Astrid Lindgrens figurer ur ett djuplodande psykologiskt perspektiv

Ur vilken källa är de jovialiska barndomsförgyllarna sprungna? Eftersom absintförekomsten i det tidiga 1900-talets Småland inte kartlagts, hänvisas vi till umgänget med teorier i detta spörsmål. Letargius Linde tar sig an de vanligaste vanföreställningarna och benar ut begreppen...

Mio min Mio

En tragisk historia om en pojke som förlorat sin familj och nu lever hos sina fosterföräldrar. Han nya föräldrar bryr sig föga om honom och ignorerar honom, och osynliggör honom till den milda grad att han väljer att gå in i en djup psykos och försvinner spårlöst. Han är i nuläget förmodligen död sedan länge tillbaka. Trolig dödsorsak: Långvarig sniffning eller drunknad i närmsta vattendrag.

Bröderna Lejonhjärta

En liten dödsjuk pojke hallucinerar i sin dödsbädd, full av skorpsmulor, om sig själv och hans redan döde storebror. Brodern har omkommit då han först anlade en mordbrand och sedan hoppade ut, från det redan utdömda hyreshuset ned i gatan med sin sjuke bror på ryggen. Varför inte acceptera grundläggande fakta? Det finns inget liv efter döden!

Barnen i Bullerbyn

Varför leva på en livslögn? Det finns ingen sörgårdsidyll. Det var inte bättre förr. Ingen har någonsin haft en lycklig barndom!

Pippi Långstrump

En berättelse med dystra undertoner. En asocial pojkflicka vars mor är död och med en far som valt livet på en sexliberal söderhavsö framför henne. De sociala myndigheterna kämpar för att ge henne en dräglig tillvaro, men hon har inte förmågan att förstå sitt bäst. Hon har barnsliga, regredierade föreställningar om hennes döda mors tillvaro och allt för stora tankar om hennes far som så grymt övergav henne. Förmodligen en kompensation för det svek hon känner inom sig. Hon misshandlar poliser, mutar halvkriminella individer och är en oförbätterlig mytoman. Om några år kommer detta förpubertala maskrosbarn förmodligen hemfalla åt prostitution, droger och annan skörlevnad.

Karlsson på taket

Alternativ 1: Bortklemad yngre bror i familj skyller alla sina odygder och tillkortakommanden på en fantasifigur. Hans eviga projicerande av sin inneboende ondska på andra bäddar för en lysande karriär som toppolitiker inom EU i framtiden.

Alternativ 2: Halvfet, medelålders man med fånig röst drabbad av tillväxande storhetsvansinne och begynnande psykopati bosätter sig på ett tak och terroriserar välartad gosse. I sanning en partypoper som med största sannolikhet tagit LSD och tror han därmed kan flyga.

Emil i Lönneberga

Ganska ensam bondpojke uppvuxen i fördomsfull glesbygd. Har en far med koleriskt och labilt humör som systematiskt misshandlar honom. Han far mer illa än vad han vill erkänna men han tyr sig till ett tjänstehjon med begränsat intellekt, som ger honom en viss trygghet och stabilitet i tillvaron. Denne man av folket blir den kompenserande fadersgestalten för honom livet igenom. Emil har spåtts en lysande framtid som framgångsrik kommunalpolitiker, men vi vet ju hur de går för sådana…

Nils Karlsson pyssling

Ensam, bitter och schizoid pojke tar hämnd på omvärlden genom att bedrägligt lura en oskyldig gnagare i klorna på en hungrig katt. Han tror sig då ha gjort en välgärning åt en dvärg under hans säng.

Kajsa Kavat

Lägg ned! Denna historia har förlorat all kontakt med verkligheten. Förlagan är förmodligen den tragiska historien om bordellmamman som insjuknade i syfilis och överlät sin verksamhet till sin fagra dotterdotter. Men en sådan berättelse kan man ju inte läsa för barn.

Vi på Saltkråkan

En förljugen skärgårdsidyll. Flicka med barnfetma går sommargäster och andra på nerverna med sina dumma frågor och fåniga flin. Det ges dock en bra beskrivning av en tragisk familj vars ensamstående far med lätt borderline-störning, född med tummen mitt i handen alltjämt försöker kompensera detta med en stoisk livshållning, dock dömt att misslyckas. Denna idylliska miljö som dramat utspelas i är blott en illusion. Idag har verkligheten kommit ifatt och det forna sommarparadiset står folktomt hela året förutom några veckor på sommaren då skräniga stockholmsungdomar invaderar ön, dricker öl, slåss och kopulerar ogenerat.

Ronja Rövardotter

Brådmogen ung dam flyr till skogs efter en uppslitande konflikt med sin kriminelle far. Där lever hon i ett incestuöst förhållande med en ung man med tvivelaktiga skådespelartalanger som envisas med att kalla henne för sin syster. I skogen ser hon allhanda mystiska och mytologiska varelser, förmodligen efter att ha intagit för mycket svamp. Hon far sedermera hem igen och försonas med sin far när han brutalt misshandlat sin granne.

