett antal låga stensträngar återfanns i närheten av den tidigare nämnda kämpgraven, men dessa registrerades ej. De ägor som skulle vara intressanta att kontrollera närmare i fält är Odvalds 1:67>1, Anderse 1:7>1, Siffride 2:1>1 och Österby 3:1>2. Området är till stor del uppodlat, men skogspartier finns. Platsen registrerades som område med egennamn (obj. 0053). |