RAPPORTEN FRÅN SPORTEN

Ett par slitna dojjor, modell blå smärting, ligger på golvet framför en dyster matchvinnare. Där han sitter på bänken, övergiven av det övriga laget, finns bara en sliten ICA kasse bredvid honom.

- Inga bilder!

Franz Hulljokk reagerar blixtsnabbt när han ser mig höja kameran.

Jokkmokk har fått en ny hjälte, en som visar vägen till framgång och ära, men framförallt, en inspiratör för den lokala idrottsrörelsen. Jag frågar honom var det övriga laget är.

- Vet inte. Jag fick ju göra allt själv, dom andra hade ju inte ens bytt om.

Det är svårt att beskriva den glädje Franz känner. Han försöker lägga band på sina känslor, vill inte "överdriva" som han säger. Fotbollen i Jokkmokk har ju länge legat i träda, men nu har något hänt. Hulljokk menar att en storsatsning måste till nu. Allsvenskan och spelarinköp är ett måste om vi ska behålla publiken och intäkterna, menar han vidare.

- Om vi kunde få "Baren" som coach vore nästan hälften vunnet, säger Franz lakoniskt. Han är ju känd och så…

Att seriefinalen vanns på WO ser han som en styrka, men också som en av förklaringarna till att det övriga laget aldrig bytte om.

- WO:n visar bara att vi satt skräck i motståndarna, men framförallt att all träning kan minimeras. Där finns pengar att tjäna, ett starkt argument till våra sponsorer. Vi kan alltså stryka en kostnad på lönelistan; tränarens.

Vi på sporten kan bara buga oss! Fotbollen i Jokkmokk är åter, i all enkelhet visserligen, men åter. Med spänning väntar vi på vad klotrullarna kan bidra med.

Kommer lädret att få sällskap av stålet i glansen?

/Soccer Conny