/Letargius Linde - prof. Lättläst litteratur och patologisk psykiatri

EN KOMMUN I SIN EGEN SLAGSKUGGA? (1)

Det finns flera möjligheter att finna grunderna till de nutida förhållandena i Jokkmokk.

Historiskt är det samiskt land, av gammal hävd och tradition har området stått i ett kolonialt förhållande till centralmakten.

Vidare; det är svårt att identifiera näringar, som under tid kan anses ha varit så varaktiga att de kan anses som traditionella. Undantaget är naturligtvis renskötseln. Huvudnäringar som kunnat skapa långvarig traditionell etablering har inte funnits och har i stället ersatts av, under kortare perioder, växlande, intensiva exploateringar. Jordbruket har aldrig varit en basal näring som kunnat utveckla en "småföretagaranda/tradition". De små gårdsbruken i kombination med hårt skogsarbete renderade oftast bara ett bidrag till överlevnaden.

Från den kungliga centralmakten och dess birkarlar, till den framväxande industrialismens statsapparat och bolagsherrars tvivelaktiga skogsförvärv, gick vägen till generell utarmning.

Den gryende industrialismen krävde sina offer på både människa och natur. I denna process fanns inte utrymme för tankar om rättvis fördelning av tillgångarna. De nationella kraven och behoven hade i varje läge företräde och så kom politiken att föras.

För Jokkmokks kommun kom exploateringen av vattenkraften och statens engagemang i detta, som en tillfällig räddare i nöden. Perioden 1910 - 1970 innebar en tid av uppsving och befolkningstillväxt. I skuggan av detta led skogseran sitt nederlag och småbruken föll som käglor, när de tappra brukarna såg och fick en chans, till anständig levnadsstandard i arbetet med älvens utbyggnad. I stället för allsidig utveckling, inriktades kursen på ensidig utveckling och som på sikt också innebar avveckling.

Med framgångsrik retorik och manipulationer i den högre skolan, invaggades befolkningen i en tro på evig välsignelse. Den verkliga välsignelsen drabbade dock inte kommunen.

Visst, ingen kan förneka att det fanns gyllene år och i den allmänna liikutuksian kanske det var lätt att "förbise" framtiden. Tillkortakommanden i den kommunala kompetensen och yran utnyttjades maximalt. Gud hade uppenbarat sig i kommunen, det befanns vara ytterst kätterskt att tillåta sig tvivla. Skatteinflödet från många och välbetalda arbeten var väl bevis nog. Kommunen redde sig mer än väl!

Och i politiken då? Där fanns väl ingen anledning till tvivel?

Ett självspelande piano som programmerades av det statsbärande partiet.

Kunde de sköta riket så väl, fanns väl ingen anledning att ha något annat i kommunens styre. Livet serverades ju på silverfat, nästan. Vem kunde ens tänka tanken på att ett monumentalt svek var i antågande? 60 år av tilltagande utveckling sätter sina spår i folks förtroende, det visar väl om inte annat mandatfördelningen i val efter val. Pianot spelade på.

(I nästa avsnitt: Att gå från underläge till underläge, tjänstemän och politiker, tradition och lynne, förhållandet till staten och konsten att framställa kräftgång som framgång).

EN KOMMUN I SIN EGEN SLAGSKUGGA? (2)

"Till Gud vi ställer vår tillit - Övriga pröjsar kontant."

I en tillvaro underställd makter som bestämmer villkoren, växer naturligtvis ett traditionellt tänkande fram. Det är inget underligt med det. Om man ständigt behandlas som mindre vetande och inte är kapabel att reda sig själv, vad händer då? Självkänsla och stolthet urholkas, allmosor och påpekanden blir vardag.

Att finnas till på nåder i nöd, eller att plötsligt bli upptagen som förmånstagare ur ett av annan makt exploaterat överflöd, blir två sidor av samma sak. Beroendet kvarstår, men varierar i sin form.

Känslan av storhetsvansinne pendlar mellan de två förhållandena, men har sina rötter i det ekonomiska övertaget.

Känslan av att vara "nyrik" ger en komfortabel känsla, men samtidigt stärks samhörigheten till välgöraren. Att pröjsa kontant ur "egen kassa" inger tecken på styrka, medan välgöraren säger: Jag bjuder om ni betalar! Och alltför sent skall man upptäcka att man blivit blåst, självbelåtenheten och tilliten dolde bedrägeriet.

Problemet Att bli "omhändertagen" ställer givetvis till med problem, inte bara för gemene man, utan än mer för administratörerna. Problemet består i att inse konsekvenserna av blåsningen och i det andra fallet att skyla vad som faktiskt hänt. Hur förklarar man att gyllene tider förvandlats till bara tider och senare t.o.m. dåliga tider? Och vem skall man vädja till när jobben bara sinar; Vem tog framtiden ifrån oss?!

Nu gäller det att bli efterklok, att servera recept på vad man skulle ha gjort och att "med tiden kommer nog välgöraren att kompensera oss". Skapandet av förväntningar blir den nya politiken, vad man skulle ha gjort saluförs som vad som självklart kommer att hända.

Problemet är bara att välgöraren inte är intresserad, han löser elegant problemet med konstruktionen "Regionalpolitik". Uppvaktningar och oändligt argumenterande, interpellationer och enkla frågor, utredningar och framtidsprognoser blir administratörernas huvudsakliga sysselsättningar. Alltmedan pianot spelar vidare tilltar pessimismen.

EN KOMMUN I SIN EGEN SLAGSKUGGA? (3)

Ett monumentalt svartjobb i statlig regi

I jakten på svartjobbare används ofta "informationen" om att en tryggad ålderdom går förlorad. De kommer att sakna de eftertraktade pensionspoängen osv. Tryggheten i att jobba under avtal och försäkring medför att stå utanför härligheten. Kontentan är givetvis att hålla inflödet till statskassan flytande.

Lockelsen i att ur underläge relativt snabbt komma "på fötter", göra bra pengar, inget onödigt tjafs med papper och villkor; det är väl om något att gå från underläge till underläge. Löften på nåder i stället för på papper satta villkor; det var och är Jokkmokks kommun i förhållandet till Vattenfall/Staten. Det är på sin plats att påpeka, att i detta sammanhang administrerade stat och kommun ett monumentalt svartjobb. Staten genom att med maktmedel överta kommunens naturtillgångar och kommunen genom att underdånigt avhända sig sina möjligheter. Där stals i många avseenden kommunens framtid!

Tankeöverföring

Kommunens blomstringsperiod avspeglade sig i en befolkningstopp, en infrastruktur som motsvarade denna topp och enorma vinster på gång för Vattenfall. Befolkningen koncentrerades till byggplatserna, nya samhällen uppstod.

Inga initiativ av betydelse togs för att se om sitt hus inför framtiden. De som försökte utmålades som dilletanter. Vid ett tillfälle i början av 50 talet menade en av kommunens ledande män, att "det vore att skrämma Vattenfall till att avbryta utbyggnaden, om vi börjar ställa krav". Tacksamhetstanken överfördes - Tänk statligt! Grunden för självständigt tänkande raserades bit för bit, en sorts statlig Korpelarörelse hade Jokkmokk i sitt grepp. Och när Korpela till sist var mätt och stack, övertogs det kommunala administrationstänkandet av menige man. När så småningom insikt vanns om att "loppet är kört", övergick omsorgen att gälla det egna reviret.

Kommunens tätplatsen i kön till den statliga kommunakuten var den bravad som avslutade (?) SAP:s dominans i Fullmäktige. Frågan är nu: Vad kommer i stället? Har den nya regimen kraft och insikten att lära av historien?

EN KOMMUN I SIN EGEN SLAGSKUGGA (4)

(NJA 030417) Bostadsbolaget Jokkmokkshus har under en lång följd av år gått med miljonförluster. En av finesserna med bolagisering av kommunal egendom, om inte den främsta, är att undgå insyn i affärerna. Var och en som har förmåga att tänka någorlunda klart, inser vad som hänt.

Kommunen har fått "tillskjuta medel", som det heter, miljonbelopp som det blivit genom åren. Förlustperioden är lång och uppenbarligen har det bara fått rulla på. Några rimliga initiativ syns inte ha vidtagits för att få fason på affärerna.

Kompetens

Kompetens är ett flitigt använt begrepp vid skötsel och ledning av affärsverksamhet. Man får utgå ifrån att det genom tid ansetts vara kompetenta personer som lotsat Jokkmokkshus genom förlusterna. Nå, var och en drar ju sin egen slutsats. Kompetens var ordet!

Att sitta och leda ett kommunalt AB, tycks innebära att man inga krav har på sig; att mångåriga förluster inte är ett hinder för att få fortsätta sitt uppdrag; att begreppet "Skyddad verkstad" får ytterligare en dimension, åtminstone i Jokkmokks kommun.

Konst

Konsten att ge sig själv rätt, är en gammal taktik i politik och administration. Märkligt nog accepteras taskspeleriet gång efter annan. För den som inte är insatt i konsten återger jag här kontentan av den: Gör ingenting, så ser det ut som att det inget kostar. När det till slut går åt helvete, hävda då uppbragt; Så här kan det inte få fortsätta! Föreslå besparingar. Påståendet kan synas vara "genialiskt och framsynt", men knappast kompetent. Den politiska och administrativa retoriken påminner ibland om ren idioti. Hur kan man inbilla sig att bli tagen på allvar, när man efter nästan 10 års vanskötsel, kommer fram till slutsatsen: SÅ HÄR KAN DET INTE FÅ FORTSÄTTA.

Den uppmärksamme kommunmedborgaren inser naturligtvis vilken floskel som uttalats. Det är ju precis vad som hänt, det har fått fortsätta.

/Usedom Flydde - Rabiatist med inriktning på förändringsrädsla